Ladbergen - Weeze

Sovmorgon och långsamt mot Münster och våra bekanta från båtturen för åtta år sedan. Vi bjöd in oss själva, och de bjöd på brunch. Mycket babbel och trevligt i deras hus i slutet av en återvändsgränd vid skogen. Jättefint, trädgård runt huset och fräscht så det räckte.
Bjöds på "pizzasoppa", med köttfärs och majs och lök, förutom sedvanligt bröd och ostar och kallskuret. De hade till och med ett par osthyvlar av norsk modell efter en norge-resa för några år sedan...

Jag, Pelle, Andrea och Kai. I Münsters gröna omgivningar.

Regnet tilltog under vår brunch, och vräkte ned senare under stora delar av vår resa västerut, mot Louvain-la-Neuve i Belgien där Tintin-museet ligger.
Vi programmerade om gps-en så vi bara behöver åka på icke-motorvägar, så vi fick oss till livs rikligt med lantliga idyller och kullerstensorter. Oftast var hastigheten ändå 100 km/h, så ville man så kunde man dra på.
I 6-tiden började vi kolla runt på boenden, och i en restaurang hittade vi flera adresser inne i samhället. Vi stötte på en hotell-automat igen, i porten till ett äldre hus mitt i stan Weeze, men vi gick in i puben Alt Weeze där det satt en trevlig dam som visade oss två oerhört branta trappor upp till rum 1. Vi tog det. Stort, free wifi och soffa och två matbord. Visar de lite friidrott på TVn också så är vi helt i mål för dagen. Mat i puben, vid behov.

Tarp - Ladbergen, strax norr om Münster

Stau betyder kö, och det blev det ganska ofta mellan Tarp
och Ladbergen. Men det var lugnt, faktiskt. 

Vad nu? Ingen reception? Jodå, men i form av en -

En dag på Autobahn. Vi ville få undan några mil och inte överanstränga oss så vi skulle hinna se lite friidrott på eftermiddagen... och det gjorde vi. Tysk tv hade en special om Duplantis, wonder-kind, och så gick han vidare till final i sista hoppet! Det hade just varit snyggt!
Det gjorde väl Angelica Bengtsson också, tror jag, fast det såg vi inte. Vi fick inte se Montler heller, men det var en bra tävling med långa hopp.
Tydligen kastade Daniel Ståhl längst, men det såg vi inte heller. De verkar klippa ihop friidrotten här, och sänder inte så himla länge som i Sverige.

automat! Det funkade fint. Automaten spottade ut ett
kort som släppte in oss och bilen på motellet. Billigast
hittills.

Det var inte jättemycket trafik på Autobahn, men rätt mycket vägarbete så det var "stau" ganska ofta så det grötade till sig. Vägen förbi Hamburg var också en komplett arbetsplats, men det gick fint. Kanske var det lite lättare pga att det var lördag. Vi korsade Mittellandkanal där vi åkte med båten utanför Osnabruck, och igen när vi åkte över den lilla stick-kanal som vi tog för att hitta bränsle då för åtta år sedan.
Hotellet vi bokat för 60 euro var ett automat-motell! Incheckning medelst automat, och så fick man ett kort så man kom in med bil. Granne ligger McDonalds och Burger King, så vi fick middag ändå, mellan friidrottsgrenarna.
Såg Victoria och Daniel på tv också, Estoniadagen uppmärksammades här och de lade ner nån krans eller nåt.
I motorvägens sus.

Frederikshavn - Tarp (strax söder om tyska gränsen)

Friidrotts-VM!

Hejdlösa skyfall utanför frukostbordet... Massa fin frukost, vi befann oss plötsligt mitt i en av de föreningsnotiser jag lagt in i Enköpingsposten senaste året - bussresa med övernattning med någon av PRO Enköpings sektioner. "Riklig frukost", "tack till arrangören". Proppfullt med norska 70-plussare, helt enkelt. Det är bara att se framtiden i vitögat.
Utefter vägen genom hela jäddrans Danmark såg vi enstaka höstfärger bland träden, vilt snurrande vindkraftverk, majs så långt ögat nådde, granplanteringar och kossor. Någon enstaka gris såg vi också, och Pelles kommentar var "Det klagas på att grisarna har så dåligt i Danmark, när de bor så fint!" Det VAR ett fint hus.

Lokalt öl! Gott.

