Ankar.

Ankar.
Vägen upp på land! Chalkis stad långt där borta. Här drogs Catten och vi upp, stadigt, stadigt för några veckor sedan.

söndag 25 juni 2017

Lång tids resa mot sommarviste

Nu är vi, safe and sound, tillbaka i Uppsala med en massa upplevelser i bagaget. Alltid är det nåt, kan man säga.
Resan genom Grekland, Makedonien, Serbien, Slovakien, Tjeckien och Tyskland gick fint. Vi hittade ett kalashotell i Vranje, Serbien och ett annat bra i Prag, där vi tack och lov blev kvar några dagar extra. Det är rätt jobbigt att köra 50—60 mil om dagen. Sista biten efter Prag mot Rostock och färja mot Trelleborg gick mycket bra, mest kanske beroende på att det var söndag och långtradarna hade körförbud. Yes!
Pilsner Urquell på Urquell-stället
med god mat också.


Kafka-museet. Ingen trevlig walk in the park,
direkt. Mer mardrömslik.

Hur kul kan det bli? Husvagnsexperter kollar var i h-e
det läcker in i husvagnen medan bärgningskillen försöker
bända upp vår bil som låst sig...

Så här bänder man.

Utanför Kafka-museet stod de här och pinkade
på Tjeckiens land...
Prag var helbra. Spårvagnar överallt, oerhört god och billig öl, liksom mat på restaurang. En femetta! Att vi också upptäckte att det var GP-speedway där blev liksom lite grädde på härligheten. Vi skramlade ut till arenan Marketa bland några utklädda fans, en hade till och med ansiktsmålning, och förvånades över att tjeckerna höll stenhårt på slovaken som gjorde kalasbra ifrån sig. Kanske har man kvar lite tjeckoslovakiska känslor? Annars är trenden att ogilla de närmaste grannarna, men det stämmer förhoppningsvis inte alltid. Tjeckien, liksom många andra länder där i mellaneuropa, ligger ju där och trängs. Nära till alla gränser, och många grannar. Ganska olika oss här i Norden där bara Norge är lite påträngande, förutom längst i norr och längst i söder, då. Men där är det åtminstone vatten emellan.
Ja, i Skåne hann vi med att hälsa på och se oss om en del. Det är ju fint! Det var väldigt kul att träffa lite halv-långtborta gamla bekanta också. Det var inte vara så svårt! Men så ROLIGT! Tack för titten Christina!
Sonen i Malmö hade det bra, och vi hade det bra hos dem. Fick prova VR-glasögon! Nya världar öppnade sig, precis som om man inte hade nog med den här riktiga ena. 
Projekt: Köpa husvagn började ta konkret form, och vi jagade iväg mot husvagnsfirmor där vi mer eller mindre backade i entrén, fast vi gärna ville titta på grannlåten, förstås. DE ÄR DYRA! Vi förstod att det måste bli en privat affär. Vår budget var skrattretande liten där i husvagnsbutikerna. Det var knappt att katten ville släpa in oss. Vi ringde och prickade för på kartor vart vår färd skulle gå, och vi kom till Helsingborg och närmade oss Halmstad, men husvagnarna var för dyra eller för äckliga.
När vi nästan gett upp för dagen och hade googlat fram telefonnumren till våra vänner Forsellarna i närheten fick vi napp i Ljungby och tog av inåt landet i stället. Den husvagnen såg fin ut, och var helt i vår smak när det gällde priset. Kärran stod vid en husvagnsfirma eftersom den precis blivit omsedd. Affär gjordes. Så stod vi där med en utrymd husvagn, plötsligt. Och kvällen närmade sig.
Vi drog norrut mot Värnamo där det fanns både en kvällsöppen ICA Kvantum (20 minuter för att handla tvål, frukost och papperstallrikar) och en camping. Vi somnade ovaggade på papperslakan från campingreceptionen.
Dagen därpå behövde vi komplettera med ett nytt batteri och ”lite” annat. Det fanns i Jönköping. Vid fikat på Biltema började det forsa ner vatten från himlen. Vi kastade oss ut till vårt lilla hem på hjul och upptäckte att det också forsade en del på insidan av hemmet… De nyinköpta skurtrasorna och hela wettexpaketet sattes in i röjningsarbetet. Vi ringde till försäljaren och företaget som ”lagat” husvagnen. Vi åkte tillbaka dit (E4) och tillbringade natten där. Snyltade på elen också.
Medan arbetet med att täta vår husvagn fortskred upptäckte vi att vi inte fick upp vår bil. Alls. Alla dörrar var hermetiskt tillslutna. Till och med den lite osäkra bakrutan satt som berg. Vi fick ringa till försäkringsbolaget och en bärgare dök upp med verktyg för att bända upp bilen. Det gick inte. Bäraren for iväg på andra uppdrag, men skulle komma tillbaka och bärga våran bil till nån verkstad som hade tid med oss. Men de händiga husvagnsmekanikerna gav sig inte, utan efter flera timmars arbete så fick de faktiskt upp en dörr! Men då var låskolv och allt utfipplat ur dörren.

