Moulins - Clermont-l’Herault

Rummet med badrum. Moulins.

Värden, den amerikanske John, visade oss familjens verkstad längst upp i huset, där vårt rum låg. Där hade de en brännugn och allt ma behöver för att tillverka blyinfattat glas och jobba med glas på alla möjliga sätt. Rena paradiset!
Tog oss sedan genom de smala gatorna i Moulins till den lantliga vägen D2009, och följde den slaviskt till Clermont-Ferrand där vi helt bytte stil och kastade oss ut på A75, La Meridienne, ner mot Montpellier och Beziers i farter upp till 130 knyck. 

Inga vägavgifter här heller, men ganska bra väg och en hel del filer att välja på emellanåt. Väldigt mycket uppåt blev det, och lika tvärt bar det av neråt. Motorbroms anbefalldes titt som tätt, och jag tyckte nog att det gick alldeles för fort i många kurvor nerför…

Det var naturligtvis en bergskedja vi körde över, något högre än 1000 meter kom vi. Korsade en jättebro och betalade 10 euro för det, första vägavgiften i Frankrike. 

Säng i rummet i Moulins.

Det började plana ut någorlunda och vi hittade ett boende och handlade ”middag” och frukost i en Intermarche på den vindlande vägen dit. Vi hittade obegripligt nog fram, bland murar och grusvägar, och det var ett shabby-chic-slott inuti, namnet var Moulin du Mot, och drevs av en engelska, Tracy, och hennes norske man Per. 

Han kollade på friidrott, liksom vi också tillbringade kvällen med bland de vita väggarna och överkasten. 

Ett öronbedövande lugn fanns i omgivningarna, en liten trädgård bakom stället, som hade litet kök, och nog inte platsar som ”hotell”, men - who cares? Det var perfekt!

Kalle Berglund gick vidare från kvalet och Ingebrigtsen också.

Friidrott i den rent kungliga miljön i Clermont-l'Herault.