Vädret var lynnigt, slagregn och solsken, ungefär. Vi åkte mest småvägar, i 80. Mot Flensburg där vi skulle handla oslagbart billig alkohol. Vi hittade dit, Gud hjälpe, och fyllde bilen till hälften... Eventuella tjyvar kommer att jubla...
Sedan hittade vi en mindre väg och bedömde att vi kört klart, hittade ett hotellrum i Tarp, käkade jätteportioner i restaurangen och försökte prata svensk-danska med det danska paret bredvid.
Såg lite friidrotts-VM på tyska tv:n. Kul. Har bokat in brunch med Andrea och Kai på söndag i Münster. Roligt!

Uppsala - Frederikshavn

Götlaborg. Kajen innan avgång.

I fint väder och förbi frukosthungriga örnar (falkar?) på viltstängslen for vi väster- och söderut. Allt väl. Lugna vägar och irriterande långa 80-avsnitt på motorvägsliknande sträckor försvann under våra välpumpade och fräscha däck. I god tid kom vi fram till Stena Lines kaj och incheckning där vi kunde luta oss tillbaka och invänta avgång.
Fint var att lämna Göteborg och se undersidan av Elsborgsbron (?) och en del av skärgården.
Buffén skulle de ha närmare 300 kronor för, så vi nöjde oss med en matig ceasar-sallad i baren. Lite godis i shopen blev det också.

Kostade på oss en "semesteröl" ombord.

I mörkret var det lätt att hitta fina hotellet Herman Bang och det jättefina men ganska lilla rummet... Och queen-size storlek på säng är INTE så man tappar bort sig på madrassen. Mental notering.
Svensk TV2 på tvn! Hur ska vi klara oss utan svensk radio i bilen och svensk TV på kvällarna? Va?

Den här kranen på toa är lite speciell. Hur stänger man av, liksom...

Spaken åt höger, åt vänster, uppåt, neråt,
och nånstans mittemellan slutar det
rinna...

Nya äventyr och nya rutter

Ja, nu är det dags igen, och i brist på fantasi fortsätter vi bloggeriet under rubriken Catten-loggen trots att vi faktiskt har sålt vårt fina hem och flytetyg.
Några nya bilder lägger jag inte ut, för vi har inte startat ännu...
Dagsläge: Bor i trevlig hyreslägenhet i Uppsala, jag har arbetat mer eller mindre sedan vi kom tillbaka till Sverige, och nu blir det semester igen för mig.
Planen är att köra vår röda bil ner till Cadiz i Spanien för att ta färjan över till Kanarieöarna och tillbringa delar av vintern där. Hur länge beror sig på. Dyker det upp nåt trevligt jobb eller om vi börjar längta hem så åker vi hem. Helt enkelt. Vi är flexibla.
Idag har jag klippt mig i en kort och behändig resefrisyr... allt är packat (hoppas jag) och det är lite kvillrigt i mellangärdet inför resan.

Hemma i soffan, laddar på kvällskvisten.

Reseplanen är: Danmark, Tyskland till Münster, Hergémuseet utanför Bryssel, söderut genom Frankrike (Champagne) och Spanien mot Torrevieja och Janne och Agneta innan sista benet till Cadiz som ligger på västra sidan av spanska sydkusten.
Så - upplagt för äventyr!
Sedan är ju färjan till Kanarieöarna ett äventyr i sig (förhoppningsvis bara ett litet och lugnt äventyr), och så ska vi hitta nåt trevligt ställe att bo på i Las Palmas och umgås med Siw och Christer och de andra trevlingarna som finns där.

Så - häng med! Jag ska försöka lägga ut rapporter mest varenda dag, lite korta reflektioner och sånt därnt.

Sundsvallssommar by the sea

Ännu ett kapitel snart till ända. En hel sommar har vi bott och arbetat i Sundsvall, med boendet i vår husvagn på vackra Fläsians camping, tro det eller ej!

Nu är det ju så att de som har hand om campingen vill kalla sig Nordic camping Sundsvall eller nåt, så då går jag väl med på det då, anläggningen ligger mitt emot Vindhem på sydligaste Alnön, tvärsöver fjärden. I terrasser ligger uppställningsplatserna med havsutsikt, och nere vid vattnet finns ett sandrev ut till en liten ö med solklippor runtom. Hur fint som helst! Duschar och toaletter är också väl tilltagna och välstädade.

Sundsvall har varit bra, särskilt i början av sommaren (efter midsommar, då vi kom hit) då det var värsta hallaballot med festivaler och prideveckor och thaiveckor och jag vet inte allt ett tag. Varmt och fint väder har det varit, förutom de senaste veckorna, då det har regnat en hel del och tempen har rasat så vi måste ha värmen på under nätterna! Strumpor på. Ovant.

