Albaniens enda marina

Orikum, Albanien

Albaniens enda marina drivs av en italienare i blank kostym. Ingen  marinero i sikte på bryggan när vi kom, bara en hamnpolis som stod där och en, antagligen, gränspolis som skulle se papper från Sarande. De fattade inget när vi slängde våra tampar iland på bryggan. Pelle fick hoppa från badbryggan och göra fast själv. Men tjock mooringlina fanns det i alla fall.

Marinan funkar fint, wifi ända till vår båt, toa och dusch som såg helt okej ut, restauranger en bit bort, badstränder också, en liten yta där några båtar står på land, ett ”varv” med en slip. Där står just nu en australiensisk båt med trevliga ägare som målar botten i ett fläng. Det ska börja regna några dar. (Det regnade redan inatt.) De har hyrt in en hel jättekärra som de körde upp sin blåmålade Bavaria på, händigt! Så står de där en vecka och grejar. Lite bråttom var det, för han som ägde kärran kom plötsligt på att han skulle hem till Grekland och fira påsk på måndag. Shit happens!

Det ska komma en kallfront från norr, så vi blir kvar här ett tag, sämre ställe kunde man hamna på. Vatten, el och wifi för 26 euro natten. Vi klagar inte. Och natten blev lång och stilla, trots lite regn och nån fiskebåt som sakta drog förbi.

Färden hit gick bra, vi startade från Palermo - en jätteskyddad vik 17 Nm norr om Sarande - dit vi tog oss efter den andra bumpiga natten. Där fanns en gammal militärförläggning utrustad med ubåtar. Viken var bråddjup, med otroligt turkost vatten i infarten, fast det var mer än 100 meter djupt ändrade vattnet plötsligt färg. Spejsat.

Vi startade tidigt som tusan 45 Nm mot Orikum, eftersom det verkade kunna bli blåsväder på eftermiddagen, och inga alternativa landningsplatser finns utefter vägen, allt gick fint, lite vind, en hel del dyningar i nosen, obegripligt turkost vatten igen när vi rundade udden ner mot viken där Orikum ligger. Strålande, helt enkelt. Alla funderingar på att ta färjan till Venedig och strunta i seglandet försvann, på nåt vis…

Ja, nu ska vi uthärda lågtryck och regn och en del blåst här mellan bergsmassiven, hyra en bil, se om vi kan se några avlagda ubåtar i närheten och spåra upp en livsmedelsaffär. Men det är så billigt att äta ute här, så det gör vi ju också gärna…

Ali Paschas borg i Porto Palermo.

En handfull av de bunkrar som pryder Albaniens kust.

Bumpig natt i Sarande

SARANDE, ALBANIEN Phu, nästan en hel natt med läskiga svall rakt in i "hamnen" som ju bara är en liten cementvik... Kanske blir det värre under dagen, så vi måste gå ut och lägga oss på svaj. Eller så blir det inte värre. Vi guppar som en kork hit och dit, men det har vi ju vant oss vid i Preveza emellanåt. Det blev ingen bilfärd idag. Vi får se imorgon, blir nog här då också. 

Albanien, min vän

Hm, den där rubriken bara blev. Nu är vi faktiskt i Albanien, i den mest turisttillvända staden, Sarande, längst ner i landet, ett stenkast från Korfus prunkande gröna berg. Allt har gått bra. Färden hit i stillhet, korsad endast av MASSOR av korfu-färjor och en 200 meter drygt lång sak i 23 knops fart från Italien medelst Igoumenitsa söderut. Men vi behövde bara väja en gång, slå av på farten. Det stora fartyget slog inte av på farten, ens i sundet mellan Korfu och Albanien, uj vilka svall, fyra  omgångar, varav tre rätt stora.

Ja, Albanien verkar bra för oss båtturister. Inklareringen gick geschwint, 20 minuter och kostade 50 euro. Vi slapp träffa en enda myndighet, bara trevliga agenter med sevärdhetstips. Det är varmt, shortsvarmt.

Strandpromenaden är laddad med barer och restauranger och en lokal öl kostar 10 kronor, en jätte-greksallad (country style) tog de 20 kr för. ”Hamnen” är extremt välbevakad, här kommer ingen jävel genom spärrarna. Flera övervakningskurar gick vi förbi på vägen ut, och inga problem var det på vägen tillbaka.

Språket är ju en historia för sig. ”Tack” heter så klart ”faleminderit”. Busenkelt att komma ihåg. ”Hej” heter ”mirupafshim”. Förutom det kan man ana spår av italienska och franska. Här så nära Grekland finns säkert en massa grekiska inblandat också. Phu.

Och här vill styrman hyra bil!? I vår bil-gps finns tydligen en del vägar inlagda, så det ska inte vara några problem. Hm. Vi får väl se. Men vi lär väl kolla vad en hyrdag kan kosta, antar jag.

Ett par minaret-ylanden har vi hört hittills, men inga som helst antydningar till muslimsk klädedräkt. Här har de väl knappt några religioner. Var inte landet ateistiskt sist jag hörde? Eller? Ja, man får väl erkänna att kunskaperna om landet är så gott som noll. Men det lär bättras på.

Paradiset, faktiskt

SYVOTA, GREKLAND Första benet klart mot Venedig. Vi ligger sedan några dagar i en kalasfin vik med ett sandrev i mitten, vindarna är mycket lätta och allt är finemangs. Man hoppas att det kan fortsätta så här ganska länge... I morgon drar vi vidare mot Albanien, inklarering och nya pengar. Om det inte tillstöter något. Våra lanternor vill inte fungera, till exempel. Visserligen planerar vi ingen nattsegling på ett tag, men man vet ju aldrig. Det SKA ju fungera. 

Igår fungerade jag som bottenskraperska, ett annorlunda sätt att tillbringa en dag, typ... Nu ser man att propellern är gjord av brons igen, och bogpropellern har fått det totala skatboet borthackat. Ibland gör man lite nytta ändå.

En badbåt full med fransmän med färggranna armband kom intuffande när jag låg där  i min våtdräkt och skrapade. De hade badbyxor och bikinis på sig. Men de badade inte så länge som jag. Efteråt satt jag i långa mysbyxor och fleece-tröja resten av dagen. I solen. Händer och fötter behövde tinas upp, och inte blev det nån "firar-öl". Jag var tillräckligt omtöcknad som jag var. Tyckte jag.

Det har inte hänt så många gånger att vi haft en - två vikar helt för oss själva. Det är innan eller efter säsongen det händer. Här kommer att bli rena infernot om några veckor, badbåtar, kanoter, windsurfingbrädor, ja allt, kommer att trafikera dessa stilla vatten. Vi ser ställningarna för grejor på stränderna. Och hotellen uppe i backen lär rymma rätt många gäster. Fint ser det ut, många små stenlagda promenadvägar mellan tallarna. 

Milou är i sitt esse, badar och gräver i sanden och jagar kottar och har sig. Dessemellan sandar hon ner soffan i båten och vilar och torkar.

Men det är inte särskilt varmt när solen går ner. Inatt var det 13 grader varmt ute, men det blir fort varmare på morgonen. 

En rätt överlastad hyrbåt med utombordare och engelsk familj som besättning försökte korsa sandrevet här, men körde fast. Hihi. Så går det när man kajkar runt utan sjökort. Två matroser hoppade i vattnet och drog båten av sanden, så kunde de köra vidare.

Har precis mailat en agent i Albanien om att vi kommer imorgon. Tydligen är det så de vill ha det gjort. Nu försöker vi spendera alla GB vi kan innan vi lämnar Grekland. Valuta för pengarna vill vi ha. Kanske ska vi ladda ner nån film, rent av! Det känns helt bisarrt härligt att sitta på båten i en turkos lagun och lägga ut texter i Uppsala. Wifi och internet rular OK!

Jag relaxar i Sarande med en bersabira.

Olof Palmes platan i Preveza.

På väg!

PREVEZA Jupp, nya äventyr hägrar. Men först har vi gjort en minitripp bort till stadskajen för att fylla diesel. Jäklarns vad priset har gått ner sedan sist! Halleluja!

