På svenska landbacken!

Resan genom Europa gick bra! Vi seglade från Galatas en stilla morgon och mellanankrade i Porto Rafti vid en badstrand och hade bra koll på ankaret. Morgonen därpå var det lika stillsamt norrut igen, mot Chalkoutsi, sandstränder kantade vår färdväg den sista biten, riktiga semestertrakter! Vid lilla Boat club Petros hittade vi den gula bojen och gjorde fast med linor, och så vände vinden tvärt och vi fick ganska mycket vågor och byar från det håll vi kom, söderifrån. Vi hade halvstångats i motvind hela vägen från Galatas och undrat när den där sydliga vinden skulle komma, och till slut kom den, men då var vi redan framme… Man skulle kunna säga att det är typiskt Medelhavet, men det är det redan så många som gjort.

På natten blev det helt stilla ändå, så vi låg och klångade in i bojen i stället. Ett batteri med fendrar runt bogen avhjälpte eländet.

Tidigt morgon hörde vi lastbilsmotorer, och någon som ropade från landhållet. Det var Fotis, den trevlige medhjälparen på varvet som stod på en platå (typ mjölkpall) långt ut i vattnet och ville att vi skulle köra upp på en kärra som låg under vattnet. Med en lina säkrade han vår för, och så började en lastbil backa upp hela ekipaget ur havet! Kärran satt i långa metallbalkar och drogs upp på sandstranden. Så häktade de av den ena och drog lite längre i den andra tills vi stod uppe på platta land. Högt upp stod vi, för kölen nådde ju inte ner till marken. I trädhöjd. Halvmysigt och lite svajigt kändes det. Så rullades vi in bland de andra båtarna på varvet och backades på plats. En stege bars fram och vi kunde klänga ner och hälsa på Sia (hon som var chefen), Petros och Fotis. En hisnande upplevelse, och före frukost, till och med.

Vi tog ned segel och packade ner allt vi kunde. Bilen, som vi ju redan kört dit, kändes liten, liten… Med hjälp av vår fiffiga fastna-i-kätting-med-ankaret-krok lyfte vi ned väska på väska från relingen där uppe. 

På eftermiddagen fick vi lov att lägga oss att vila. Det var över 35 grader varmt. Men sen gned vi på och upptäckte på kvällskvisten att vi faktiskt skulle kunna dra iväg dagen efter, redan. Värmen gjorde det inte så kul att stanna kvar och finlira.

Lilla söta Catten i viloläge bredvid lilla söta bilen. Jag fick
nästan svindel där uppe. Men stadigt står båten.

Kärror och diverse fordon att köra runt med på varvet.

Världstrevligt varv! En mysig grön oas för matstunder och fin
dusch och toa. Havet syns ett stenkast där vid sandstranden
där båten släpades upp.

I Lodz träffade Pelle en annan poet. Kommer inte ihåg namnet
på denne konstnär, men regissören Kieslowski kommer också från
Lodz. Det fanns en sån där walk of fame med stjärnor i trottoaren...

På paradpromenadgatan i Lodz fanns detta
Gutenbergpalats. Osäkert varför det hette så.

Fina vägar var det mest överallt mellan Chalkoutsi och Gdansk.

Bredvid vårt hotell i Gdansk kunde man få sig en
speedwayrunda rakt upp i luften. Vi vågade icke.
Men ölen var god. 13 zloty var lite dyrt ändå...

En av alla maximalt fina husfasader i Gdansk.

"For old times sake" beställde jag en "schopska"-sallad i Gdansk.
Den var en aning mer pimpad än de bunkar av grönsaker och riven
ost vi fick oss serverade i Bulgarien och Rumänien.

En av alla turistfällerestauranger i Gdansk. Nobelpristagaren och författaren
Gunther Grass växte upp i staden. Jag antar att det smittat av sig på den
här syltan. De testade olika varianter av Aperol Spritz, som synes.

Chalkoutsis lilla by hade en bra pitagyroshörna, och där satt vi med varsin kall öl och svalkade oss och kände oss helt nöjda medan mörkret smög på.

