På landbacken

Att gå ”i land” är inte helt okomplicerat. Plötsligt slås man av att man alltid går i sandaler och har urblekta shorts. Det har inte folk i Kalamata. De har finskor med klack och långbyxor eller kjol eller handväska och blus. Efter en stund med en capucchino på stans stora torg inser jag att jag är alldeles för fritidsklädd för att passa in. Men som utländsk seglare passar man in precis, förstås. Det är bara utlänningar som är sådär sportigt klädda.

Det kanske rentav är läge att börja använda mascara igen.

Nu har vi flugit hem till Uppsala en sväng och det är nästan likadant här, fast man kan vara friluftsklädd utan att sticka ut… Jag räknade bara inte med att hösten hade kommit redan, så min röda fleece-tröja har jag på hela tiden… Ovan vid temperaturer under 15 grader som man är.

Jeansen har jag satt i spänn igen. Det var väl mars-april sedan sist, och det märks att en sommar utan stärkande promenader eller yoga har gått. Men jag lyckades i alla fall knäppa knappen. Stön.

Överflödet i affärerna och köpgalleriorna är nästan chockerande. Jag är  ovan, om man säger… Prisläget är högre också, men sedlarna väldigt fina!

Man får passa på nu att festa loss på Gustafskorv, potatissallad, vikabröd och annat vi inte kan skaffa i Grekland. På köpa-hem till Greklands-listan står rågmjöl, vikabröd (håller förvånansvärt länge i rätt förpackning), creme fraîche (om det nu gick att ta med sig),  och en del smått å gott till båten. Det är lättare att hitta grejor här, i Kalamata finns inte så stor sortering, det är dyrt att importera. Och så har vi inte ens hittat skeppshandeln där än… Men ryktet säger att utbudet är begränsat. Vi ska köpa billiga fendrar här i Sverige i alla fall, vi blev ju av med några i ruskväder och trånga hamnar i somras.

Att få med sig prylarna blir inga problem, för plötsligt har vi blivit med bil! En bättre begagnad kärra, hoppas vi, med lite större utrymme där bak för packningen. Så nu blir det ett nytt äventyr när vi ska köra oss per bil genom Europa tillbaka ner till Kalamata! 

Vi tar vägen över Malmö och sedan till Polen och Krakow, som jag av någon anledning alltid har varit nyfiken på. Sedan blir det söderöver genom Slovakien, Ungern och Serbien, om det inte blir Albanien sista biten innan Grekland. Mycket köra blir det, närmare 400 mil. Hoppas bilen håller…