Fortsättning Taormina Bay onsdagen den 14 augusti 2013
Försökte sova på tvären i båten pga svall, men det var också svårt. Drog på förmiddagen mot Catania med lite vind i baken och desto större vågor. Såg Etna med moln runt toppen, marinan Riposto som vi läst om och Giardino Naxos marina som var supernära men inte såg så skyddad ut. Passerade Ciclops-ö - rena rama Monte Christo-borgen! Massor av badande och sommarnjutare, småbåtar och fiskare.
Catania
Hamnen i Catania var stor med färjor och fraktfartyg. Vi hittade en av fyra marinor som skulle finnas där (hittade bara den), men fick lägga oss längst ut på en liten brygga vilket vi inte var så förtjusta i. När vi ville flytta tyckte de vi var fjompiga. Det gällde ju bara en natt! Men vi fick flytta till en mer skyddad plats vid de permanenta båtplatserna. Inga problem. 47 €. Just när vi flyttade ropade Jutta och Leo på vhf:en, men de hittade oss i alla fall till slut. Fick platsen bredvid oss.
Det är ett djävulusiskt liv mellan marinan och den höga, höga piren mot nordost. Långtradare skramlar förbi i ett med containrar som blivit lossade från de stora fartygen längre ut på piren. De uråldriga stenbumlingarna till ”gata” låter fasansfullt, och i hörnet inne mot land ligger de helt lösa och det dammar fint. Chaufförerna har dessutom rätt bråttom, skulle jag säga. För att komma ut från marinan får man korsa denna körbana och klättra uppför en rätt brant metalltrappa och klänga över en mur för att komma på en annan körbana som ligger uppepå piren. Skönare att promenera här, bara lite ströbilar att kryssa mellan.
Dagen därpå skulle vi ta steget mot Syrakusa, men vinden och vågorna var obönhörliga och efter någon halvtimmes berg-och-dalbana vände vi faktiskt! Tillbaka till fulhamnen. Vi mötte Jutta och Leo som seglade lite närmare kusten och som inte verkade ha några som helst tankar på att vända.
Vi hade tittat på deras gennaker-konstruktion tidigare, såg kalasfint ut! Gennakern rullas upp på en kraftig tamp, som fungerar som en furlexskena. Snabbt och enkelt! Kostar dock en tiotusen kronor. På önskelistan. Vi försökte också pumpa vår gummibåt med kompressorn, men kompressorn verkade inte förstå nåt alls. Sönder. Gick inte att laga.
Tillbaka i hamnen fick vi veta att idag var någon slags midsommarafton i Italien. Allt är stängt. Vi, som behövde både mat och kontanter och internet gav oss ut på en inte så förhoppningsfull promenad - men nu hade vi tur - det första vi hittade var en bankomat. Som fungerade! Efter lite irrande bland pampiga kyrkor, teatrar och hyperbarockfasader, tomma paradgator (viale), springbrunnar och välansade parker så snubblade vi in på ett enda ställe som var öppet: ett internetcafé! Vi blev nästan lite religiösa på kuppen.
På kvällen grillade vi tonfisken som jag köpt på morgonen av en fiskare vid marinan. Gott! Men lite kompakt, liksom. Som tonfisk, ungefär.
Tog en supertidig avgång från Catania, för att undvika blåsväder och onödigt stor sjö.
Syrakusa
Nådde Syrakusa vid halv elvatiden efter något lagom blåst men dyningar hela tiden, lite perfekt snett bakifrån så det vickar… En hel del fiskebojar och konstiga saker i vattnet. Det märks att det bor mer människor här.
Ankringsviken är stor i Syrakusa, vi ankrade i den norra delen, på tio meters djup. Hör inte till vanligheterna. Långt till stan, långt till andra hållet, långt till land, helt enkelt. Men närmare får man inte lägga sig, stora kryssningsfartyg vill ibland lägga till vid stadskajen och då får man maka på sig. Gummibåten kom till pass. Synd att den jävla kompressorn lagt av, bara. Vi hade hand- och fotpumpen nära.