Jag har cyklat till jobbet alla dagar då det inte varit regn, det har varit bra för kroppen. Totalt 13 km/dag. Lagom. Så kan man slappna av sen. Jobbet på Mittmedia har varit väldigt intensivt och jobbigt i början – sju års bortovaro kanske märks – men varje arbetsplats har ju sina system, så det får man ju hantera vart man än hamnar.  Annars kan man ju hävda att sju års "vila" borde ha konserverat eller höjt arbetskapaciteten...

Här syns den lilla fina ön utanför campingen i Fläsian.

Utsikt från lunchuteplats vid min arbetsplats i Sundsvall. Ny bro fixas.

Pelle ritar om kartan på Technichus i Härnösand.

Fin fasad i Härnösand.

Nu ska det bli en yxa. Man knipsar av en glödande järnbit...

Man känner igen en pappersskärmaskin när
man ser den. Fast här var det väl plåt, då.

Sedan bankar maskinen till den glödande stålbiten.
Många gånger. 

Färdig! Många yxor blir det.

Knipsad bit förs till dunka-dunka-maskinen.

Vi hann med lite midsommarfirande också. Skärså fiskeläge.

Fränsta  fina hembygdsgård, god, god mat.

Kvällsvy från vår husvagn på Fläsians camping i Sundsvall.

Väldigt vackert, högt ställe, många kringelikrokar tog vägen innan
vi hittade hit.

I alla fall har det varit kul med arbete som jag känner mig ”hemma” på igen. Arbetskamrater och faciliteter har varit bra, men att jobba frånkopplad en redaktion har ju sina nackdelar, kan jag konstatera så här nära slutet av jobbkontraktet. Det är en rejäl prestation att det fungerar ändå, kan jag tycka. Så många tidningar som det handlar om, så många sidor som ska planeras och produceras och skickas till tryck, det är rent obegripligt!

Det har varit roligt i alla fall, jag har träffat många trevliga unga vikarier och fasta medarbetare under månaderna, det har varit uppiggande!

Vi har sett oss omkring en del, världens längsta loppis såg vi en dag på väg mot Sveriges medelpunkt, och fick uppleva rent fantastisk mat på hembygdsgården i Fränsta. Rekommenderas! Härnösand (mycket mysig och fin, vattenomgärdad stad) har vi besökt och kollat upp deras Technichus, eller vad det hette. Bildande och spännande var det i alla fall. På en ”station” kunde man putta en kula hit eller dit med hjälp av att inte tänka. Sänka hjärnverksamheten, alltså. Inga problem för oss!

En bit söderut ligger Gränsfors där de tillverkar fina yxor och blomkrukor. Vår vana trogen var vi dit lite off-season, så blomkrukorna hade stängt, men vi fick se hur de bankade till stålbitar till yxhuvuden i alla fall. Fina trähandtag hade de också i långa banor.  Butiken hade ett totalt lokal-betonat utbud: Växbo lin-tyger, lokalt producerade yllekläder, sylt från orten och smidda ljusstakar och pryttlar.

Alnön har vi åkt runt, runt, och Birsta, det hiskeliga shoppingparadiset, har vi varit till många gånger… 

Nu återstår endast ett arbetspass för mig på Mittmedia för den här gången, och sedan tar vi vårt pick och pack och drar vidare söderut. Om prick en vecka ska vi nämligen kvittera ut nycklar till vår lägenhet i Uppsala. Visserligen är det inte ett permanent kontrakt, men förhoppningsvis kan vi bo där ett-två år. Den ligger rätt centralt i stan, i samma kvarter som vi bodde innan vi for iväg på segeläventyr i Medelhavet! Vart jag ska arbeta vet jag inte ännu, faktiskt, arbetsmarknaden är inte helt glasklar. Vi får se.

Vi har ännu inte fått båten såld, det har varit ganska dåligt med intresse under sommaren. Kanske har det varit för varmt, vem vet? Några lurendrejare har i alla fall hört av sig. Såna som inte är intresserade av att titta på båten… Mer när och hur pengar ska överföras. Att de orkar. Men, får de nåt napp kanske det är värt det.

Nu har vi också en husvagn till salu! Är det nån som är sugen på en trevlig Kabel Briljant från -96 så finns den här! Annars packar vi ihop den i sitt vinteride.