Imorgon bitti blir det purrning så fort det börjar gry, så vi hinner upp till Sivota 40 sjömil innan landbrisen suger i. Men den kanske inte gör det där uppe innanför Korfu. Propellern kändes lite luddig på vägen från marinan till stadskajen så trippen kan nog ta en stund, funderar vi.

Nu en sista matbit i stan innan vi kryper till kojs! Vi var ute och käkade igår kväll också, med nya och lite äldre vänner ända från Örnsköldsvik. Jojo, man får känningar! 

18:55 | 16-04-15 0 | Kommentera!

Shoppinglycka

PREVEZA Idag har vi gjort vad vi gör bäst - shoppat! I flera marina-butiker, minsann!

Vi hade en lång "önskelista" med oss, men det blev flera halvfelsinköp i alla fall, och inte hittade vi allt vi behövde heller!

En albansk flagga nosade vi upp i alla fall, courtesy flag, heter det, och det måste man ha, annars blir myndigheterna kränkta. Typ.

Vi köpte tio meter svart 8 mm tjockt gummirep - ser ut som lakritsrem (ni som kan ert edsbymål vet hur det uttalas) - eftersom de hade ingen vit. Till dessa gummiband ska fogas röda plast-"oliver” - clips - för att fästa vad det nu är som behövs fästas.

I ett antagligen futilt försök att återge våra solskydd dess regnavstötande funktion har jag köpt en dyr flaska spray. Den lär inte räcka långt.

Vi har oerhörda förväntningar på en svart plastflaska med ett innehåll vid namn "marine liquid wax". Vi ser framför oss hur vi medelst en bomullstrasa applicerar detta magiska på båtens mellanblå och helmatta sidor och huru borden lysa upp och gnistra i sin fordom mörkblå glans. Om man säger så här: Det kan inte bli sämre.

Eftersom våra däcksborstar under årens lopp har upplösts i sina molekyler (och det är inte pga överdrivet flitig användning) så har vi investerat i en ny! En med ett fiffigt skaft som man kan koppla vattenslangen i! Så att vattnet sprutar ut ur borsten! Kanske är det för bra för att fungera, men det var inte så himla dyrt i alla fall.

Vi har upptäckt att det ramlat bort en dryg decimeter nåtmassa mellan ett par teakstavar på däck, så vi kollade om det fanns nåt att trycka dit i stället. I vår mest besökta affär, hos en liten intensiv grekisk man bakom sin räknedosebelamrade disk, hittade vi med hjälp svart sikaflex (naturligtvis, ständigt detta sikaflex) som skulle funka på ett litet område, sa han. Under ideliga förklaringar om hur det skulle ske, denna applicering av sikaflexen, till och med med penna och papper, tvingade han på oss en tub. Det går säkert bra att laga, bara man drar spateln liksom baklänges över den i förväg tejpade teaken.

Det mest magiska med hela dagen var emellertid att vi till slut, efter sjuttiarton besök på olika bensinmackar och MINST lika många välvilliga vägbeskrivningar och tips verkligen HITTADE en bensinmack där de kunde fylla vår fina 10-kilos gasolbehållare! Kors i taket!

Tydligen är det strängeligen förbjudet att hålla på och slabba med sånt där farligt i Grekland, det är därför vi har fått nej överallt. Men på somliga ställen, lite bortom allfarvägarna, så visste vi ju att det skulle gå. Det gäller att åka tillräckligt långt bort och få råd av dem som sedan barndomsdar där lekt, typ. Det var en fråga om tid. Och uthållighet.

Själv hade jag gett upp för länge sedan och siktade på Albanien, där skulle de säkert ha en slang i ett uthus nånstans där de kunde pytsa ner lite gasol i burken för en acceptabel penning. Men nu slapp vi den chansningen och kan hålla på och brassa käk i godan ro nåt år framöver i alla fall. Vi blev så tagna av att mackägaren kunde lösa vårt problem så vi lånade ut vår sprojlans nya hittills ickefungerande EU-gasol-flaske-adapter till honom, för han ville verkligen ha den. Vi skulle få tillbaka den nästa gång vi kommer förbi. Vilket väl antagligen aldrig kommer att inträffa. Men - vem vet? 

18:44 | 16-04-11 0 | Kommentera!

Olof Palme i Preveza?

PREVEZA Äntligen gick vi förbi Olof Palmes platan (eller plan) med en kameragrej i fickan. Vi förevigade men vet fortfarande inte varför Olof Palme har en plats i Preveza. Ska försöka kolla runt en del. Plätten under den jättestora platanen var i alla fall nyröjd. Färskt gräs låg i en stor hög bredvid på trottoaren.

Jag har köpt lite extra kapellväv, den gamla har tagit slut pga alla småprojekt som man måste sy till, och nu skulle mesankapellet sprättas upp och få kardborrbandsknäppning i stället för det strejkande blixtlåset. Det gick fint och snabbt att åtgärda.

Vi har också tillverkat en barkspade med en båtshake och en bit skärbräda som egg och rensat alla små djävla musslor som satt i en svart spets runt vattenlinjen. Det gick ganska lätt att skrapa rent, trots att yttersidan av båten rensades av person sittandes i en gummibåt.

Man blir riktigt taggad av alla nya båtmänniskor som kommer och går i marinan. ”Men vi, då?” liksom. Om nån dryg vecka smäller det om vädret och allt annat håller. Ska bara ditt och ska bara datt dessförinnan.

Fendrar tvättas och träs på nya skydd. Överbyggnad putsas på. Dörren fernissas minst en gång till. Det rostfria putsas. Förhoppningsvis ska vi waxa på borden också, alltså yttersidorna av båten, ett jobbigt jobb när båten ligger i vattnet. Jobbigt på land också, så det så. Men nu är den ganska matt i lacken, så det BORDE fixas. Hm.

Motorn är filterbytt och provkörd. Den nya landgången har fått ett ställe på badbryggan där den är fast och ur vägen. Seglen ska upp, förstås, och en del mekanik där har fettats in.

Nu verkar sommaren ha kommit i alla fall, det är varmt som sjuttsingen på dagarna. 24,5 grader i skuggan klockan halv fyra på eftermiddag. Lagom!

14:30 | 16-04-05 0 | Kommentera!

Här är jag i Korfu stad förra sommaren, en lagom presentabel bild på mej, tycker jag.

Kaféet ägdes av svensk-greker, upptäckte vi strax innan vi skulle gå. Det var HETT!

Ödlesafari

PREVEZA Mitt i det knallgröna prunkandet i marinan kan man höra ett hastigt prassel, lite överallt, faktiskt.

Det är ödlor, små och stora, och olika intensivt gröna beroende på ålder tror jag. De stora är limegröna med stora svarta prickar i två band utefter ryggen. De små är lite mer olivgröna och har knappt några svarta prickar. De är jäkligt snabba, nu när jag fotade så försvann de medan jag lyfte kameran till ögat. Snopet.

Ödla på favoritplatsen på en gammal trädklyka.

Men det verkar finnas oändligt av dem i vår. Kul.

Svalorna är också oändligt många, stora och små sitter de runt vattenpussar och pickar i leran. Lärkor drillar också i skyn igen. Duvorna kommer i stora flockar, det har de gjort hela vintern, förresten, och så en del måsar, men inte tokmycket.

Trist är att några skarvar också finns här och står och inkräktar på måsarnas revir och fläker upp sig stående på pollarna med vingarna i värsta statsvapenstil. Ser lite illa ut.

Men symbolen verkar populär i många länder. Förutom nazi-Tyskland nuvarande Tyskland, Polen, Österrike, Mexiko, Irak, Egypten, Armenien och Ryssland. Men alla ståtar inte med den på flaggan som Albanien, som vi siktar på om några veckor. Redan!? Oj! Vi ska visst ut och åka i år igen...

Tunisien - en guide
Här är ännu en reseguide att läggas till de som redan finns här i högra spalten under ”Sidor”; Licata (Sicilien), Hamnar och ankarställen på Malta och Sicilien, och Istanbul. Kronologin är ju gravt haltande på en hemsida, men det här är skrivet i juni 2015, så ni vet hur relevant informationen är.

