Ankar.

Ankar.
Algarvekusten i Portugal och Lagos gör ingen besviken, fast det är off-season.

måndag 30 september 2019

Weeze (Tyskland) - Louvain le Neuve (Belgien)

Gulligt samhälle, Severn, i Nederländerna. Mörkt tegel
vart man än sig vände. 
Stilla morgon och småprat med innehavarinnan av "Alt Weeze" som skulle åka bil och ta färjan till Mallorca. Stänger stället under semestern. De bor i huset själva, familjen, och har hållit på i 26 år. Fyra rum och restaurang. Typ dygnet runt-jobb.
Sedan knäppte vi på gps-en till Herge-museets ort och "undvik motorvägar". En gång fick vi döna på i 90 idag. Vägarna i Belgien var illa, ofta kändes det som att sitta på ett uråldrig tåg med kadunk-kadunk rätt länge. Isch.
Men först ut ur Tyskland, gick bra, gulliga vägar, mycket alléer och häftiga träd, majs, rovor, purjolök i enorma mängder, hästgårdar, kossor.
De mesta husen var av mörkbrunt rödaktigt tegel, och de är inte värst mysiga, alltså. Det känns mer som "mitt hem är min borg". Med ett par meters mellanrum och några meter till gatan. Men rätt puttrigt ändå.
Sluis 16, en pråm skevar sig in. Vår Catten skulle
inte ha fått plats samtidigt i slussen...
Kanaler finns ju, och vi åkte utefter några, förutom att vi passerade över Rhen. Mäktigt. Vid en sluss stannade vi och det kom en pråm. Det kändes roligt! Två man skötte hela pråmen som fyllde absolut hela slussen.
Nu var vi i Wallonien! Får se om man har rötter
härifrån, då!

Vi åkte genom Nederländerna också, eller "Holland" som det stod i mobilen. Vi försökte äta lunch där, men det kostad typ 26 euro på de två ställen vi hittade som var öppna. Vi gav upp och gick in på en mack där en allt annat än engelsktalande dam slevade upp lite mixade salladstallrikar åt oss. Jag fick en halv baguett till. Förvåningen var stor när jag inte ville ha majonnäs till.
Dagens viloläger, i drömskogen.
Le Manoir de Morimont var namnet.
Så kom vi in i Belgien och där pratade de också nån jäddra konstig dialekt. Omöjligt att läsa skyltar eller förstå nåt. Antagligen flamländska.
Next stop Wallonien - och si - då blev allt på franska och jag läste hysteriskt alla skyltar och förstod - en hel del! Gud, så skönt!
Trixade oss fram till musee Hergé och körde fel och hade oss. I stan har de grävt ned de mest centrala delarna av vägen, så vi blev alldeles förvirrade. Men vi hittade museet som ju är stängt måndagar som alla andra museer värt namnet. Men det visste vi.
Vild och tuktad belgisk grönska.
Letade på hotellet ute i skogen, vilket inte var så lätt, det heller, men blev glada och nöjda och jag fick till och med översätta från franska till engelska åt en annan gäst, en stackars "Chang" eller vad han hette, från Kina, som inte förstod franska alls.
Har handlat kvälls- och frukostmat på ett stort köpcenter och kollat på friidrott på belgiska tvn. Ståhl vann. Alla glada.
Alkofri Leffes!

1 kommentar:

  1. Hurra för Ståhl och att er resa går bra. Ha det så kul med Tin Tin!

    SvaraRadera