Ikväll ska vi, om allt stämmer, hälsa på ett annat säsongsboende par här på campingen. Vi har faktiskt haft riktigt snärjigt ibland, vänner från både norr och söder har hälsat på oss på campingen. Vi är typ de enda som haft gäster… Men så stannar ju folk bara ett par nätter också, alltid på väg. Det har varit jättekul att få rå om gäster här, annars är det ju alltid vi som varit gäster de senaste sju åren.

Och snart nog kan vi erbjuda gästfrihet på ett ställe som inte guppar eller gungar när man rör på sig, heller. Det ska bli riktigt trevligt!

På svenska landbacken!

Resan genom Europa gick bra! Vi seglade från Galatas en stilla morgon och mellanankrade i Porto Rafti vid en badstrand och hade bra koll på ankaret. Morgonen därpå var det lika stillsamt norrut igen, mot Chalkoutsi, sandstränder kantade vår färdväg den sista biten, riktiga semestertrakter! Vid lilla Boat club Petros hittade vi den gula bojen och gjorde fast med linor, och så vände vinden tvärt och vi fick ganska mycket vågor och byar från det håll vi kom, söderifrån. Vi hade halvstångats i motvind hela vägen från Galatas och undrat när den där sydliga vinden skulle komma, och till slut kom den, men då var vi redan framme… Man skulle kunna säga att det är typiskt Medelhavet, men det är det redan så många som gjort.

På natten blev det helt stilla ändå, så vi låg och klångade in i bojen i stället. Ett batteri med fendrar runt bogen avhjälpte eländet.

Tidigt morgon hörde vi lastbilsmotorer, och någon som ropade från landhållet. Det var Fotis, den trevlige medhjälparen på varvet som stod på en platå (typ mjölkpall) långt ut i vattnet och ville att vi skulle köra upp på en kärra som låg under vattnet. Med en lina säkrade han vår för, och så började en lastbil backa upp hela ekipaget ur havet! Kärran satt i långa metallbalkar och drogs upp på sandstranden. Så häktade de av den ena och drog lite längre i den andra tills vi stod uppe på platta land. Högt upp stod vi, för kölen nådde ju inte ner till marken. I trädhöjd. Halvmysigt och lite svajigt kändes det. Så rullades vi in bland de andra båtarna på varvet och backades på plats. En stege bars fram och vi kunde klänga ner och hälsa på Sia (hon som var chefen), Petros och Fotis. En hisnande upplevelse, och före frukost, till och med.

Vi tog ned segel och packade ner allt vi kunde. Bilen, som vi ju redan kört dit, kändes liten, liten… Med hjälp av vår fiffiga fastna-i-kätting-med-ankaret-krok lyfte vi ned väska på väska från relingen där uppe. 

På eftermiddagen fick vi lov att lägga oss att vila. Det var över 35 grader varmt. Men sen gned vi på och upptäckte på kvällskvisten att vi faktiskt skulle kunna dra iväg dagen efter, redan. Värmen gjorde det inte så kul att stanna kvar och finlira.

Lilla söta Catten i viloläge bredvid lilla söta bilen. Jag fick
nästan svindel där uppe. Men stadigt står båten.

Kärror och diverse fordon att köra runt med på varvet.

Världstrevligt varv! En mysig grön oas för matstunder och fin
dusch och toa. Havet syns ett stenkast där vid sandstranden
där båten släpades upp.

I Lodz träffade Pelle en annan poet. Kommer inte ihåg namnet
på denne konstnär, men regissören Kieslowski kommer också från
Lodz. Det fanns en sån där walk of fame med stjärnor i trottoaren...

På paradpromenadgatan i Lodz fanns detta
Gutenbergpalats. Osäkert varför det hette så.

Fina vägar var det mest överallt mellan Chalkoutsi och Gdansk.

Bredvid vårt hotell i Gdansk kunde man få sig en
speedwayrunda rakt upp i luften. Vi vågade icke.
Men ölen var god. 13 zloty var lite dyrt ändå...

En av alla maximalt fina husfasader i Gdansk.

"For old times sake" beställde jag en "schopska"-sallad i Gdansk.
Den var en aning mer pimpad än de bunkar av grönsaker och riven
ost vi fick oss serverade i Bulgarien och Rumänien.

En av alla turistfällerestauranger i Gdansk. Nobelpristagaren och författaren
Gunther Grass växte upp i staden. Jag antar att det smittat av sig på den
här syltan. De testade olika varianter av Aperol Spritz, som synes.