Eftersom jag bloggar i Upsala Nya Tidning och skriver loggbok på båten blir det en jäddrans massa upprepningar om jag skulle skriva den här bloggen som en vanlig blogg. Så nu blir det nog fler såna här ”nedslag”, men säkert  även en del rapporter från mer dagliga händelser. Håll till godo! Hoppas det vi varit med om kan underlätta för andra seglare.

En suveränt bra guide till Tunisien är ”Lonely Planets” bok om landet. Skaffa den. Innan ni kommer hit. På plats i Tunisien finns väldigt få bra guider i bokform att få tag på.

Politiskt läge

Länk till svenska UD:s rekommendationer. De kan ju ändras med tiden. 

I Tunisien startade den ”arabiska våren” då en grönsaksförsäljare i desperation över att inte kunna försörja sig tuttade eld på sig och det blev ett folkligt uppror. 2013 kickades enväldige Ben Ali ut ur landet och en demokratisk process med allmänna val genomfördes. I år, 2015 har det hållits två val, partival där det sekulära partiet vann och presidentval där en drygt 80-årig veteran med rötter redan i landsfadern Bourgibas reformparti.

På plats i öknen där en del Star Wars-scener spelades in.

Men det går långsamt med förbättringarna. Elpriset skjuter i höjden och folk har inte råd att värma sina bostäder och priserna på dagligvaror kunde vara lägre. Det finns få arbeten för majoriteten. De yngre vill flytta till Europa. 

I och med attentatet i mars 2015 utanför Bardo-museet i Tunis verkar också den viktiga turistnäringen ha krympt. Folk vågar inte åka hit. Det är tragiskt.

Det är nämligen ett lugnt land där man uppskattar sina turister, och uppskattar också när man kan få dem att lätta på plånboken. Man behöver inte vara rädd för att bli rånad eller att tjuvar ska göra inbrott i båten, men man får naturligtvis visa normal försiktighet. Många människor är mycket fattiga  här.

Att segla till Tunisien

Det kostar nästan inget att klarera in i Tunisien, en gång betalade vi nån slags stämpelavgift på max 50 kronor, en annan gång var det inget alls. Det har gått snabbt och enkelt, i Monastir och Kelibia, tull och polis har tittat runt lite i båten och frågat lite om alkohol. (Mest för att de ville ha en flaska själv. Importerad sprit är guld värd.) Men man behöver absolut inte ge nåt. En av poliserna berättade om att hans bror skulle gifta sig och undrade om vi hade några gamla festliga räddningsbloss liggande. Han fick några, men ville bara ha de små som han kunde gömma under kavajen. Man behöver inget visum.

Piren i Monastir.

När man vill lämna hamnen, antingen för att söndagssegla över dagen eller gå till en annan hamn, vill kustbevakningen och tullen (eller polisen, har inte riktigt fattat) att man berättar det och skriver ner på en fotostatkopia vilka som är ute och kajkar. De vill ha nån slags koll, myndigheterna, men varför vet jag inte.

När man klarerar ut ska man köpa sig ett solidaritetsfrimärke hos tullen eller hos nåt stort hotell för 30 dinarer (130 kr). Det gäller alla som lämnar landet, på vilket sätt som helst. Vi hörde att tunisierna får betala 60 dinarer…

Man får stanna hur länge som helst i Tunisien, bara man betalar för det. Tre månaders vistelse är gratis, sedan kostar det 20 dinarer/vecka. Det betalar man medelst någon typ av frimärken som man skaffar och klistrar in i passet och visar upp när man drar. 

1 dinar, 1 TND, motsvarar idag, 9 juni 2015 4,31 SKR. Dinaren har ökat lite sedan vi kom hit förra året.

Dieseln är otroligt billig, 1,25 TND/litern, 5,5 SKR. Lätt finansierar man en tripp hit och lyft på varvet genom att tanka fullt när man åker… Det finns extra dunkar att köpa.

Hamnar/Orter vid kusten

Somliga orter har vi seglat till eller kommit till med bil eller tåg.

Den genuanska fortet i Tabarka.

Tabarka

Hamn: Den gamla hamnen ligger väster om udden, den nya öster om udden. Den gamla kanske man kan ankra i om vindarna tillåter. Den nya har platser allra längst in, eller någonstans där man kan knö sig. Säkert finns plats om man behöver, även om det ser trångt ut, men det är väl skyddat.

Stan: Bördig och böljande natur runt orten, odlingar så långt ögat når. Hotell Mimosas låg högt och var lite slitet, men med mycket vänlig personal. Pool. Restaurang på bottenplan, många annex runt hotellet, som radhus. Modern och historisk amfiteater, spetsiga klippor vid den gamla hamnen. Genuanskt fort från 1542 på udden, praktfullt, sätter karaktär på stan. Stökigt och bedagat, i alla fall off-season. Det finns en årlig jazz-festival här, och då lever  nog allt upp.

En del av marknaden i Bizerte.

Vy från hotellrummet i Tabarka.

Bizerte

Hamn Jättemarina ”på g”. Tydligen ännu ej klar, i början av juni -15, men det går att ligga där, utan vatten eller el. Den blir säkert bra när den blir klar. Några båtar låg där alla redan. Gott om plats… Flera stora och kommersiella hamnar finns också.

Stan: Medina, jättematmarknad och en inne-i-stan-hamn. Ganska mysigt med fik utefter. Åt på restaurangen Le Sport Nautique vid marinan. Vita dukar, och lite för dyrt, tyckte vi. 

Hotell Bizertes Resort hade ”europeisk standard” och en massa tv-kanaler. Trevligt, och en välsorterad och kolossal frukost.

Många fler och billigare hotell västerut från stan, på ”cornichen”.

Mysigt! Fint litet hotell i Sidi Bou Said.

Sidi Bou Said

Hamn: Svindyrt och proppfullt, enligt uppgift. Vi har inte vågat oss dit. Det är den enda marinan som fungerar nära Tunis, en exklusiv marina ligger i Gammarth, strax västerut, men den är inte klar, tydligen en massa fuffens med i projektet. Synd nog för oss som inte får plats närmare Tunis. Rykten ska dock göra gällande att en ny marina är nära fulländning närmare Tunis än Sidi Bou Said. Fan tro’t. Man kan ju alltid hoppas.

Byn: Med bil kan man köra ända upp till hotellen och torgen, men då måste man veta vilken bakväg man ska ta. Det är trångt som tusan där uppe, man promenerar, men vackert - pittoreskt som värsta Grekland! Vi bodde på urgulliga Sidi Bour Fares, lite dyrt men fint med innergård, fikonträd och trädgårdsmöbler utanför de små rummen. Marinan nedanför är dyrast i Tunisien, tror jag. För konditionen kan man promenera ner och sedan ta trapporna upp igen. Stånk. 

Ja. Till slut köpte vi en matta. Milou luktar in den.

Le dar El-Annabi ska man gå in i, ett makalöst hem med flera stora innergårdar, bibliotek, bönerum, kök, osv. Utsikt från taket. Ett måste! Kuddrummet ut mot gatan var bäst, dock.

Matställen med inte bara tunisiska specialiteter. Pendeltåg till Tunis och Kartago. Bra ställe att bo på och turista, om man har råd. Billigare boende finns i Tunis.

Tunis

Ingen hamn. Se Orter inland eller Sidi Bou Said.

Korbous

Ankarvikar ska finnas - har inte provat dem. Karg och bergig del av kustlinjen. Bad- och kurort av den mindre sorten. Få hotell, få restauranger. Vi fick inga handdukar på hotellet, och inget trevligt bemötande över huvud taget, så vi åkte vidare till nästa hotell. Annars ska det vara fint här med många heta källor på stränderna. 

Kelibia

Hamn: En ganska stor fiskehamn med en brygga för turister. Man knör sig in, vi låg fem båtar utanpå varandra en natt, men det gick rätt bra. Väldigt skyddat. Betalade ca 50 TD för två nätter inkl el och vatten. 

Snyggfika. Med atmosfär i medinan i Tunis.

