Ankar.

Ankar.
En tjusig bild från Östersjön, närmare bestämt Skärså där vi "firade" midsommar i år.

lördag 16 september 2017

På båten igen!

Nu är det hett. 32—34 grader ute, och nästan lika mycket inne i skuggan. Japp, vi är tillbaka i båten i Kalamata efter en svensk, lite coolare, sommar. Vad vi hör har vi lyckats undvika upp till 45 grader varmt. Det finns de som uthärdat hela sommarsäsongen i den grekiska arkipelagen, och de är rätt lika pepparkakor, trots ständigt uppsökande av skugga.
Sommaren i Sverige har varit toppen, och det bästa har ju varit alla hjärtans goda besök hos nära och kära, och nya vänner också. Det har varit en riktig resa, om man säger. Många kilometer har rullat under husvagnens svarta däck, och vi har haft det bra inuti vår investering uti Lagan.
Men, det är ganska påfrestande att kuska runt som vi har gjort, och rapporteringen har totalt uteblivit, alla vi träffat och allt vi har sett har liksom kommit i första hand. Och än är jag inte helt ”på banan” igen, det kan jag inte påstå. Vi bilade ju ner genom Europa sedan vi parkerade husvagnen i Uppsala. Också det ett smärre äventyr. Vi tog den adriatiska rutten och dissade Slovakien, Serbien och Makedonien för Österrike, Slovenien, Kroatien, Bosnien-Hercegovina, Montenegro och Albanien. Inte direkt nån genväg…

Ja, jag vet inte riktigt var jag ska börja, men så mycket som jag sett av Sverige i sommar har jag ALDRIG sett förut. I alla fall inte på så kort tid. Och jag får lov att tacka för all gästfrihet och roligheter och god mat och rödtjut som bjutts. Här har nu inletts en period av promenader och mindre intag av kalorier och alkoholer än de senaste månaderna. Få se om det ger nåt utslag i midjeomfånget. Och då menar jag inte bältros.