Ankar.

Ankar.
Vägen upp på land! Chalkis stad långt där borta. Här drogs Catten och vi upp, stadigt, stadigt för några veckor sedan.

torsdag 6 april 2017

Hår på benen!

Antingen skriver jag blogg eller så — virkar jag. Ja, så illa är det faktiskt. Får jag inte utlopp för nån slags kreativitet på ett sätt så blir det på nåt annat. Nu har garnerna tagit slut, tillfälligt, så då blir det att hamra  ner några ord på MacBook Air:en. (Måste de här digitala apparaterna heta så krångligt? Jag kommer aldrig ihåg vad vi har för maskin.)
På tusen meters höjd över Kalamata finns en startplats
för paragliding. Pelle visar hur man drar upp grejerna.

Förtjusande små anemon med tusensköna som granne uppe
på berget.

Kaffe kan man alltid få, även i bergsbyar. Tre personer bor
det i Apo Verga över vintern. Det var kallt fast det var vår...

Brian, Pelle och Sarah och en valp väntar på kaffe i lä.

Vårlig fägring under olivträden. Det var så fint!
Vädret har faktiskt varit GRÅTT de senaste dagarna, vilket det aldrig är, så det är lite konstigt. Ett stort L har legat över Grekland i de svenska meteorologiska rapporterna, så det förklarar en del. På eftermiddagarna kommer det lite starkare vindar, annars är det rätt lugnt.
Mitt på dagarna måste man byta om till shorts, men på kvällarna är det långbyxor som gäller fortfarande. Jag vet precis var jag missat att skala bort hår på benen och drömde faktiskt om fläckarna häromnatten. Jag ser så dåligt utan glasögon i duschen, och det ser så illa ut att fara fram med rakhyveln uppe på däck i marinan. 
Senaste veckan har gått till att städa båten och röja väg för gästerna som kommer IMORGON! Några av dem ska inkvarteras några nätter i förpiken, och där är det oftast fullt. Men det gick, nu är det tomt, bäddat och fint, och duschen är proppfull med diverse skrot. Hur kan man behöva så många olika saker?
Jag funderar också på om man ska förbereda nån mat till gästerna, men försöker intala mig själv att de bara är här en vecka och absolut helst vill äta grekiskt på restaurang när de har chansen. Visst är det så? Annars finns nog lite av varje om det krisar.
Ja, nu ska bara det yttre på båten spolas av -- den är inte så smutsig -- så är vi redo att välkomna gästerna och kanske ta en sväng ut i Kalamata-bukten. Allt fungerar, nämligen, det är kollat och klart och botten skrapad och utloppen rensade och den lilla logg-snurran installerad igen så vi vet hur långt vi åkt och hur kallt det är i vattnet. 17,7 grader var det igår i alla fall. Radarn fungerar och gps-en, generatorn och motorn och autopiloten och instrumenten. Det enda vi inte har kopplat in är solpanelen, den har fått vila under vintern eftersom vi har ström från land och soltaket på. 
Men först ska vi hämta de första gästerna i Athen imorgon och åka en sväng runt södra Peloponnesos med hela gänget och se oss om i Kalamata tillsammans. Havet får vänta en stund på att vi gör nån längre tripp i alla fall.

Våra grannar ligger i startgroparna, fiffar och lagar och lämnar in segel på tvätt och kollar vädret hela dagarna. Men än är det lite ostadigt för att göra några långa ben, verkar det som.