God service vid inklarering. Tjänstemännen kommer till båten. Trevliga. Jag betalade inget, och inga ”presenter” fick de heller. Kanske var de för överväldigade över att jag var kvinna för att våga fråga…

Utanför hamnen fanns en massa smårestauranger och butiker, i hamnen en chandler som verkade ha det mesta. Även diesel fanns, flera pumpar. Dieseln i Tunisien kostar ca 0,5 euro/litern. Man kan lätt finansiera ett besök genom att tanka fullt…

Stan: Man delar taxi in till dammiga stan, för nästan inga dinarer alls, där finns massor av bankomater, Magasin General (ICA) och diverse butiker. Rätt glest mellan turisterna. Nära marinan finns jättestora och spännande borgen. Gör ett besök!

Hergla

Hamn: Liten fiskehamn, såg ut att vara grund vid entrén, men det går nog att krångla sig in. Vi har bara sett den ovanifrån, från parkeringen.

Stan: Urgulligt, rent och prydligt, små caféer på torgen och många butiker med flätade produkter av stela och hårda gräs, alfalfa? En pärla tycker alla som söker lugn och ro och turistfritt boende. Nära till Enfida flygplats också!

Dar Sebastian utanför Hammamet. Värt en dag.

Port Hammamet Yasmin

Hamn: Stor välhållen marina tre km utanför stan med alla storlekar på båtar, alla bekvämligheter i lite sliten, konstruerad turistig miljö. Sjömack med både vanlig och lite finare, dyrare diesel. Bra säkerhet i marinan, passerkort ut till alla bryggor. (Trots detta förlorade vi vår el-adaptersladd där i maj -15. Tydligen  någon annan yachtie som förlorat sin… Otroligt fräck stöld, mitt på dagen.) Engelsmannen Mike är allt-i-allo och lagar det som gått sönder. Kostnad 60 TD/natt inklusive allt. Det var högsäsongspris i slutet av september -14. Lite dyrare året efter…

Stan: Många restauranger och glassfik. Stränder så långt ögat når. Gigantiska hotell söderut. Få ställen att proviantera på, mitt i stora rondellen finns en ruggig affär där det finns bröd, kyckling, alkohol och konserver. Vi hittade en praktisk kärra (pirra) som vi letat länge efter i Barraksal på vägen mot Hammamet-stan. Ett spännande ställe där man finner det mesta. Staden Hammamet har en medina och ser fin ut på håll. Vi har medelst buss inte kommit närmare än ”International Culture Center” eller Dar Sebastian, ett häftigt ställe med park, vacker villa och historiska vingslag. Bl a Greta Garbo ska ha semestrat här, liksom Churchill och alla andra kändisar på 30- och 40-talen. Arkitekten Frank Lloyd-Wright tyckte att huset var det vackraste han sett.

Yasmin Hammamet Marina en vacker kväll.

El Kantaoui

Hamn: Ligger en halvmil utanför Sousse, en stor stad där ”allt” finns. Marinan är ganska liten, välskött, full. Området runt är rent turistinriktad, tivoli finns ett stenkast bort. Men det är rätt trevligt. Väl skyddat.

Stan: Mycket restauranger i alla prisklasser. Golfbanor precis bredvid. Långa beacher åt både norr och söder. Man får ta buss eller taxi in till Sousse för andra aktiviteter. Magasin General (med frukt, grönt och vin) och en del andra småbutiker finns dock nära marinan.

Cap Monastir

Hamn: En av de äldsta marinorna i Tunisien, inte så glamourös längre. Ganska trångt, skyddat för alla väder, nära till stan. Bra restauranger och affär (med alkoholförsäljning) vid marinan. En chandler fanns i hamnen, nu finns den bland flera i Port de Peche en bit söderut. Varv finns nära hamnen och ett stort varv i Port de Peche (för katamaraner och båtar större än 15 meter). Trevlig personal på kontoret (Le Captainerie) och nära till flygplats Habib Bourgiba. Pris ca 20 TD/natt inkl allt. Vi har skrivit årskontrakt med marinan och betalar motsvarande tusen svenska kronor i månaden inkl allt. Vår båt är 38 fot, 3,40 meter bred. Vi har också stått på varvet i hamnen och fixat botten på båten. För bara lyft, skrapning och ny bottenfärg kostar det ca 3 500 kr i svenska pengar. Man kan få det billigare i Kelibia. Men då får man ragga arbetskraft själv.

Stan: En promenad uppför backen förbi den imponerande Ribaten så är man i medinan. Monoprix (fransk ICA) ligger vid marknaden som är öppen alla dagar förutom måndag. Magasin General ligger närmare marinan, vid den stora nya moskén. Ingen direkt vacker stad, men trevlig och lagom stor. Sandstränder och klippor att kasta sig från.

Café i Mahdia.

Mahdia

Hamn: En stor fiskehamn där man ligger närmast Capitaineriet och småträngs. Ingen marina. 

Stan: Trevlig ort med lång udde och långa vindlande gator. Känd för sina textilier, hantverk och uråldriga historia.

Orter inland

Vi har under 2014 åkt på en guidad tredagarstripp söderut, tagit tåget till Mahdia och Tunis, bilat närmare två veckor norrut/västerut, så vi har sett litegrann i alla fall. Håll till godo!

Söderöver, ökentripp

El Jem

En amfiteater, nästan lika stor som Colosseum, men bättre bevarad, byggd 300 eKr. Fästena för marmorskivorna som täckt byggnaden syntes fortfarande, liksom kapitäl och friser här och där. Mäktigt! Man kunde gå under arenan och se rummen för djur och människor som skulle fajtas där uppe. Tre våningars sittplatser.

Mahares

Kryddmarknad, korgar, hattar, köpte palmstråhatt för sju dinarer - mycket billigt.

I Douz kan man rida kamel ut i öknen!

Matmata

Här bor troglodyter i grottor i marken, har man sett Stjärnornas krig vet man. Mycket vacker, kuperad miljö med grotthotell (Marhala) och grottrestauranger. Flera familje-gårdar med rum i flera våningar fanns att hälsa på. Vävrum, mala mjöl-rum, sovrum, honungs- och oljerum osv.

Douz

Stor anläggning med kameler, hästar och fyrhjulingar man kunde hyra in sig på för en tripp ut i öknen. Douz kallas för Dörren till öknen. Sov på hotell Touareg, säng, skrivbord och allt av betong. Trevlig pool. Hann före ryssinvasionen till middagen…

Douz, morgonmarknad. Pelle provar skor.

Morgonen därpå fick vi besöka marknaden med kamelextra. Massor av får, getter och andra djur. Tre dromedarkalvar på ett bilflak. Spännande.

Chott El Jerid

Saltslätten. Flerfärgade avlagringar, vatten, hägringar, verkade pågå i evighet. En del skjul med försäljning här och där.

Tozeur

Fin stad berömd för sitt gula tegel som tillverkas här. Spännande medina, med många efterhängsna ”guider”. Köpte väldigt fin palmkorg i mindre storlek. Prutning i den högre skolan. Flera stora vattentorn låg utanför staden där det sprutade hett färskvatten ur marken. Tillgodoser växthus i trakten. Oväntat och lite bisarrt ställe.

Nefta

Jättegigantisk oas med djup grop (Corbeille: korg) där det finns en oval sjö längst ner. Åkte häst och vagn igenom en del av oasen. Mirakulöst frodigt. Familjerna i stan har varsin plätt där de kan odla saker. Bodde på hotell på en höjd över staden. Pool, väldigt hungriga ryssar även här. Men de lämnade hälften…

I väntan på solnedgången. Star Wars-kulisser där borta.

Star Wars-location

Mellan Nefta och Tozeur finns en väg norrut som leder till ett av ställena där Star Wars spelades in på sjuttiotalet. Kulisserna står kvar och där finns dromedarer, folk med ökenrävar och annat turisttillvänt. Vi tittade på solnedgången och åkte hem på en väg som delvis täcktes av sanddyner här och där.

Mimosa i oasen i Nefta. Fabulous!

Chebika

Oas med vattenfall och läge till bad. En djup ravin i kanten av bergskedjan man ser när man åker över saltslätten. Mycket spektakulärt! Byn flyttades efter en översvämning (!!!) på 60-talet. Den gamla byns alla hus ligger kvar uppe på berget.

