Ankar.

Ankar.
Vägen upp på land! Chalkis stad långt där borta. Här drogs Catten och vi upp, stadigt, stadigt för några veckor sedan.

måndag 17 juni 2013

Det blåser i Cykladerna...



Befinner oss på ön Serifos.
Inblåsta igen, men det är ju då man har tid att samla skallen och skriva ner nåt om hur det varit sen sist… Så det är väl inte så konstigt egentligen.
Hittills så tycker jag vi har haft bra flyt, inga stora jobbiga situationer, men en del små, och rätt så blåsigt på sistone, med lite orolig magkänsla och extra säkerhetstänk. Men det är väl ingen nackdel.
Var det verkligen ända sedan 2 maj jag skrev sist, det känns overkligt, och länge sedan. Vi var då i Bozburun och klarerade ut, träffade Mats och Lisbeth som precis lade till när vi skulle åka och lämna landet. Hann i alla fall fika.
Så har det varit Grekland för hela slanten, Simi klarerade vi in i, betalade lite ”skatt” och for vidare till Nisiros en tidig morgon. Det kändes som om man nött den sträckan några gånger nu. Hela udden ut mot Knidos har vi sett.
Nisiros var trevligt igen, träffade bekantas bekanta och en norsk båt som övervintrat där. Enda yachten i hamnen, med lagom avstånd till färjan och Kos. Verkade okej.
Vi väntade in total stiltje på överfärden mot Astipalaia, 41 sjömil, ungefär sju timmars motorgång i någorlunda lugn sjö. Och det fick vi, det här är normalt blåsvädrens fartsträcka, men när vi åkte krusades ytan en smula, bara. Hade storen uppe för dyningarna.
Astipalaia var inte så tjusigt, men vi gav det väl ingen direkt chans, heller. Ful hamn, men vinden skulle öka, så vi gav upp ambitionen att kolla runt eller besöka den fina ankarviken som skulle finnas på nordöstra sidan. Vi ville inte bli fast där i flera dagar, ingen el eller vatten verkade finnas för tillfället. Så vi kastade loss i soluppgången och rundade ön och drog mot Amorgos, en sträcka på 44 sjömil, minsann. Det blev skumpigare, men både sjö och vind lugnade sig när vi kom i närheten av Amorgos så det blev riktigt behagligt. Kollade in en underskön vik, men den var proppfull av fiskebåtar och deras nätliknande mooringlinor kors och tvärs, så vi fortsatte mot huvudorten Katapola och backade  in mot kajen i skydd av färjekaj och jättestor vattenbåt. Det var djupt av tusan, men vi fick bra fäste.
På kajen stod en dam och tog emot tamparna, det var grannbåten, en Lagoon. Sedan fikade vi tillsammans och det visade sig att Karin och Heinz också var längeseglare, men från Österrike, fd Västtyskland och tom Östtyskland ännu tidigare.  De var jätteroliga och vi gick på utflykt i bergen och tittade på Formel 1 på en bar, och Heinz dök och kollade våra ankare osv.
De skulle åka morgonen därpå, men då var det söndag och färjan som övernattade i Katapola och brukade kasta loss i gryningen skulle inte avgå. Karin och Heinz hade sitt ankare under färjan. De blev kvar en dag till.
Amorgos var jättefint och mysigt. Bra restauranger i hamnen, och spektakulära ställen runt kusten. Vi hyrde bil och imponerades. Naturligtvis var vi vid klostret som sitter som ett svalbo under klippan under siestan, så vi fick vända, men det var häftigt ändå att gå upp dit. Orten Chora var sensationellt gullig, helt klart värt ett eget kapitel… Men ändå, det går ganska fort att åka runt på en grekisk ö. Trots ordentliga vindar låg vi tryggt i hamnen.
Kompisarna Cilla och Johan var på väg till Rhodos, men vi lyckades inte hitta nåt vettigt sätt att ses på. Rhodos vill man undvika med egen båt, och färjorna går inte varje dag, mer två gånger i veckan… Tråkigt att vi inte kunde ses. En annan gång. Bokade i alla fall in oss på Sicilien i vinter! I Licata har vi fått ett bra erbjudande om sju månaders vinterhamn som vi betalade handpenning på. Internet är ofta fantastiskt! Men bankerna tar i alla fall sina avgifter…
Fick tips av en spansk ”skeppare” att gå till Koufonissa, där skulle finnas en gratis EU-byggd hamn med el, vatten och mooringlinor. Säker för kommande vindar. Vi drog dit i riktig skumpig dyning, trots lite lagom vinkel. Men det var det värt, på vägen in mot hamnen kom en delfin och skojsade runt båten länge i det grunda sundet. Helkul!
