Ankar.

Ankar.
Vägen upp på land! Chalkis stad långt där borta. Här drogs Catten och vi upp, stadigt, stadigt för några veckor sedan.

torsdag 27 oktober 2016

I förintelsens spår

Idag har vi vandrat runt i Auschwitz och Birkenau.
Det var ganska jobbigt. Mycket folk. Många stora grupper. Lite kallt och blåsigt,  men det passade ju rätt bra.
Sju ton hår hittades paketerat för transport till nåt väveri där man gjorde tyg och detaljer i uniformer av mänskligt hår. Mycket — mycket — av håret låg också exponerat i ett av husen där det bott fångar.
Värst var barnrummet. Små kläder och porträtt på småttingar. Att gå genom ett rum som använts som gaskammare och sedan dörr i dörr brännugnarna var också tungt.
Ja, det finns ju inte ord för det här. Så gränslöst makabert. Ändå var Auschwitz nästan idylliskt jämfört med Birkenau, det nyare lägret som fångarna själva fick bygga. 
Oändliga rader av baracker, alla skorstenar som stod kvar efter att husen multnat eller rivits, en lång promenad till andra sidan lägret där en  monument stod med minnestavlor på alla olika språk som fångarna pratade, de kom från alla delar av Europa, 629 från Norge, men de flesta från Polen och Ungern. Ända från Rhodos. Många från Thessaloniki. Frankrike, Belgien, Holland. Från alla de länder som nazisterna kapat åt sig. 

De beräknar att ca 1 300 000 människor dog i Auschwitz-Birkenau. Som tur är besöker ungefär lika många människor resterna av lägren varje år. Vi får hoppas att folk inser det fruktansvärda som låg bakom detta konkreta vittnesbörd och att inget liknande nånsin händer igen.

måndag 24 oktober 2016

Ett livstecken från -- Polen!

Ja, jisses, om man vetat att man skulle hamna i lilla Mysliborz så -- hade man inte gjort nåt annorlunda. Vi åkte tidigt, tidigt, från Malmö i regn, mörker och hagel till Trelleborg, och solen gick upp när vi körde ombord på färjan mot Sassnitz. Nu har vi rejsat på tyska motorvägar i hela 110 km/h (farthållare) och blivit omkörda i parti och minut. Skön känsla. Sen, efter att vi körde fel, kom vi in i Polen och jättefina bokskogar och de där evighetsstora åkrarna fortsatte även på den polska sidan av gränsen mot Tyskland.
Vi bestämde att vi skulle stanna här, så när vi  hittade en bankomat utanför en Nettobutik stannade vi och frågade ett par damer i sin bästa ålder (gissa!) var vi kunde hitta ett hotell. De pekade på huset bredvid bankomaten. Gapskratt! Villa Adriana är helt OK, de serverar mat också, och vattnet i duschen är varmt.
Programmen på TV med engelskt prat har en polsk "voice-over", med svagt originalljud i bakgrunden. Rätt irriterande, men än så länge charmigt.
More later...
Malmö var toppen, förresten, sonen och sambons lägenhet toppen! Lyckisar!

tisdag 11 oktober 2016

På landbacken

Att gå ”i land” är inte helt okomplicerat. Plötsligt slås man av att man alltid går i sandaler och har urblekta shorts. Det har inte folk i Kalamata. De har finskor med klack och långbyxor eller kjol eller handväska och blus. Efter en stund med en capucchino på stans stora torg inser jag att jag är alldeles för fritidsklädd för att passa in. Men som utländsk seglare passar man in precis, förstås. Det är bara utlänningar som är sådär sportigt klädda.
Det kanske rentav är läge att börja använda mascara igen.
Nu har vi flugit hem till Uppsala en sväng och det är nästan likadant här, fast man kan vara friluftsklädd utan att sticka ut… Jag räknade bara inte med att hösten hade kommit redan, så min röda fleece-tröja har jag på hela tiden… Ovan vid temperaturer under 15 grader som man är.
Jeansen har jag satt i spänn igen. Det var väl mars-april sedan sist, och det märks att en sommar utan stärkande promenader eller yoga har gått. Men jag lyckades i alla fall knäppa knappen. Stön.
Överflödet i affärerna och köpgalleriorna är nästan chockerande. Jag är  ovan, om man säger… Prisläget är högre också, men sedlarna väldigt fina!
Man får passa på nu att festa loss på Gustafskorv, potatissallad, vikabröd och annat vi inte kan skaffa i Grekland. På köpa-hem till Greklands-listan står rågmjöl, vikabröd (håller förvånansvärt länge i rätt förpackning), creme fraîche (om det nu gick att ta med sig),  och en del smått å gott till båten. Det är lättare att hitta grejor här, i Kalamata finns inte så stor sortering, det är dyrt att importera. Och så har vi inte ens hittat skeppshandeln där än… Men ryktet säger att utbudet är begränsat. Vi ska köpa billiga fendrar här i Sverige i alla fall, vi blev ju av med några i ruskväder och trånga hamnar i somras.
Att få med sig prylarna blir inga problem, för plötsligt har vi blivit med bil! En bättre begagnad kärra, hoppas vi, med lite större utrymme där bak för packningen. Så nu blir det ett nytt äventyr när vi ska köra oss per bil genom Europa tillbaka ner till Kalamata! 

Vi tar vägen över Malmö och sedan till Polen och Krakow, som jag av någon anledning alltid har varit nyfiken på. Sedan blir det söderöver genom Slovakien, Ungern och Serbien, om det inte blir Albanien sista biten innan Grekland. Mycket köra blir det, närmare 400 mil. Hoppas bilen håller…

söndag 2 oktober 2016

Kungsfiskare också i Kalamata!

Nu har vi varit i Kalamata några dagar och betalat hyran och försökt förstå var vi kan ligga i vinter, det finns några bryggor att välja på. Och vilken är bäst?
Den populäraste verkar vara brygga C. Men den är full. Sedan länge, tydligen.
Sedan finns den vi ligger vid, D, men den är ganska upptagen den också, och för större båtar än våra fjösiga 38 fot. Det är ganska stökigt här också, bilar hela tiden och båtar ska upp och ned för rampen som ligger bredvid. Men dygnet-runt-vakten är också här bredvid, så det är ju bra.
Brygga H skulle också vara okej, men lite guppig, och brygga A skulle vara acceptabel, men med risk för saltstänkt vid vinterstormar. Vi gick dit och ett engelskt par sa "det här är bästa platsen", medan andra sa "där kan man inte ligga.
Men nu kanske vi hamnar där i alla fall. Och det är väl okej. Saltstänk har man överlevt förut.
Det är skönt med varmvatten i kranen i alla fall. Och ständig el. Och vatten. Känns lyxigt igen! Vädret är milt så det bräker, nästan. Det har blivit lite varmare igen, precis så man klarar av natten med bara lakan och en tunn hamam-handduk. Fast Pelle har ju två tunna filtar på sitt lakan, han. Fryslorten.
Vi har tvättat gummibåten och snurrat ihop den i sin lilla täckelse, cyklarna är utvecklade för sightseeing och golven har fått sig en omgång med dammsugaren. Det behövdes...
Det är skönt att vara i hamn, vi tittar på en liten grupp ankor och änder som kvackar runt, och är glada att det finns kungsfiskare här också, våra favoriter!
Knappt en vecka kvar till hemresa, så vi har en "att göra"-lista. Nu krävs lite gurka till lunchen, så jag ska se om det finns nån affär öppen i närheten, så här på en söndag.