Tamerza

Också en by som flyttades efter översvämningen, den gamla byn står kvar.

Mides

En gigantisk ravin. Spektakulärt.

Metlaoui

Här finns ”den röda ödlan”, Le Lizard Rouge, kungens röda tåg som tuffar in i ännu en spektakulär ravin. Tåget är rena klenoden, i original från förra sekelskiftet. Vid slutstationen kan man se brytningen av fosfat, stora fyndigheter, svarta massor uppe i dagern.

Kairouan

En mycket helig stad med en stor moské bara för muslimer. Stad berömd för sina mattor.

Norröver, hyrbil

Nabeul

Utgrävning av uråldriga orten Neapolis söder om stan, en stor garum-fabrik (sevärt!) och flera lämningar av boningshus med mosaiker, badkar och innergårdar. Bodde på ”Les Jasmines” som var en parkanläggning med många längor med rum, pub, reception och allt. Väldigt trevligt. Bra restauranger ett stenkast bort, liksom utgrävningarna.

Inne i Nabeul finns ett fint litet museum värt ett besök. Lejondamen är vacker att beskåda.

Sittbadkar i den puniska staden Kerkouane på Cap Bon.

Kerkouane

En  punisk stad som övergavs 400 fKr. Håll ögonen öppna för skylten till höger. Vi missade den och fick åka tillbaka - länge. Ett stort område med massor av lämningar av hus, tjocka stadsmurar, gator, torn och framför allt - badkar! Sittbadkar var tydligen ett måste i varje välsorterat puniskt hem. Gjutna i någon slags rödaktig cement. Häftigt! Museet gick inte heller av för hackor - SNYGGT!

Det mysiga takrummet uppepå Dar Sebastian-villan.

Hammam Lif

En ort man inte stannar i om man inte behöver, på väg in till Tunis. Vi letade efter hotell efter debaclet i Korbous och när vi såg neonskylten ”Hotell Stockholm” svängde vi naturligtvis in! De var lika förvånade som vi att vi knackade på. Rummen var ostädade och personalen mer som vaktmästare. Ägaren, som bott länge i Sverige, dök upp och hjälpte oss att hitta nånstans att äta och var väldigt snäll. 

Kartago

Ett jätteområde som tar flera dagar att beta av. Museet längst upp på kullen, med ruiner runt omkring från alla tidsåldrar. Lite puniska ruiner också. Romarna jämnade stället med marken, och saltade på. Antonius bad (byggt av romarna och inte utplånat) var gigantiskt och imponerande nere vid vattnet, den gamla hamnen fanns det fortfarande några lämningar av, och mycket mer som vi inte orkade kolla på.

Bab el-bahr, porten mot havet in mot medinan i Tunis.

Tunis

Här bodde vi på stora Habib-Bourgiba-avenyn, nytt och ”fräscht” på hotell Carlton, och inte dyrt. Runt hörnet fanns supergoda restaurangen Andalous med alko-rättigheter. Stökigt och hjärtligt. Vi besökte fantastiska Bardo-museet, där både innehållet och huset var super! I Medinan lyckades vi pricka in fiket Cafe M’Rabet som var rena drömmen. Takservering om man lyckades slita sig från innerrummet. Medinan hade många kul prång och smågator, man kan inte gå fort, det är trångt  och mycket att ”ta in”. Vi köpte en vacker liten palmstråkorg igen. Den här gången med färgade strån här och där. Affären Ed-Dar var också sensationell i alla prylar överallt. Det är ett gammalt tunisiskt hem som fyllts med grejer, alla till salu så klart, massor av mattor och annat spännande. Man vill flytta in. För en gångs skulle köpte vi en matta. 

En söt liten Afrodite på Bardo-museet.

Sjön Ichkeul

En grund fågelsjö, ett världsnaturarv, lite krokigt att ta sig, men det gick. Parkvakten var en sverige-fan. Hans fågelbok var författad av en svensk! På en udde i sjön promenerar man upp till ett museum och kollar på utsikten bland alla träd. Frodigt och grönt. Medtag dryck och mat! Här fanns inget att handla, men det är vackert, och det finns många promenadstigar, så det är mer läge för ryggsäck och vandrarkängor än flipflops och bikini. Runt sjön ska finnas vattenbufflar och alla tänkbara flyttfåglar liksom små rovdjur.

Ain Draham

Fjällkänning på den krokiga vägen upp, svalt och oerhört frodigt, massor av korkek, fåglar, handlade röda knottriga ”skogsjordgubbar” av grabbar efter vägen. Gott. Valde den ”övre” vägen genom orten, parkerade vid posten och promenerade nerför många trappsteg, gick till vänster och där låg ett kooperativ där damer väver mattor. De var blyga men sålde gärna, och vi köpte gärna, utan mellanhänder känns det bättre. Vi kånkade en jättebunt tillbaka upp till bilen och var nöjda.

Pelle övervakar mattpaketering i Ain Draham, på kooperativet.

El Kef

”Klippan” på arabiska. Krånglade oss hela vägen in till Hotel Venus, och fick ett lite loppigt men billigt rum. Fördelen är att man är inne i stan, man kan promenera. Stadsmuren syntes om man tittade ut genom fönstret. Den enda restaurangen med alkohol hade samma namn och ägare som hotellet. Gott och trevligt i alla fall. Högt upp i stan fanns kasbahn, torg och ett trevligt fik. Mötte glada och fnittriga unga studenter som alla skulle bli gymnastiklärare, fick vi veta. Groupie-bilder! Flera högskolor finns i stan, tydligen. Stökig stad, kaos i trafiken, men det går att köra ändå. Museet var stort och detaljrikt, riktigt bra. 

Hammam Mellegue

Ett äkta romerskt bad, som används i original fortfarande. I slutet av vägen, men många besökare ändå, bara lokala människor fyllde poolen, närmast i mörker, och med bara några decimeters vattenstånd. Alla satt uppradade med ryggarna mot poolens väggar. Men vattnet var varmt i alla fall. Det blev bara ett snabbt besök. Har hört att andra gånger är det mer vatten och mindre folk. Spännande natur runt omkring.

Dougga. Caelestis tempel. Olivbonde/turistguide visade runt.

Dougga

Fint turistcentrum vid nedre ingången, restaurang, toa, allt. Området ligger med utsikt söderut, det är jättestort och kräver tid. Flera imponerande tempel längst upp, cisterner, amfiteatrar, begravningsplatser, akvedukt, bad, otroligt mycket att se. En guide är nog värd pengarna. Vi irrade runt länge. Mycket spännande. En av Tunisiens största sevärdheter.

Att bo i Tunisien

Kommunikationer: Att åka buss, taxi, tåg och louage (minibuss) är väldigt billigt. Be om ”taxameter” i taxin och byt taxi om föraren har en annan idé. Vi betalade 12 TND för att åka ca två mil mellan Sousse och Monastir Marina. Including tips!

Telefon-internet: Ett SIM-kort är billigt, och det är billigt att ringa. Väl värt en investering om man ska stanna ett tag. Internet funkar bra med en ”clé”, en sticka. Man kan köpa gigabyte överallt, företagen heter Orange och Ooredoo och kanske nåt annat. 10 gig kostar ca 25-30 TND.

Den ofattbara vattenfontänen i öknen.

Lägenheter finns att hyra, oftast möblerat. I Monastir marina finns lägenhetshotell för omkring 60 tnd/natt (off-season) med litet kök. En liten lägenhet i marinan kostar 450 TND/månad, med varierande fräschör, längre från marinan är priserna lägre. Ett exempel är en liten trerummare för ca 400 TND/månad. El och vatten tillkommer. 

Shopping: De inhemska varorna är billiga, de importerade dyra. Man försöker tillverka det mesta inom Tunisien, med varierande kvalitet.

Mat: Frukt och grönt är billigt, det importerade dyrt. Nötkött, kyckling och kalkon och all slags fisk saluförs. Fläsk bara på väldigt speciella ställen, men det finns. Kalkonen är faktiskt mycket god, och billigare än kyckling. Alkohol säljs i en av matkedjorna, Magasin General, förutom på fredagar, då man är lite extra religiös. Vinet är bra, ölen ok. Dyrare än i Italien, billigare än i Sverige. 

