Trånga hamnar är inte kul. I Kionis hamn där vi låg under ett rejält blåsväder, ihoptryckta mellan andra hoptryckta båtar, försvann en avlång fender, klädd i strikt mörkblått fenderskydd från Biltema. Det här upptäcker man tyvärr när man är på väg bort från hamnen, när man samlar ihop fendrarna som förhoppningsvis hänger kvar utefter sidorna… Plötsligt var det en fender för lite! Var är den? Antagligen guppande på andra sidan viken eller övertagen av nån annan båtägare.
Vi har faktiskt en adopterad fender på vår båt också. Den låg och flöt nånstans mellan Antiparos och Sifnos om jag inte helt har tappat minnet. Vi gjorde en ”man över bord”-manöver och lyckades fiska upp den. Den bor kvar på båten. Med Biltema-överdrag.
Nästa jobbiga tillfälle kom efter vårt trista besök i Agios Nikolaos på Zakynthos (föregående inlägg). Situationen eskalerade, kan man säga, efter att den vildsinte trippbåtsföraren körde ut sin båt, helt utan att begripa att vi ”räddat” den från att glida ut till sitt ankare, och helt utan att bry sig om att den långa landgången gungade hit och dit och höll på att hacka hål på grannarnas båtar.
Han hade paxat plats, nämligen. För där ute på vattnet hade en sproilans ny segelbåt börjat lägga ankar. Den var alldeles för bred för att komma in i utrymmet bredvid oss, men, skam den som ger sig, verkade de tänka. Vår lilla granne höll på att bli helt krossad, och vår reling bändes till ordentligt, förutom delar av teaken som går runt vår båt. De struntade helt i att alla skrov skrek och gnisslade, förutom vi seglare, då förstås. Friborden på dessa nya stora båtar är jättehöga och utstickande, och de här var lika höga som vår reling — alltså inget att ”luta” sig mot. Alls.
Till slut åkte de ut igen. Skitsura efter att ha skrämt skiten ur oss alla. När vi gastade om att de förstörde vår reling ropade de ”We can pay!”… Det är inte riktigt det man vill höra när det gäller ens flytande hem i en krissituation.
Nästa båt som försökte sig på att kränga sig in var lite smalare, och de kom in efter ganska hårt arbete av oss chockskadade grannar, men glada var vi ju inte. Men de var lika sura de. Konstigt. Efter det jobb de förorsakade.
Och, som sagt, när vi åkte därifrån hade en av våra ”bollar”, en stor rund fender, försvunnit. Men ligger man som i ett skruvstäd så tar allt stryk. Eller också var det nån annan som tyckte de behövde den bättre. Phu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar