La Linea (Gibraltar) - färjan Cadiz-Gran Canaria

Vinkade adjö till Pia och Henrik som skulle tillbaka till Lagos i Portugal för ännu en vinter och satte kurs mot ett rum i San Fernando nära Cadiz. Färjan skulle gå från Cadiz klockan 17, men vi skulle vara på plats 15 så vi ville ha lite marginaler.
Så klart kunde vi inte komma överens med gps:en mot Cadiz, utan följde skyltarna och fick "the scenic route" runt hela udden mot Gibraltar sund och stränderna västerut och alla kitesurfare. De var som en svärm utefter kusten upp mot Cadiz.

San Fernando söder om Cadiz.
Lägenheten låg i huset bakom Pelle, med utsikt mot...

Rutten bar i alla fall till ett stort shoppingcenter i San Fernando, "Bahia Sur", och där fick vi fråga oss fram till lägenheten som var jättefin och rymlig och hade utsikt över bukten och Cadiz. Vi orkade inte köpa och laga någon mat utan irrade in i shoppingcentrumet och tryckte i oss en hamburgare.
Shoppade lite frukost i alla fall och fascinerades sedan av utsikten från rummet där solen gick ner och tidvattnet drog sig tillbaka.

Cadiz och bukten innanför stan. Fabulous solnedgång!
Många turisthytter där nedanför. En trappa ned låg "stans
shoppingcentrum".

På morgonen var tidvattnet ännu lägre - inget vi är vana vid från vår segling, så det kändes exotiskt värre. Hamnen låg prick i Cadiz, så vi körde långsamt ditåt utefter en lång landtunga och hamnade mitt i den gamla staden där vi läste rätt på parkeringsautomaten och betalade pliktskyldigast. Strosade runt en stund och tittade på kyrkorna som låg tätt, tätt innan vi checkade in på färjekontoret och fick ställa oss i väntekö. Turligt nog bredvid en husbil som skuggade oss. Solen lyser fortfarande här på dessa breddgrader. Hett.
Pelle slog sig i slang med en italienare som stod parkerad bredvid, han var van färjeåkare och pekade och viftade när köerna äntligen började röra sig mot färjan. Vi fick vänta hiskeligt länge på att åka ombord, alla långtradare och husbilar och lite större personbilar fick åka före oss. Orättvist!
Men till slut fick vi dundra upp på femte däck och parkera nära, nära de andra bilarna. Men vi stod på ett öppet däck, inget tak ovanför.
Hytten fick vi lite guidning för att hitta, det var en dyr jäkla hytt, utrustad med tofflor och badrockar (som vi aldrig använde). Strax ovanför hade vi kaptensbryggan eller vad det heter. Vi baxade ut från Cadiz och runt prickarna och förbi den långa piren och så var vi ute bland dyningarna.

Inne i Cadiz gamla stad. Nedlusad med kyrkor.

Det gungade en del, lite sidleds, och ibland kunde vi när vi satt på restaurangen höra tallrikar och glas krascha i golvet när de värsta svallen kom.
Vi hade ju en finfin och svindyr hytt och med den följde "all inclusive", alltså lunch och middag i a la carte-restaurangen, men frukost i "self service"-brickrestaurangen. Men det var ingen self service. Allt man ville ha fick man överräckt av personal som stod bakom glasrutor. Det var gott och mycket av allt i alla fall, men samma rätter den 40 timmar och fem måltider långa resan. Wifi i hytten fick vi också inclusive. Det gick ingen nöd på oss, utom första natten klockan tre då jag var upp på toa och "spolade" - det slutade aldrig spola. Vacuumet fortsatte att dåna. Pelle (schäntleman) fick springa till receptionen och trycka på en nödknapp varefter en person kom och försökte bända upp en dörr i väggen bredvid vår hytt för att få stopp på vaccum-spolningen. Det tog sin tid, men till slut hittade han nåt verktyg och stängde av och så fick vi vänta till nästa dag för att toan skulle fixas. Man fick spankulera iväg till en "allmän" toa om det trängde på.
Shopen på färjan var nästan aldrig öppen, fylld med parfym och sprit var den. Vi handlade inte. Vi spelade lite håglöst på nån enarmad bandit, men den gick inte att begripa sig på så vi gav upp.

Spännande drycker till salu i Cadiz...

Första kvällen skulle Sveriges ärorika landslag i sporten fotboll gå i clinch med Spaniens dito! Vad spännande, tyckte vi, och stora delar av resten av färjans manliga passagerare. Första halvlek slutade 0-0, och min spanske granne skrattade lite när jag mumlade "ojojoj" när nån svensk försökte men misslyckades att joxa med trasan. Sedan gick vi till restaurangen och visade upp vår booking och vårt rumsnummer så vi blev insläppta där man åt "gratis" till skillnad från brick-matskön som ringlade sig hur lång som helst. Matchen slutade tydligen 1-1, men det såg aldrig vi. Vi är ena riktiga fotbolls-nördar...
Sent på kvällen innan vår landstigning gick båten in till Lanzarote eller Teneriffa (har svårt att skilja på dem). Mysigt att se stadens ljus i mörkret!
Morgonen efter var vi färdigpackade och redo att köra av båten i god tid, och det gick geschwint. Gps:en var inställd på Christer och Siws lägenhet på Isleta, där båten ju låg. Spännande!
(OBS cliffhanger!)