Försäljare vid turistiga ställen, såsom medior, kan vara väldigt påflugna. Vi brukar ömsom låtsas som att vi inte hör eller säga nej tack. Vad man kan passa på att köpa är väl skinnväskor, det finns många, och ganska roliga, väskor. Men pruta! Ett måste. Tunna badhanddukar, för hammam, kan användas till allt möjligt och är snygga med fransar. Olivtvålar, arganolja, olivolja (exporteras till Italien) är annat som är överkomligt. Vi uppskattar också kryddor, palmbladsväskor/hattar.

Vintern i Licata

Det här är inget vanligt bluddrande blogginlägg utan en mer informativ text om Licata ur en seglares synvinkel.
En svensk-italienare i Brucoli sa när vi berättade att vi var på väg till Licata: Åh, det är så fult! Och OK, om man jämför med Brucoli och Taormina, så… Men Licata är genuint, en gammal stad med arabiska supertrånga gränder. En Fiat 500 går nätt och jämnt in i gamla stans kvarter, så gott som alla gator i stan är enkelriktade, för man måste ju ha plats att parkera. Och det gör man.

Corleone ligger också på Sicilien.

Nero d'Avola är druvan från Sicilien! Gott! 

 

Turister lyser med sin frånvaro i Licata, väldigt få pratar engelska, det är en siciliansk, nästan orörd, avfolkningsbygd. Men så finns ju marinan, en modern, helt o-Licataisk skapelse med gröna stora gräsmattor, palmer i rader, vackra byggnader och ett litterärt café/bar med Dante i logotypen och levande jazz på lördagskvällarna. Marinan heter något så pampigt som Marina di Cala del Sole, marinan i soliga viken, alltså.

På väg ner från Sant'Angelo.

Stranden som sträcker sig österut, mot Gela.

Den enda spektakulära delen av Licata är borgen, Sant’Angelo, som ligger nära centrum och stranden. Det är brant och flåsigt att ta sig upp dit på den blankslitna stenlagda vägen, men det är värt det för utsikten, de romersk/grekiska lämningarna och den imponerande kyrkogården strax nedanför. När man närmar sig Licata från havet ser man mausoleerna på långt håll, men närmare är det obegripligt stort. Flera våningar, och på en enorm yta. De döda släktingarna kostas på, det är blommor, imponerande mausoleer, änglastatyer, foton och slipade stenar.

Stans butiker gör sig en hacka, och blomsterbutikerna på rad mot fiskehamnen nära den långa stranden är fyllda av blommor som ska göra intryck. Men mellan ett och fyra är det stängt! Hela stan går hem, lagar mat, äter, och tar igen sig en timme. Året om. Rätt frustrerande för en yachtie som precis ätit frukost, tagit en förmiddagsfika och ska ut och leta efter nån pinal till båten. Stan känns extra död. Fördelen är att det är lätt att ta sig fram på cykel… Men lunch får man äta hemma.
Till middag har man flera restaurangval nära marinan, och bricklunch, faktiskt,  i den moderna och populära gallerian på marinaområdet. Billigt och snabbt. Man får peka sig fram. Vad som saknas år de traditionella trattoriorna, familjerestaurangerna, det är mest pizza och annat brödbaserat i utbudet. Men det finns en restaurang med michelinutmärkelser om man tycker sig ha råd, La Madia. Och goda köttalternativ. Ligger matstället en bit bort blir man hämtad eller skjutsad av marinapersonalen.

Stan vimlar av kyrkor, så klart.

Seglingssäsongen verkar lite kortare här än i östra Medelhavet, vädret är kanske mer oberäkneligt, även om vintern kändes varmare än i öster (Finike). Vinterkontrakten i marinorna är ofta sju månader i stället för sex, till exempel. Vindarna i Licata var oftast nordvästliga, och regn och åska verkade mest komma från det hållet. Sydliga vindar gjorde marinan lite skvalpig, men alltid kände man sig trygg. Ett par skyfall upplevde vi, de spolade sönder den lilla stranden vid marinan och den långa beachen i väst, Marianello. För att komma till Marianello måste man ta sig en bit på smala trafikerade gator, eftersom stan ligger ihop med hamnen. Likaså måste man korsa stan för att komma till ”naturen”, berg och folktomma ytor.
Men marinan är rätt trivsam, supernära till gallerian (med bio), personal ständigt på plats, kanske lite underdimensionerade faciliteter, som toa och dusch, men snyggt! De flesta i personalen pratar engelska, tjejerna i receptionen är trevliga och roliga och det finns en stor samlingslokal (Philips Hall) vid kontoret som kan utnyttjas till jympa och fester. Dessutom är marinan numera SXK-representant, vilket innebär att den redan låga vinterhyran blivit ännu mer fördelaktig. För vår del var det vinterpriset som gjorde att vi valde Marina di Cala del Sole, resten fick vi på köpet, förutom en extra gratismånad på vårkanten. Bra! Vad vi saknade var möjligheter till handtvätt, men tvättstugan är faktiskt den bästa vi sett hittills i Medelhavet. En anläggning för tvätt av segel skulle också ha varit bra. Men kanske orutinen hos personal och ägare rättar till sig med åren. Marinan är ju knappt tre år.

Partaj på bryggan.

Mer rutinerade båtmänniskor finns på varven i fiskehamnen på andra sidan silosarna. Där lyfter de båten, fixar ny anti-fouling (som det heter utomlands), och reparerar det som behövs. Men det kostar. Begär offert från båda varven innan ni bestämmer er. Varven ser inte så representativa ut heller, för att underdriva. Det är skräpigt och dant, men de verkar fungera, många tar upp sina båtar där. Vi tyckte det var dyrt så vi åkte till Tunisien där det är billigare.

Vill man bara skrapa rent bottnen på våren finns en dykare i marinan som gör ett mycket bra jobb (glömmer inte genomföringarna). Ligger man ett tag i det grumliga vattnet blir det gott om påväxt, minst lika illa som i Syrakusa. Orsakerna vet man inte, men teorierna är många…

Marinashopen.

Det här med varv och arbeten på båten var ett av ämnena på fredagarnas ”Skippers forum” i Philips Hall, och jag tror att yachtisarna lyckades gå ihop och pressa priserna hos varven.
Sociala aktiviteter i marinan beror ju till stor del på vilka båtar och besättningar som ligger där, förra vintern var det musikkvällar på Las Vegas bar, italienska-kurs, yoga, julpyssel, körsång, Stammtisch, Ladies coffee, pilates, progressive dinner, söndagsgrillning, vhf-radio vid nio-bläcket sex mornar i veckan, osv. Dessutom utflykter till vingårdar, stadsvandringar med lokala experter och två bil-pooler eftersom det inte fanns någon biluthyrning i stan.
Receptionen annonserade att de hyr ut bil för 50 euro/dag, men det var alldeles för dyrt tyckte vi. Närmaste hyrställe låg i grannstaden Gela, i alla fall under vår tid i Licata.

Vinterblommor.

Men det går bussar. Ganska ofta och billigt. Direkt till och från flygplatsen i Catania, med byte i Agrigento till Palermo flygplats, direkt till Palermo stad, direkt till Rom över natten. Marinan både hämtar och lämnar vid busstationen. Tåg verkade inte vara så användbart på Sicilien, få avgångar och få stationer. Synd.

För det finns ju massor att se och uppleva på ön. En runda åt öster och en åt väster hann vi med, förutom en del nedslag med båten. Spännande ställen (med varierande turistfällevarning): Villa Romana del Casale vid Piazza Armerina. Jättevilla med mosaik så man storknar. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Villa_Romana_del_Casale). Syrakusa, fantastisk stad. Palermo. Cefalu. Monreale. Etna. Taormina. Giardini Naxos. Catania. Tempeldalen i Agrigento. Erice. Segesta. Marsala. Ja, det finns massor.
Klicka här.
www.marinadicaladelsole.it/en/

Mer specifik info kan jag också bjussa på. Det är bara att höra av sig!

