Klöser oss norrut

Vädret har stabiliserats lite, men inte helt, så efter Brac och ”Bobolina” blev det ett lagom steg till Rogoznica för två nätter vid stadskajen.

Utanför Rogoznica är det öppet hav och det märkte vi minsann, osannolika jättedyningar tryckte in i vikar och över grund. Ja, faktiskt så har vi sett till några grynnor här i krokarna, det känns hemtamt med lite prickar och bränningar. Men dyningarna gjorde långa remsor av vitt skum från grunden mot land. Inte så vanligt ”hemma”.

Rogoznica var trevligt och lite lagom off-season som allt annat. Det verkar som stadskajen byggs ut till det dubbla ungefär, men det var inte klart, det blir finfint när de sista gatplattorna har lagts fast. Vi såg Melodifestivalen på en bra ”lina” stulen från krogen Antonijo, och GP-speedway nästa kväll. Vi tog oss en brakmiddag där. Gott.

Träffade en trevlig gävlebo också, han låg tvärsöver viken i lyxmarinan, hade också en Nauticat, men hela 52 fot lång. Stor som ett hus, minst sagt. Hemskt kul att träffas!

Sedan tog vi ett lagom kliv norrut igen, till Murters norra ände där vi backade in mot en restaurangbrygga, helt anti vår tes att ”aldrig en restaurangbrygga”. Men det gick bra, god mat på Farbo (?), inte för dyrt, bra brygga. Milou fick spatsera och sprätta och skvätta där det passade. Byn var verkligen fin, en bra och stor Konzum fanns där vi handlade allt vad armarna tålde, eller lite till. Bakom marinan fanns massor av affärer och restauranger och fik som vi inte besökte.

Nästa dag blev det ön Ugljan, vi hade tänkt ankra, men det blev en flådig marina i stället, Olive Island Marina med lyx-duschar och lyx-rabatter och swimmingpool. Men vem vill bada? Det är knappt läge för shorts än.

Så idag tog vi ett ministeg till urtrevliga viken Muline med en liten pir och gott om ankringsplats. Imorgon ska det börja regna och blåsa så vi vill ha nära till affär och annat. Och wifi. Det finns överallt, verkligen! Gratis.

Restaurangen i änden av piren ville ha 18 kunas för en halvliter öl. Bra. 12 kunas för äkta capucchino. Taget! Normala priser.

Här finns sandstränder och fin, grön natur som lockar till promenad. Nu när Pelles häl har läkt kanske man kan få sällskap på en rekognosceringstur. Milou har redan haft kul på betongrampen bredvid restaurangen, lekte alldeles själv en lång stund med tassarna i vattnet, försökte hämta upp stenar och tång.

Ser på kartan att vi snart börjar få vittring på Venedig. Det känns lite overkligt, men spännande!