Rakt norrut i viken finns kustbevakningen och polisen, och dit kan man åka om man behöver storhandla. Flera stora matvarubutiker finns där, fast man får gå en bit. I centrum finns en kanal mellan gamla stan och fastlandet, och där kan man göra fast gummibåten. Vi hade lås och kätting med oss.
Stan är helt ljuvlig, smala gränder, fina torg, atmosfär, massor av fik och affärer och restauranger, mycket turister, vanliga klädbutiker och marinashop. Ruiner, tvättinrättningar osv. Men, som sagt, det är en liten vända med gummibåten. Att ligga i marinan är dyrt har vi hört, och inte särskilt skyddat, heller. Bara flytbryggor. Ute på vattnet var det svalare och skönare.
Marknaden i gamla stan var läcker! Fisk, grönsaker, bröd, kött, frukt, allt! Trångt och fräscht! Varje förmiddag.
Hittade caféer där capucchinon kostade två euro, två kvarter därifrån en euro…
En gång när vi återvände till gummibåten hade luften gått ur den uppblåsbara bottnen!? Någon hade sprätt iväg en fimp från kajen, där fanns bänkar att sitta och njuta på, och fimpen hade bränt ett minihål i botten. Man blir trött! Och det händer här där vi verkligen behöver gummibåten också! Det blev mycket pumpande… Just som kompressorn packat ihop också. Verdammt!
Lagningslimmet behövde många timmar på sig att härda, helst tre dygn, så vi måste planera in lagningen mellan Milous rastningar och allmän shopping. Suck. Det blev sådär. Det läckte fortfarande luft, men inte så mycket. Behövde bara pumpa en gång/dygn...
Vi upptäckte området på andra sidan kanalen, den mindre hamnen, där de lokala båtarna verkar ligga. Restaurang Red moon skulle vara bra, så vi var dit och myste. Spännande. Svart pasta och jättebitar av bläckfisk. Verkligen rustik mat. Men gott. Musselsoppan var ett berg av musslor och en deciliter soppa i botten av tallriken.
Massor av sång hörde vi i Syrakusa, karaoke verkar vara ”king”. På restauranger som underhållning, sångtävlingar mest varje kväll på stadskajen, ja, och inte var det dåliga sångare, heller. Riktigt bra!
Annat att se: Archimedes museum, vilket geni! Och hundratals år före alla andra genier.
Stadskajen är gratis, utan el och vatten men bra nog med svall.
Vi låg närmare två veckor i stan, och lyckades pricka in två rejäla åskväder två morgnar i rad. Vinden var upp till stormstyrka, vårt soltak rämnade på ett ställe (det stod som en ballong ut från båten), och vi var rätt skrajsna, båten slängde från sidan till sida och blixtarna lyste upp som ett stroboskop. Det tog liksom aldrig slut. Den andra morgonen var det mörkt när ovädret kom, så vi såg när det drog över stan! Som en jäkla vägg! Huvva. Men då var allt surrat och katastrofberett på båten, så vi var coola. Typ. Men vinden kom från söder, så vågorna var mycket större den morgonen.
Bägge morgnarna såg vi båtar dragga i vindbyarna, lite läskigt att få en på sig… Men vi klarade oss, låg tokfast. Stan var dock översvämmad, en tromb hade dragit med sig hustak och grejor parallellt med ankarviken. Elavbrott överallt. Hela dagen. Inget varmt kaffe kunde man köpa heller.
Många båtar fick elproblem efter blixtarna, marinan fick påhälsning av halvt skeppsbrutna, våra kompisar Jutta och Leos båt var helt utslagen. Antennen längst upp på masten låg på däck, som en krokig galge. Huga. En katamaran hade också fått allt demolerat av ovädren. Den enda skadan vi hittat är att vattenmätaren i sötvattentanken visar fullt hela tiden. Och det vet vi är fel. Konstig skada.
Vi gick in till stadskajen några nätter, men det var inte så skönt, mycket vågor. Vi testade vår remote control för ankarspelet, släppte ut kätting när vi gick iland och drog sedan ut båten igen. Med remoten. Maxat! Men lite osäkert kändes det.
Vi behövde fylla vatten. Och det fick vi, men det var dyrt. En snubbe kom efter x antal timmar och låste upp en lucka och drog fram en slang. Det var bara att fylla. Normala vattenkunder tankar flera tusen liter vatten. Om dagen. Vi tog väl en 500. En gång.
Alla båtägarna vid kajen var extremt vädernojiga efter stormarna. Så fort det drog upp några mörka moln lades det ut springar eller kastades det loss för ankarliggning. Efter den andra natten vid kaj kände jag att nu drar vi ut på ankar igen, så nu försökte vi lägga oss lite närmare den västra stranden. Det verkade mer skyddat mot de sydliga vindarna, och mycket grundare var det också. Men strax efter att vi backat fast ankaret ringde vår nya kompis Uno och sa att nu kommer vi och hämtar er, så vi drog upp ankaret och lade oss ungefär där vi legat förut, för det blev väldigt långt att köra med gummibåten in till kanalen annars.
Medan vi gjorde oss färdiga för en tripp med Uno ut på det italienska bond-landet, så började det blåsa upp igen… Vi insåg plötsligt att vi inte kunde komma iland pga vågorna. Det var bara att ringa Uno och avblåsa det hela. Shit.
Alla båtar lämnade kajen och kastade ankar. Tryggare läge. Bottnen i Syrakusa-viken är berömd för det sanslöst braiga fästet. Därför.
Uno och hans sambo Helen har bott på Sicilien i 20 år! De sköter en gård med hästar och annat mellan Catania och Syrakusa. De har två barn och bor på gården och jobbar järnet. Vi kom ju till slut dit i alla fall, mellan ovädren… Mycket fint och idylliskt, pool, utsikt över Etna, fina hästar, massa vagnar för körning, priser i körtävlingar, får, höns, en åsna, korkekar, meloner, apelsiner. Häftigt, helt enkelt! Vi var ut och åt mat i Syrakusa några gånger, och har fått träffa några av deras vänner på Sicilien. Kul!
Pozzallo
Drog söderut mot östra spetsen av Sicilien, rundade den och imponerades av ön därutanför, med borg och torn och skulptur. Porto Palo hette det. Hamnen var tyvärr riktigt ruggig, och vi fortsatte västerut mot Pozzallo med vinden i ryggen. Det fanns två hamnar att välja på i Pozzallo, vi tog den stora, och där fanns en riktig marina, nästan! Fick ”hjälp” av en italiensk båt att göra fast i bak vid bryggan. Men de verkade helt oförstående inför att hjälpa till med sånt. Konstigt. Hamnkapten kom till slut och skulle ha 42 €. Okej, då. Vatten och el. Kändes lyxigt. Den lilla hamnen var helt igenslammad vid inloppet, men själva hamnen var stor och rymlig, fast det låg ju inga stora båtar där alls.
Licata
Tidig start, det var lite regn- och åskvarning. Vi hade medvind hela tiden, trots att vi svängde runt uddar flera gånger, sista gången var vid Marina di Ragusa, så nu har vi sett det också. (Där spelas "Kommissarie Montalbano" in.) Det blåste på rätt friskt emellanåt, och sjön byggde ordentligt bakifrån. Passerade en stor gasplattform, och flera plattformar utanför Gela, där det stack upp två jätteskorstenar i vitt och rött. Polkagrisrandigt. Regnmoln syntes på håll, tre lättare regnskurar under körning. Det var ganska grunt, så vi fick hålla oss på ordentligt håll från kusten. Försökte dra på lite mer gas, men det hände inget! Något var fel. Men Licata var inom synhåll, så vi höll den fart vi kunde och surfade in mellan pirerna till slut. En marinero kom ända ut och visade oss den lite knixiga vägen in, vi fick en plats längst ut på en brygga igen, och precis när vi höll på att lägga till började det vräka ner regn och åska. Phu. Vi sprang runt båten och var genomblöta och försökte fixa till förtöjningarna så vi inte skulle driva in i grannbåten för mycket.
Men grannen var i alla fall inte nöjd, så det var bara att gå ut igen i regnet och blöta ner ännu en uppsättning kläder… Blev riktigt osams. Men vi flyttade senare båten till vår ”riktiga” vinterplats. Den grannen är vi goda vänner med nu. Och det var "bara" smuts i bränslefiltret som hade gjort att motorn inte varvade upp som den skulle.