Slutet av sommaren 2013

Fortsättning Taormina Bay onsdagen den 14 augusti 2013

Försökte sova på tvären i båten pga svall, men det var också svårt. Drog på förmiddagen mot Catania med lite vind i baken och desto större vågor. Såg Etna med moln runt toppen, marinan Riposto som vi läst om och Giardino Naxos marina som var supernära men inte såg så skyddad ut. Passerade Ciclops-ö - rena rama Monte Christo-borgen! Massor av badande och sommarnjutare, småbåtar och fiskare.

Catania

Hamnen i Catania var stor med färjor och fraktfartyg. Vi hittade en av fyra marinor som skulle finnas där (hittade bara den), men fick lägga oss längst ut på en liten brygga vilket vi inte var så förtjusta i. När vi ville flytta tyckte de vi var fjompiga. Det gällde ju bara en natt! Men vi fick flytta till en mer skyddad plats vid de permanenta båtplatserna. Inga problem. 47 €. Just när vi flyttade ropade Jutta och Leo på vhf:en, men de hittade oss i alla fall till slut. Fick platsen bredvid oss.

Det är ett djävulusiskt liv mellan marinan och den höga, höga piren mot nordost. Långtradare skramlar förbi i ett med containrar som blivit lossade från de stora fartygen längre ut på piren. De uråldriga stenbumlingarna till ”gata” låter fasansfullt, och i hörnet inne mot land ligger de helt lösa och det dammar fint. Chaufförerna har dessutom rätt bråttom, skulle jag säga. För att komma ut från marinan får man korsa denna körbana och klättra uppför en rätt brant metalltrappa och klänga över en mur för att komma på en annan körbana som ligger uppepå piren. Skönare att promenera här, bara lite ströbilar att kryssa mellan.

Dagen därpå skulle vi ta steget mot Syrakusa, men vinden och vågorna var obönhörliga och efter någon halvtimmes berg-och-dalbana vände vi faktiskt! Tillbaka till fulhamnen. Vi mötte Jutta och Leo som seglade lite närmare kusten och som inte verkade ha några som helst tankar på att vända. 

Vi hade tittat på deras gennaker-konstruktion tidigare, såg kalasfint ut! Gennakern rullas upp på en kraftig tamp, som fungerar som en furlexskena. Snabbt och enkelt! Kostar dock en tiotusen kronor. På önskelistan. Vi försökte också pumpa vår gummibåt med kompressorn, men kompressorn verkade inte förstå nåt alls. Sönder. Gick inte att laga.

Tillbaka i hamnen fick vi veta att idag var någon slags midsommarafton i Italien. Allt är stängt. Vi, som behövde både mat och kontanter och internet gav oss ut på en inte så förhoppningsfull promenad - men nu hade vi tur - det första vi hittade var en bankomat. Som fungerade! Efter lite irrande bland pampiga kyrkor, teatrar och hyperbarockfasader, tomma paradgator (viale), springbrunnar och välansade parker så snubblade vi in på ett enda ställe som var öppet: ett internetcafé! Vi blev nästan lite religiösa på kuppen. 

På kvällen grillade vi tonfisken som jag köpt på morgonen av en fiskare vid marinan. Gott! Men lite kompakt, liksom. Som tonfisk, ungefär. 

Tog en supertidig avgång från Catania, för att undvika blåsväder och onödigt stor sjö.

Syrakusa

Nådde Syrakusa vid halv elvatiden efter något lagom blåst men dyningar hela tiden, lite perfekt snett bakifrån så det vickar… En hel del fiskebojar och konstiga saker i vattnet. Det märks att det bor mer människor här. 

Ankringsviken är stor i Syrakusa, vi ankrade i den norra delen, på tio meters djup. Hör inte till vanligheterna. Långt till stan, långt till andra hållet, långt till land, helt enkelt. Men närmare får man inte lägga sig, stora kryssningsfartyg vill ibland lägga till vid stadskajen och då får man maka på sig. Gummibåten kom till pass. Synd att den jävla kompressorn lagt av, bara. Vi hade hand- och fotpumpen nära. 

Rakt norrut i viken finns kustbevakningen och polisen, och dit kan man åka om man behöver storhandla. Flera stora matvarubutiker finns där, fast man får gå en bit. I centrum finns en kanal mellan gamla stan och fastlandet, och där kan man göra fast gummibåten. Vi hade lås och kätting med oss. 

Stan är helt ljuvlig, smala gränder, fina torg, atmosfär, massor av fik och affärer och restauranger, mycket turister, vanliga klädbutiker och marinashop. Ruiner, tvättinrättningar osv. Men, som sagt, det är en liten vända med gummibåten. Att ligga i marinan är dyrt har vi hört, och inte särskilt skyddat, heller. Bara flytbryggor. Ute på vattnet var det svalare och skönare. 

Marknaden i gamla stan var läcker! Fisk, grönsaker, bröd, kött, frukt, allt! Trångt och fräscht! Varje förmiddag.

Hittade caféer där capucchinon kostade två euro, två kvarter därifrån en euro… 

En gång när vi återvände till gummibåten hade luften gått ur den uppblåsbara bottnen!? Någon hade sprätt iväg en fimp från kajen, där fanns bänkar att sitta och njuta på, och fimpen hade bränt ett minihål i botten. Man blir trött! Och det händer här där vi verkligen behöver gummibåten också! Det blev mycket pumpande… Just som kompressorn packat ihop också. Verdammt! 

Lagningslimmet behövde många timmar på sig att härda, helst tre dygn, så vi måste planera in lagningen mellan Milous rastningar och allmän shopping. Suck. Det blev sådär. Det läckte fortfarande luft, men inte så mycket. Behövde bara pumpa en gång/dygn...

Vi upptäckte området på andra sidan kanalen, den mindre hamnen, där de lokala båtarna verkar ligga. Restaurang Red moon skulle vara bra, så vi var dit och myste. Spännande. Svart pasta och jättebitar av bläckfisk. Verkligen rustik mat. Men gott. Musselsoppan var ett berg av musslor och en deciliter soppa i botten av tallriken.

Massor av sång hörde vi i Syrakusa, karaoke verkar vara ”king”. På restauranger som underhållning, sångtävlingar mest varje kväll på stadskajen, ja, och inte var det dåliga sångare, heller. Riktigt bra! 

Annat att se: Archimedes museum, vilket geni! Och hundratals år före alla andra genier.

Stadskajen är gratis, utan el och vatten men  bra nog med svall. 

Vi låg närmare två veckor i stan, och lyckades pricka in två rejäla åskväder två morgnar i rad. Vinden var upp till stormstyrka, vårt soltak rämnade på ett ställe (det stod som en ballong ut från båten), och vi var rätt skrajsna, båten slängde från sidan till sida och blixtarna lyste upp som ett stroboskop. Det tog liksom aldrig slut. Den andra morgonen var det mörkt när ovädret kom, så vi såg när det drog över stan! Som en jäkla vägg! Huvva. Men då var allt surrat och katastrofberett på båten, så vi var coola. Typ. Men vinden kom från söder, så vågorna var mycket större  den morgonen. 

Bägge morgnarna såg vi båtar dragga i vindbyarna, lite läskigt att få en på sig… Men vi klarade oss, låg tokfast. Stan var dock översvämmad, en tromb hade dragit med sig hustak och grejor parallellt med ankarviken. Elavbrott överallt. Hela dagen. Inget varmt kaffe kunde man köpa heller. 

Många båtar fick elproblem efter blixtarna, marinan fick påhälsning av halvt skeppsbrutna, våra kompisar Jutta och Leos båt var helt utslagen. Antennen längst upp på masten låg på däck, som en krokig galge. Huga. En katamaran hade också fått allt demolerat av ovädren. Den enda skadan vi hittat är att vattenmätaren i sötvattentanken visar fullt hela tiden. Och det vet vi är fel. Konstig skada.

Vi gick in till stadskajen några nätter, men det var inte så skönt, mycket vågor. Vi testade vår remote control för ankarspelet, släppte ut kätting när vi gick iland och drog sedan ut båten igen. Med remoten. Maxat! Men lite osäkert kändes det.

