Kastos

Bra skyltar på Kastos, och lämna
inga sopor här!

En till en grekisk ö. Och lika trevlig som de andra, men kanske ändå något trevligare… 

I alla fall: Kastos!

Förbjudet med biltrafik, fast här finns en hel del fordon, mest pick-uper som hjälper folk med bagage och grejor till sina hus eller till affären eller så. En slags färja till fastlandet, kanske Mitikas,  vet inte riktigt. Bofasta en 30—40 personer.

De allra flesta har flyttat under årens lopp. Till Australien, Nya Zeeland och Sydafrika. Nu är de tillbaka, precis som de ursprungliga invånarna som bor i Patras och på lite andra ställen i Grekland där det finns jobb.

Här på ön levde man på oliver, olja, och kor. Inga större karriärmöjligheter. Det har funnits en skola, men nu får de få barn som bor här året runt åka in till Mitikas för att bilda sig medelst båt.

Vi såg dem förra hösten då vi låg i hamnen där. Ungdomarna hängde runt och väntade på att båten hem skulle gå nån gång. Det finns skolbarn på grannön Kalamos också. Den är större.

Här är väldigt stillsamt, förutom alla seglare som forsar in i den lilla hamnen och kräver plats och skydd. Vi ligger bredvid en ganska stor motorbåt som används för nåt slags fiske med långa höga spön. Bredvid den ligger en jättelik katamaran vars besättning verkar ha ett hus här, för på båten är de inte. Den har legat här nästan lika länge som vi. Medförande proviant, lådor med frukt och grönsaker och grejor.

Både gamla och nya hus nära hamnen.
Mest båtar ligger med lina i land.

En skeppare på semester.

Milou har haft det strålande trevligt med
nära till bad och en bit grund strand.

Att hämta pinnar är det roligaste
som finns i hela världen.

Bredvid den katamaranen ligger ytterligare en katamaran, men de bor i alla fall på båten, och de är nog fransmän eller nåt. De låg där när vi kom. Så vi fyller upp halva piren ungefär, vi långliggare. Framför oss lägger sig båtarna i långa rader med linor i land, det finns många och fina rostfria fästen för repen, och ankarfästet verkar bättre än mot den här piren. Här går folk bet några gånger om dagen. Det blåser på en hel del på eftermiddagarna/kvällarna nämligen. Men oftast rakt i nosen, så det påverkar inte så våldsamt. Om man har fäste, vill säga.

Byn med baren rakt fram från piren.
Affär och flera restauranger finns också.

Bakom oss, på pirens utsida ligger också långa rader av båtar på kvällarna, de har lina in till de stora stenblock som skyddar cementpiren och ankare ut mot fjärden. Och så ligger det x antal båtar lite längre ut, ankrade. Så det blir några båtar, kan man lugnt konstatera. Varje kväll. Idag har inga ”flottilor” dykt upp, så det är lite glesare mellan båtarna. Imorgon är det bytesdag för de flesta charterfirmor, så hyrarna vill väl hålla sig lite närmare hemmahamnen. Kastos ligger lite utanför allfarvägarna ändå.

Vi har fått smaka god italiensk mat flera gånger av trevliga grannar, vi språkar rätt ofta med de som backar in, och de är alltid väldigt glada och trevliga och rätt bra på engelska också! Ikväll fick vi smaka på spagetti med tomat och sjöborresås! Häromkvällen var det spagetti med bläckfisksås. Också gott, och egenfångat.

Familjen igår kväll hade sina rötter här, men bodde i Patras. De kom i en lite större rib-båt med stort kapell och litet kök och så. Farfar hade bott på ön, och pappan som körde hade bott här tills han var tio år. Det var ett hårt liv på ön, berättade den 17-årige sonen. Familjen hade många bekanta runt om på öarna Itaka, Meganisi och Kefalonia och hälsade på i sin lilla rib på helger och sommarlov. Kul!