Innan vi ställde in bil-gpsen på Vranje i Serbien överräckte vi de sista resterna från vår kyl till Sia, pengar och lite hyra fick hon också, och så dammade vi iväg.

Det var strålande vägar så gott som hela vägen, lite vägarbete i Makedonien (Nordmakedonien numera, tror jag) men inga jobbigheter. I Vranje hade vi bokat ett trevligt hotell, Harmony, men jag vill påpeka att Vita bron, Ponte Bianco, var mycket snofsigare, hade godare frukost också. Men det var lite dyrare nu än förra året. Harmony var också fint, så det så! Vi tog en repa ”på stan” i Vranje, för Harmony hade ingen restaurang, och hamnade på ett mysigt ställe vid ett litet torg med sån där fontän som sprutar rakt upp ur marken. Det var vranje-barnens förtjusning, för det vimlade av föräldrar och barn hela tiden vi satt och smaskade våra pizzor. 

Nästa stopp blev några mil söder om Budapest, omöjlig att komma ihåg stavning eller uttal på orten, nästa blev Zilina i nordvästra Slovakien. Hotellet låg ända längst in i centrum, och där höll vi på att åka på böter när vi letade efter parkeringsplatsen. Huga. Men vi skrek att "vi är turister" så polisen suckade och ”släppte” oss. Det var en häftig liten stad med stora torg med pelargångar runt alltihopa och uteserveringar en masse.

Next stop Lodz i Polen. Vi hade funderat på Wroclaw och att ta oss en kik på speedway där, men det var så svårt att boka biljetter på nätet så vi gav upp. Sedan blev inte matchen så kul heller. 

Lodz hade nån slags festival när vi var där, på jättepromenadgatan tvärs igenom stan myllrade det av finklädda människor och restaurangerna hade specialmenyer. Vi hann se lite art deco-hus och lite annat fallfärdigt, och bodde fint igen! Måste nu läsa ”De fattiga av Lodz” av Steve Sem-Sandberg, bara den funnes som e-bok på bibliotek. Ett av de största judiska gettona låg där under de gamla onda åren. Det finns kvar. Vi gick inte dit.

Vi fortsatte till Gdansk på motorvägar genom böljande fält och skogar. Det är rätt trevligt med skog. Som svensk har man ju saknat dem, kommer jag på. Björkar började dyka upp. Det är alltid hjärteknipande.

I Gdansk bodde vi också mitt i, turister överallt, men vackert och historiskt så det räcker till. Jag försökte hitta några garnshopar, men de hade flyttat, båda två, men jag hittade två andra som inte var nåt särskilt, tyvärr. Jag köpte lite bomullsgarn, samma märke som jag köpt i Kalamata, faktiskt. Turkiska garner. De verkar populära.

Sedan krånglade vi oss ner till nya hamnen och färjan till Nynäshamn. 18 timmars kryssning. Hytt. Lyxigt! Men det var ett ganska gammalt fartyg, lyxen var att slippa sova med packningen på ett golv…

Ja, så nu är vi i Uppsala och har besiktigat bilen och husvagnen och står på Fyrishovs camping och allt fungerar och i övermorgon är det midsommar, och då ska vi vara i Ljusne. Barn och barnbarn är påhälsade både i Uppsala och Stockholm och några vänner har vi också hunnit träffa igen. Roligt!

Vi har också varit på en lägenhetsvisning här i Uppsala, jag står ju i bostadskön, och numera ganska långt fram. Men det är först i höst som läget är prekärt med boende, tills dess får husvagnen duga tror jag. 

Men vilket risigt väder det har varit sedan vi kom hit! Sol i fem-minutersintervaller, och så regn och så stormvindar. Mysko. ”Ostadigt” har jag hört att det heter. I Grekland har det visst varit stökigt också, stora åskoväder. Man tänker ju på hur båten har det där i Chalkoutsi. Säkert helt okej, med havsutsikt mellan de små strandtallarna.

Vi är i alla fall helt  nöjda med att avsluta vårt seglande kapitel, endera dan kanske vi rent av får Catten såld. Ska ”bloggen” fortsätta då? Ja, det har jag inte bestämt än. Så länge vi har båten kanske den får bestå?

Men nu är det midsommar som ska klaras av! God sommar!