Chalkoutsis lilla by hade en bra pitagyroshörna, och där satt vi med varsin kall öl och svalkade oss och kände oss helt nöjda medan mörkret smög på.

Innan vi ställde in bil-gpsen på Vranje i Serbien överräckte vi de sista resterna från vår kyl till Sia, pengar och lite hyra fick hon också, och så dammade vi iväg.

Det var strålande vägar så gott som hela vägen, lite vägarbete i Makedonien (Nordmakedonien numera, tror jag) men inga jobbigheter. I Vranje hade vi bokat ett trevligt hotell, Harmony, men jag vill påpeka att Vita bron, Ponte Bianco, var mycket snofsigare, hade godare frukost också. Men det var lite dyrare nu än förra året. Harmony var också fint, så det så! Vi tog en repa ”på stan” i Vranje, för Harmony hade ingen restaurang, och hamnade på ett mysigt ställe vid ett litet torg med sån där fontän som sprutar rakt upp ur marken. Det var vranje-barnens förtjusning, för det vimlade av föräldrar och barn hela tiden vi satt och smaskade våra pizzor. 

Nästa stopp blev några mil söder om Budapest, omöjlig att komma ihåg stavning eller uttal på orten, nästa blev Zilina i nordvästra Slovakien. Hotellet låg ända längst in i centrum, och där höll vi på att åka på böter när vi letade efter parkeringsplatsen. Huga. Men vi skrek att "vi är turister" så polisen suckade och ”släppte” oss. Det var en häftig liten stad med stora torg med pelargångar runt alltihopa och uteserveringar en masse.

Next stop Lodz i Polen. Vi hade funderat på Wroclaw och att ta oss en kik på speedway där, men det var så svårt att boka biljetter på nätet så vi gav upp. Sedan blev inte matchen så kul heller. 

Lodz hade nån slags festival när vi var där, på jättepromenadgatan tvärs igenom stan myllrade det av finklädda människor och restaurangerna hade specialmenyer. Vi hann se lite art deco-hus och lite annat fallfärdigt, och bodde fint igen! Måste nu läsa ”De fattiga av Lodz” av Steve Sem-Sandberg, bara den funnes som e-bok på bibliotek. Ett av de största judiska gettona låg där under de gamla onda åren. Det finns kvar. Vi gick inte dit.

Vi fortsatte till Gdansk på motorvägar genom böljande fält och skogar. Det är rätt trevligt med skog. Som svensk har man ju saknat dem, kommer jag på. Björkar började dyka upp. Det är alltid hjärteknipande.

I Gdansk bodde vi också mitt i, turister överallt, men vackert och historiskt så det räcker till. Jag försökte hitta några garnshopar, men de hade flyttat, båda två, men jag hittade två andra som inte var nåt särskilt, tyvärr. Jag köpte lite bomullsgarn, samma märke som jag köpt i Kalamata, faktiskt. Turkiska garner. De verkar populära.

Sedan krånglade vi oss ner till nya hamnen och färjan till Nynäshamn. 18 timmars kryssning. Hytt. Lyxigt! Men det var ett ganska gammalt fartyg, lyxen var att slippa sova med packningen på ett golv…

Ja, så nu är vi i Uppsala och har besiktigat bilen och husvagnen och står på Fyrishovs camping och allt fungerar och i övermorgon är det midsommar, och då ska vi vara i Ljusne. Barn och barnbarn är påhälsade både i Uppsala och Stockholm och några vänner har vi också hunnit träffa igen. Roligt!

Vi har också varit på en lägenhetsvisning här i Uppsala, jag står ju i bostadskön, och numera ganska långt fram. Men det är först i höst som läget är prekärt med boende, tills dess får husvagnen duga tror jag. 

Men vilket risigt väder det har varit sedan vi kom hit! Sol i fem-minutersintervaller, och så regn och så stormvindar. Mysko. ”Ostadigt” har jag hört att det heter. I Grekland har det visst varit stökigt också, stora åskoväder. Man tänker ju på hur båten har det där i Chalkoutsi. Säkert helt okej, med havsutsikt mellan de små strandtallarna.

Vi är i alla fall helt  nöjda med att avsluta vårt seglande kapitel, endera dan kanske vi rent av får Catten såld. Ska ”bloggen” fortsätta då? Ja, det har jag inte bestämt än. Så länge vi har båten kanske den får bestå?

Men nu är det midsommar som ska klaras av! God sommar!