Nu är vi på Gran Canaria!

Siw och Pelle och Christer första förmiddagen när vi
kom till ön. Ut å gå på lilla Isleta och se natur och väder!

Nordväst om sandstranden, en annan typ av strand.
Playa de Le Confital. Lite vildare och ibland med surfare.

Nu har vi varit i Las Palmas i drygt en månad och det har varit en fullmatad tid. Vi fick en flygande start tack vare Siw och Christer som hjälpte oss med kontakter och ”sysselsättning” från första början.

De första nätterna fick vi sova på soffan i deras hyrda lägenhet på Isleta, men redan första dagen lyckades vi få en veckas boende nära Las Canteras-stranden inne i centrum OCH drygt en månads boende två kvarter därifrån, på 29 april-gatan. Tack vare S&Cs kontakter och förutseende!

Pelles fötter lite upp och ned på stranden. 

Bensinpriset är lägre på Kanarieöarna. Det är skatten som
öborna slipper, mycket är billigare här. Vi har tankat för
under en euro.

Söndagspromenad upp till botaniska trädgården genom en
lång ravin, en barranco.

Efter promenad en titt på katedralen Santa Ana och hundarna
 utanför i gamla stan.

Bakom katedralen i gamla stan Vegueta.

Mercado del Puerto, hamnens marknad, ritad av han den
där Eiffel. Det syns om man tittar efter. Här finns små
butiker och matställen. Hötorgshallen ungefär.
Stora hotell AC syns i bakgrunden, alldeles runt.

Pelle kollar österut från Las Conteras västligare delar,
bredvid konserthuset. Några surfare syns till vänster.

Självporträtt på stranden när vågen drar
sig tillbaka.

Det har varit en massa vandringar, runt i Las Palmas och omgivningarna, men också upp i bergen och ner till södra änden av ön, där det är torrt och soligt nästan jämt. Här i nordost är det mer molnigt, regnigt och inte lika varmt. Helt olika klimat! Kommer man upp i bergen råkar man ofta på moln med tillhörande fukt, det är stor skillnad från stranden här i Las Palmas och jätteskillnad från stränderna söderut, där det ju är öken på ett område.

Vandringar är ju ett trevligt sätt att utforska allt, och obegripligt nog går det bussar nästan överallt och ofta. Vägarna är kringliga och krokiga, men bussarna tar sig fram nästan överallt. Så egentligen behöver man ju inte bil alls, men nu har vi ju en med oss, så vi utnyttjar det också emellanåt.

Det är väldigt svårt att hitta parkering i Las Palmas. Parkeringshusen kostar pengar, och det är inte alltid det finns plats. Nu har vi lärt oss att det ibland finns gratis parkering uppe i Isleta (vilket vi hittade den första morgonen, PANG, sådär, bara) utifall det är fullt på den billiga parkeringen som vi hittat vid hamnen bredvid ”Poema del Mar”. Där kostar det ca 2.50 euro för ett dygn. Det ska finnas månadsbiljetter också, men de ”är slut”. Men, i utkanterna av stan är det gratis. Och promenader har vi ju vant oss vid sedan vi kom hit.

Vi har bekantat oss ordentligt med vår inbyggda ”Hälsa”-app i telefonen som tydligen, utan någon som helst beordring, mäter promenadavstånd och steg närhelst man bär den med sig. Min ”Runkeeper”-app som jag laddade ner nästan gratis har visat sig vara lite oberäknelig. Se fig 1). Men ”Hälsa”-appen fungerar ju klockrent, utan tjafs. Tror jag. Och vi har slagit rekord på rekord i promenerande sedan vi kom hit. Första veckan snittade vi på 8,5 km per dag. Och då ansträngde vi oss överhuvud taget inte för att ”ut å gå”. Det bara blev. Nu har vi fått lite upptrampade rutter och vet mer var allt finns, så det blir mindre nötande på trottoarerna.

För här i Las Palmas är det stadsliv. Trottoarer och övergångsställen. Låsta portar och porttelefoner. Apotek och caféer i varje gathörn, frisörer, minilivs, turistshoppar, restauranger, kebabhak, pizzerior, fastighetsmäklare och cannabisbutiker. Ja, tydligen är cannabis för eget bruk tillåtet här på öarna. De vitmålade butikerna är helt tomma, förutom några glasmontrar med nån liten burk utmed väggen. Men glatt förkunnar neonskylten ”Weed” och allt möjligt som hör till. Vi har inte provat än, och det kommer nog inte att hända heller. Fast man blir ju nyfiken.

I Las Palmas finns också Las Canteras, det är den jättelånga (4 km) stranden på den norra delen av stan, vattnet på den södra delen är hamn, både gods- och turisthamn, och stan ligger på ett smalt näs ut mot Isleta, den lilla ön nordväst. På stora Las Canteras är det solparasoll och finfin sand och evigt vågskvalp, några fiskebåtar guppar mer eller mindre vilt i bukten mot öster och i andra änden blir det stora vågor och försök till brädsurfing. Det är skönt att gå i vattenbrynet, det är nästan bara sand hela vägen. Ungefär i mitten finns en ”Playa Chica”, en liten strand som när tidvattnet är som högst nästan försvinner under strandpromenaden. För det finns ju en lika lång strandpromenad, man behöver liksom inte få sand mellan tårna fast man går längs stranden… Restaurang på restaurang och fik på fik av alla de sorter, med eller utan musik på dagen eller kvällen. Hotell också, och lägenhetshus för hyra eller köp, tornar upp sig.

Sedan finns en del parker också, busstationer, en Ducatiaffär, teatrar, shoppingkomplex, El Corte Ingles, en jätteaffär som är nåt i stil med NK, ett par riktiga hak där det serveras skinka och öl i rustik miljö, bodegor, också i rustik utformning, en ”gamla stan” dit vi knappt varit ännu, men dit man ska ta sig torsdagskvällar för räder involverande ”tapas” och vin.

Så här obegripligt kan min
"Runkeeper"-app få för sig att
jag har promenerat. Det är inte
sant!

Och då har jag ännu inte nämnt den Skandinaviska klubben där eventsen står som spön i backen: film, ärtsoppa, räkfrossa, vildmarksafton, språkkurser, målningsträffar, syträffar, pubkväll med dart, föreläsningar, bridge, boule, utflykter, studiebesök, kör, musikkvällar, bibliotek, fredagslunch och allmän hjälp med det mesta. Det finns en tidning, en webbplats och en fb-grupp. Så inte ligger folk på den uppenbara latsidan, de som bor här. Vi tycker att vi har det fullt upp, även om vi inte på långt när har prövat på alla de här sysselsättningarna. Men det är ju kul att man kan välja!