Ankar.

Ankar.
Algarvekusten i Portugal och Lagos gör ingen besviken, fast det är off-season.

tisdag 14 juni 2016

Natür!

Första stora vattenfallen.
Häromdagen tänkte jag som så att man saknar ju skogen, den där känslan att vara i ett grönt rum, salar och pelargångar av träd.
Promenadkompisar bland forsarna och öringarna.
Men så var vi ju i Skradin, den lilla romerska stan, och därifrån tar man en utflyktsbåt upp till vattenfallen som heter Krka och så promenerar man upp bredvid fallen och ser på dem och hör dånet  och fascineras över mängden vatten och kraften. Varje år byggs kanten på de olika fallen på, så att det blir som en krans, det heter travertiner, de byggs på med några millimeter, och de kanter som finns i de här fallen i Krka är 7 000 år gamla. Det finns travertiner som är 120 000 år gamla, stod det nånstans på informationstavlorna.
Men i alla fall, när man kommit upp där fallen börjar så planar marken ut lite så där har man byggt jättelånga bryggor tvärsöver hela vattensystemet, så man går över små leriga öar och massor av träd och buskar och pölar med öringar som står där och vaggar och grodor som för ett oerhört liv.
Utsiktsplats på väg ner mot entrén.
Så nu fick jag mig lite natür till livs! Ja, det var jättefint och ett stort område, det tog några timmar att strosa runt. Sedan när vi kom tillbaka till båten och entrén kunde man fortsätta promenaden tillbaka till Skradin, så då gjorde vi det, hurtbulliga som vi kände oss. Motion!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar