Andra veckan

Obegripligt nog har vi varit ute i snart två veckor.
Efter en ordentligt blåsig och bumpig tur tvärs över Ölandsgrepen från Oskarshamn till Borgholm stannade vi i hela TRE nätter. Cyklade runt i de fina lövskogarna och besökte ruinen, dissade Solliden och hade trevligt med lillebror Erik och Mia som kom fräsande på motorcykel från Österbybruk.
Himla roligt att dela båten. Vi försökte imponera med Wallenbergare med hemstampad mos och det gick hem, tack och lov var de  hungriga, vi åt rester till middag igår, men har ändå en plätt kvar...
Vi besökte partystället Strand efter midnatt en kväll, det var intressant, som en liten partystad med olika typer av musik och profil. Vi höjde medelåldern med tio år när vi inträdde. Erik hade "sparkbyxor" på sig, men han var välkommen ändå. Pelle hade kepsen på svaj och fick det enda hugget - en ung dam kom fram och undrade om han var "den med hunden" och tyckte att han var den ende vettiga på stället. Hundtricket är osvikligt.
När vi vinkat av de MC-burna åkte vi också söderut, genade över Sollidens vatten (säg inget) (det var inte meningen) och drog in under imponerande Ölandsbron. Det var riktigt strömt.
En bit längre söderut blev vi nästan ensamma på sjön, lugn och stilla motorsegling, såg vindkraftverk i massor och till slut Långe Jan.
Sjöbrisen tog i som bara den och vi fick klä på oss igen, ringde Lars-Göran som lockade med plats vid "bryggan" som vi inte visste var den låg. På sjökortet var det bara en massa sten och grund vid kusten norr om Kristianopel. Hjälp, tänkte i alla fall jag.
Men så såg vi ett par "gubar" längst ut på en pir, och det skulle kanske gå att kringla sig in dit mellan grunden. Men rätt tajt blev det. Vi trodde nog att vi stod på botten när vi kastade över förtöjningslinan till den nästan klara bryggan. Men det gick bra. Piren var hög och skyddade mot sjöbrisen.
En hästhage gick ända ner till vattnet och jag såg yttepytte-hästspår. Föl!
Så fick vi följa med Lars-Göran och hans kompis racer-Christer till stugan, sight-seeing i Kristianopel, räkmacka och - Allsång på Skansen, men bara sista kvarten. Allt verkligt trevligt.
När vi blivit skjutsade tillbaka till båten låg den lite annorlunda, och vinden var lite misstänkt "fel", men vi drog ut oss en bit och försökte sova. Pelle hostade och var upp och drack te men tyckte vid 2-tiden att det började blåsa lite väl mycket för att ligga med bredsidan mot vinden i detta ytterst grunda grannskap. Men det var mörkt och det var dimmigt. Så vi bestämde oss till slut för att gå ut en bit utanför piren och helt oskyddade ligga för bogankaret på svaj.
Kastade loss, tamparna kvar på bryggan, vågade inte riskera att dratta i nu, backade ut och efter gps:en en bit upp i det lite djupare vattnet. Släppte ut bogankaret och höll tummarna. Vi verkade sitta fast.
Hjälte-Pelle stannade uppe och hade koll ett antal timmar. Jag försökte sova med öronen på helspänn... Och ett finger som fick sig en omgång av ankarspelet också, men det var inte alls så farligt.
Pelle höll koll på AIS-en att vi inte rörde oss och hade ögonmärke i land. Fick sig några timmars sömn. Vid åtta orkade vi inte ligga kvar, vinden bara tilltog, så vi drog ner till Kristianopel, nu var det ju ljust också.
Vid tio kom L-G och Christer med tamparna vi övergivit på bryggan och fick en kopp kaffe. Tack för hjälp! Sedan fortsatte vi ner till Karlskrona, för genuan i fem knop, till slut blev det så mycket sjö så vi ledsnade och drog igång maskinen innan vi girade in i den ruggigt grunda Karlskrona-skärgården. HUR kunde U 137 krångla sig så långt in? Det var knappt vi klarade av det. Men rätt mysigt var det i alla fall att snirkla sig in från öster, lyckades ta oss under ännu en bro (lätt, 18 m hög) innan vi hittade rätt mellan två Y-bommar i gästhamnen mitt i stan.
Trötta! Idag, torsdag skulle vi ha åkt vidare, men Lars-Göran och Christer kom förbi och drog en repa till brädgården med Pelle. Plankor behövs även på sjön! Sedan blev det lunch på Utkiken och guidad rundtur till Marinmuseet och Brända holmen! Vilket lyx! Karlskrona verkar vara en toppenplats. Konstigt nog verkar alla platser vi kommer till vara toppenplatser! Vi kanske väljer rätt?

Internet. Har ungdomen inget annat för sig nuförtiden?

Lars-Göran och Pelle posar vid Hajen, en sekelskiftesprodukt, en undervattensbåt.

Brändaholmen, uttenuttigt och prunkande så man kom knappt fram.

Ölandsbron. Rätt lång och rätt stor. Vi kom under med okej marginal.