I hamnen låg fiskebåtar på sidorna och bara en annan yacht med mooringlinor. Lyxigt!
Det är en liten, liten ö med många många sandstränder, inga  berg att tala om, men trevlig liten huvudort med genuin känsla. Stranden i byn var helt okej, vi promenerade till den finfina ankarviken nordost på ön, vi var ensamma där, ingen båt och inga badande. Men vädret var inte heller inbjudande med vindar från helt fel håll. Hit går färjor från Naxos och Paros varje dag, och vill man ta det lugnt och slippa kulturella stenhögar är det här paradiset…
Vi träffade ännu några fler ”skeppare” här, och trivdes. Sedan blev det Naxos hamn som skulle kosta lite pengar, men vara bra. Där låg också Karin and Heinz sedan några dagar. De hade passat på att åka till Santorini ett par dagar också, och var glada över att ha sluppit den hamnen. Skitigt och dåligt. Vi hyrde bil tillsammans och gjorde Naxos, och här fanns alldeles för mycket att titta på. Jättehöga berg, fina bergsbyar, gigantiska stenstoder som låg kvar där de hackats ut i förhistoriska tid osv. Lilla Appollonia uppe på nordöstra spetsen var mycket speciell och de lummiga dalarna var otroligt stora, man tappade perspektivet. Men sedan körde vi bort oss när vi skulle till Demeters tempel, kartan stämde inte med verkligheten, och då var vi trötta och körde ”hem”.
Naxos stad var stor och fin, krumeluriga gränder upp mot den gamla fästningen, antikaffärer, konserter varje kväll nära museet, en del båtaffärer, faktiskt, en port till Apollos ära, fina badstränder på lite håll. Ungefär allt man kan begära…
Vi träffade ett svenskt par som hade båten på Paros, men aldrig varit in på Naxos – ”för nära” – men de tyckte att det var lite för turistiskt. De berättade att det var gratis att ligga i Naoussa hamn på Paros! Hoppsan! Vi åkte dit, och det stämde! Karin och Heinz hade ju ”spårat” dit åt oss, och vi tillbringade en kväll ute med mat och Champions league-finalen mellan Munchen och Dortmund. En superbra fotbollsmatch. Jag som inte brukar gilla att kolla på fotboll. Det är tråkigt.
Vi glädjeshoppade på Carrefour, man blir alldeles uppspelt när man hittar en massa saker som man känner igen! I affären! Mat och ingredienser man inte kom ihåg att man saknat. Men än så länge ingen Creme Fraiche. Men vi klarar oss med grädde, yoghurt och kokosnötsmjölk till sås.
En tråkig sak hände, ett trevligt par hälsade på i båten och mannen råkade bryta av VHF-sladden till mikrofonen. Sönder. Ingen sån apparat på hela Paros. Den är kopplad till resten av navigationssystemet så vi kan inte byta ut den med någon annan. Till slut lyckades Pelle löda ihop det provisoriskt och vi ska köpa en ny apparat så fort vi hittar någon… Athen, kanske. Konstigt att det är så risigt med båtaffärer här på öarna. Det måste ju hända saker och folk måste ju behöva grejer till båtarna hela tiden, ju! Men inte, då. På Paros såg vi inte en enda båtaffär.
Vi har hört att en del hyrbåtar har nån slags fyratimmarsgaranti – om nåt går sönder kommer charterfirman farande och lagar det så man kan fortsätta. Det är ju fiffigt. Vem har tid att ligga och reparera saker om man bara har en vecka på sig att segla på semestern?
Vi hyrde bil på Paros också och åkte förbi Logaras på östsidan där jag varit med familjen två gånger tidigare. Maria Voula påstod att hon kände igen mig! Fast det var för 19 och 15 år sedan! God mat och trevligt var det där så klart. Fisilanis heter restaurangen, där hyr de ut rum också. Ligger mer eller mindre på stranden. Rekommenderas.
I Naoussa hamn låg vi tryggt, det blåste en del – igen. Till slut lade vi oss långsides utefter den yttre höga piren, och när den vackra gammaldags grekiska båten bakom oss åkte ut till sin boj så backade vi in på marinans bästa plats! Linor åt alla håll. Idiotsäkert!
Men på kvällarna kom ortens ungdomar och tjattrade och skrek och störde vårt yacht-lugn.
Hela 11 nätter blev det i Naoussa innan vi drog söderut till Piso Livadi och en rullande natt. Mat hos Fisilanis igen, och så fortsatte vi till en stor ankarvik söder om Antiparos och norr om ön Despotico. Det var en otroligt slät och fin och vit ankarbotten, och Milou fick åka gummibåt med utombordare in till toaletten. Kvällen blev stilla och helt perfekt!
En Finike-båt, Piper, låg också där över natten. Några timmars stilla körning över till Sifnos och närapå-lagunen Vathi slutade i totala kastbyar och stark sidvind när vi gick in mot bryggan. Ingen i närheten som kunde ta emot rep, men vi klarade det någorlunda på två man. Sedan kom en Amel-Santorin in och fick lika jobbigt, men då stod vi där och kunde assistera, minsann.
Vathi var mycket gulligt, sandstrand runt hela bukten, nästan, många ankrade, små tavernor, ett par ställen med livsmedel och ett med wifi. Dit gick vi varje dag. Det verkar inte som kustbevakningen bryr sig särskilt mycket om båtarna här i Cykladerna. I Dodekaneserna närmare Turkiet var det ju ett väldigt spring på dem. Nu har vi knappt sett till dem, eller behövt prata med dem sedan Amorgos, ungefär en månad. Hamnarna är helt gratis, förutom lite avgifter för el och vatten när det finns. Då kan man ju stanna länge! Ju!
I Vathi handlade vi lite keramik, Sifnos ska vara känt för alla sina keramiker, duktiga kockar och guldgruvor… Sedan åkte vi till större hamnen Kamares på rekommendation, och där var det fler båtar och tavernor och biluthyrning och allt. Vi träffade på Tabaluga, som låg granne med oss i Finike, vi hade heltrevligt ända till halv tre den kvällen! Men morgonen därpå blåste det starkt från sidan och alla båtar gick. Vår granne kom inte ut, för en stor rysk trägaleas eller nåt hade så breda rår (?) så vi fick flytta på oss så de kunde köra runt rårna och komma ut ur hamnen. Mystiskt. Men det gick bra trots vinden. Vi hade lagt ut nästan all vår kätting, 70 meter, för att det var lite tvivelaktig botten och dåliga förhållanden, och det var vi minsann tacksamma för det rådet. Tabaluga skulle få lov att flytta sig för ännu en jätteyacht skulle in, men sidvinden var så kraftig så de kunde inte ankra och backa in, utan for vidare mot Rhodos och besökare. Och vi som skulle hyra bil och se oss om på Sifnos tillsammans! Nåja.
Vi gillade inte att ha den stora ryska båten bredvid oss, så vi tog och åkte vidare vi också, rent av innan vi fått i oss någon frukost. Det blev lugnare och trevligare så fort vi kom en bit ut från hamnen. Och ett par timmar senare lade vi stillsamt till på spegelblankt vatten vid piren i Livadi på Serifos.
Och här är vi nu. Lika gratisliggande, med det vackra berget och byn Chora utspritt över sig nordväst, så vackert i mörkret med lamporna klättrande uppåt himlen. Synen tar andan ur en. Även om man provsmakat lite retsina dessförinnan så är det vackert!
Det har varit blåsigt sedan vi kom hit, även om det varit några lugna dagar också, men vi ligger superbra till och väntar ut vindarna och trivs. Här är lugnt, bra affärer, sandstränder (Milous favoriter) wifi om man krånglar sig i land, varje dag färjor till Pireus och andra öar.
Men inga andra svenskar, konstaterade vi igår. Knappt hade vi sagt det så kom en stor fin båt in med svensk flagg. Och när vi senare satt på akterdäck dök det rentav upp ett gäng uppsalabor! Det blev några timmars prat och utbyte. Kul!  Och precis nu backade en svensk in bredvid oss, göteborgare med ”egen” hyrbåt.  Vi har tänkt hyra en bil här också, men ön är så liten, så vi får väl se. Det duger fint att ligga här och gnissla mot grannbåtarna också. Och på kvällen behöver vi inte slösa med våra egna lyktor. En jättestrålkastare på kajen lyser upp allt i orange med ett durrande ljud.
Just det: vi har ju uppgraderat båten med 1. lampa över bordet på akterdäck! 2. ny vit sikaflex runt handfaten 3. den ena boxen på akterdäck är nu fastskruvad, och hålls inte bara på plats av sikaflex som den gjort i två år hittills 4. ryggstödet på körplatsen är korrigerat så vi kan sitta lite bekvämare, åt båda hållen 5. jag har kringlat klart min repmatta och fäst ändarna. Sedan kanske vi förbättrat nåt annat också, men det har jag glömt. Over och ut!