Vi tackade så gott vi kunde på våra bara knän och överräckte en av de grekiska magnumbuteljerna med rödtjut och började vår färd mot Uppsala igen. Sedan gick det faktiskt utan större dramatik att knixa sig fram till midsommaradressen i Uppsala!

fredag 2 juni 2017

Nya farkoster, gamla mål

Imorgon startar vi en fyrhjulig resa, mot Sverige! En månads seglats har vi gjort, och efter stormnatten har det varit lugnt. Vi besökte fina och välputsade Spetses och fick smaskig kålpudding tillagad av Agneta och några duvningar Okej till middag. Tack och gott! 
Sedan lämnade vi Pegasus och pegaserna och styrde söderut igen mot Monemvasia, snuddade med blicken vid Kiparissi-viken (hu) och knycklade in oss utefter piren i Monemvasia igen. Allt under kontroll! Trevligt att vara tillbaka, arbetet gick vidare med uteplatser inne i stan (café Di Porto) och kryssningsfartygen lade till med skrällar mest varje dag.
En eftermiddag hörde vi någon ropa ”är det nån hemma?” och vi tittade ut, men på fel sida båten. Det var våra kompisar i 2 step, norrmännen som bor i Strömstad, som vi hade åtskilliga träffar med förra säsongen när vi åkte fram och tillbaka till Venedig!
Ravinen bakom Monemvasia-byn som egentligen
hette Gefyra, brant och snårigt, men mycket blomster.

De här såg ut som johannesört, men det var fel blad, liksom.
De lade till utanpå oss, utan problem, och det blev en liten kryddig ankardramm i fina glas-glas. De skulle också neråt Kalamata vid rätt väderläge, och hade blivit glatt överraskade över att hitta oss i hamnen.
Efter ytterligare några dagar med ostadigt väder, en del regn och kallt (!?) kastade vi oss iväg, trots en olyckskraxande tysk som pratade om åska och elände. Men, vi var försiktiga när vi skulle runda ”Peloponnessos Kap Horn” igen, så vi startade färden strax efter fyra på morgonen, det skulle nämligen enligt prognosen blåsa till lite där senare.
Förutom en ljudlig bilkrock (ute på den smala vägen till Monemvasia på ön) blev det en helt odramatisk färd ända till Kalamata, 97 Nm på ett ben. En del regn kom det, men åska hörde vi bara på håll. Tack och lov hade också dyningarna en mellandag.
I Kalamata fick vi vår ”bokade” plats, lite längre in på D-bryggan, och där var det ledigt och fint. Snälla Heidi på Albatros välkomnade med ett ”Hej!” och hjälpte till med linorna tillsammans med marineron. Vi träffades först i Licata, Sicilien, och tidigare i våras när de kom till Kalamata i 2,5 knops fart med vinterlurvig botten. Nu var de redo för nya färder, och reste igår morse, men kommer tillbaka. De har också bokat ett årskontrakt! Vi blir några stycken här till vintern, i alla fall!
Vi är så gott som redo att ge oss iväg imorgon bitti, de sista detaljerna återstår, typ att packa! Det går fort när man har allt samlat, och inte så himmelens mycket att välja på. Det är väl bäst att packa ner fleece-tröjan, annars blir det säkert en iskall sommar. 
Resan norrut känns lång, men vi får försöka ta det lite lugnt. Kanske ett stopp i Prag för ett stop öl, kanhända? 

När vi kommer till Sverige blir det spännande eftersom vi ska investera i ett boende! Jomenvisst, men det blir i form av en husvagn. Så vi hoppas att marknaden är lika översvämmad om ett par veckor som den ser ut på Blocket just nu. Varning: Kunden från helvete är i antågande. Vi kommer med skambud!