Vi behövde fylla vatten. Och det fick vi, men det var dyrt. En snubbe kom efter x antal timmar och låste upp en lucka och drog fram en slang. Det var bara att fylla. Normala vattenkunder tankar flera tusen liter vatten. Om dagen. Vi tog väl en 500. En gång.

Alla båtägarna vid kajen var extremt vädernojiga efter stormarna. Så fort det drog upp några mörka moln lades det ut springar eller kastades det loss för ankarliggning. Efter den andra natten vid kaj kände jag att nu drar vi ut på ankar igen, så nu försökte vi lägga oss lite närmare den västra stranden. Det verkade mer skyddat mot de sydliga vindarna, och mycket grundare var det också. Men strax efter att vi backat fast ankaret ringde vår nya kompis Uno och sa att nu kommer vi och hämtar er, så vi drog upp ankaret och lade oss ungefär där vi legat förut, för det blev väldigt långt att köra med gummibåten in till kanalen annars.

Medan vi gjorde oss färdiga för en tripp med Uno ut på det italienska bond-landet, så började det blåsa upp igen… Vi insåg plötsligt att vi inte kunde komma iland pga vågorna. Det var bara att ringa Uno och avblåsa det hela. Shit. 

Alla båtar lämnade kajen och kastade ankar. Tryggare läge. Bottnen i Syrakusa-viken är berömd för det sanslöst braiga fästet. Därför.

Uno och hans sambo Helen har bott på Sicilien i 20 år! De sköter en gård med hästar och annat mellan Catania och Syrakusa. De har två barn och bor på gården och jobbar järnet. Vi kom ju till slut dit i alla fall, mellan ovädren… Mycket fint och idylliskt, pool, utsikt över Etna, fina hästar, massa vagnar för körning, priser i körtävlingar, får, höns, en åsna, korkekar, meloner, apelsiner. Häftigt, helt enkelt! Vi var ut och åt mat i Syrakusa några gånger, och har fått träffa några av deras vänner på Sicilien. Kul!

Pozzallo

Drog söderut mot östra spetsen av Sicilien, rundade den och imponerades av ön därutanför, med borg och torn och skulptur. Porto Palo hette det. Hamnen var tyvärr riktigt ruggig, och vi fortsatte västerut mot Pozzallo med vinden i ryggen. Det fanns två hamnar att välja på i Pozzallo, vi tog den stora, och där fanns en riktig marina, nästan! Fick ”hjälp” av en italiensk båt att göra fast i bak vid bryggan. Men de verkade helt oförstående inför att hjälpa till med sånt. Konstigt. Hamnkapten kom till slut och skulle ha 42 €. Okej, då. Vatten och el. Kändes lyxigt. Den lilla hamnen var helt igenslammad vid inloppet, men själva hamnen var stor och rymlig, fast det låg ju inga stora båtar där alls. 

Licata

Tidig start, det var lite regn- och åskvarning. Vi hade medvind hela tiden, trots att vi svängde runt uddar flera gånger, sista gången var vid Marina di Ragusa, så nu har vi sett det också. (Där spelas "Kommissarie Montalbano" in.) Det blåste på rätt friskt emellanåt, och sjön byggde ordentligt bakifrån. Passerade en stor gasplattform, och flera plattformar utanför Gela, där det stack upp två jätteskorstenar i vitt och rött. Polkagrisrandigt. Regnmoln syntes på håll, tre lättare regnskurar under körning. Det var ganska grunt, så vi fick hålla oss på ordentligt håll från kusten. Försökte dra på lite mer gas, men det hände inget! Något var fel. Men Licata var inom synhåll, så vi höll den fart vi kunde och surfade in mellan pirerna till slut. En marinero kom ända ut och visade oss den lite knixiga vägen in, vi fick en plats längst ut på en brygga igen, och precis när vi höll på att lägga till började det vräka ner regn och åska. Phu. Vi sprang runt båten och var genomblöta och försökte fixa till förtöjningarna så vi inte skulle driva in i grannbåten för mycket.

Men grannen var i alla fall inte nöjd, så det var bara att gå ut igen i regnet och blöta ner ännu en uppsättning kläder… Blev riktigt osams. Men vi flyttade senare båten till vår ”riktiga” vinterplats. Den grannen är vi goda vänner med nu. Och det var "bara" smuts i bränslefiltret som hade gjort att motorn inte varvade upp som den skulle.

Tog senare adjö av Jutta och Leo, och arrangerade hundvakt till Milou. Efter några dagar i hamn drog vi till Sverige för bröllop den 7 september!

Snäckor jag hittat på marina-stranden i Licata. Blev julklappar.

Pelle utanför det häftigaste mausoleet på kyrkogården.
Gammalt och lite förfallet. Men, en pyramid!

Busshållplatsen uppe vid kyrkogården. Skamfilad
men rätt cool ändå.

Senare delen av sommaren 2013

På väg från Grekland till Italien just när solen stiger upp över Othoni.

Den italienska gästflaggan ligger redo för användning.

Pelle köpte en halslänk i Roccella Ionica. Rena julklappen!

Jutta och Leo, nya kompisar som också skulle till Licata.

Preveza, Greklands västkust
Här var varmt, precis som det brukar vara i juli-augusti i Medelhavet, en del fläktade det, tack och lov. En svensk båt som heter Lewanna ligger på samma brygga, vi tog ett snack, Ulrika och Dan från Borlänge var besättningen. Jättetrevligt prat och båt-titt. De hade varit ute på en del långseglingar, över till Kanarieöarna och tillbaka till Portugal, om jag inte minns helt fel. Imorgon ska de ta upp båten vid Aktion marina för några månaders resa tillbaka till Sverige, men stannar i Preveza över vintern. Vi tog en sväng en kväll på stan och åt god fisk på ett trevligt litet torg. Kom hem rekordsent: kvart över två! Mäh! Vi som är medelålders! Så trevligt kan man ha det.
Stan Preveza var trevlig och en "riktig" stad, inte bara turistställen. Vi letade Vodaphonekort för internet och i den tredje butiken hittade vi ett... Ibland är det lite konstigt, Grekland. Hittade också rekordbilliga och goda gyros i en väl trafikerad korsning: 1.60 resp 1.80 eurosar. Mums!
Genomled en av speedway-GPs deltävlingar med risig connection, ibland är det som förgjort. Förberedde mat för långt ben mot Korfu.

Korfu, Kalami
Hamnade i viken Kalami mitt emot Albanien i sundet mellan Korfu och det där landet. Vi ankrade på rekorddjupa tio meter bland sjögräs och slät klippbotten. Men fast satt vi i alla fall. Massor av badande, en del på gummimadrasser ända ute bland båtarna, och knappt några kläder på heller. Hrm. Till kvällen blev det proppfullt med ankrade båtar i denna inte alltför perfekta vik. Ordentligt med svall från de gigantiska båtar som drog förbi. Det var faktiskt mer sjö i ankringsviken än under hela dagens resa hit... Det var stillsamt som sjutton, söndagssegling. Det kändes lite kymigt att bara dra förbi Korfu och de fina ställena innanför och inte stanna, men vi kände att det kanske var läge att sno på mot Italien så vi slipper stressa längre fram. Korfu såg i alla fall omätbart idyllisk ut. Hit var jag faktiskt på tågluff i mitten av 70-talet, tältade och solade sönder oss. Hyrde mopeder och solade sönder oss. Åkte färja. Ja, det var tider.
Vi hade hört att det var svårt att få tag på diesel i marinorna i Italien, maffian körde visst nån kampanj mot skattepålägg eller nåt, så vi var lite intresserade av att tanka innan vi tog sista benet mot spagettins paradnation. Men vi hittade inget lockande alternativ bland småhamnarna på Korfus nordöstra hörn. Och sen var det liksom inte så många fler hamnar att välja på. Bara att ösa på mot Othoni, sista grekiska utposten.

Othoni
Vi kom iväg lite sent, och det kändes, för ju närmare lilla Othoni-ön vi kom, desto mer blåste och vågade det sig, men det blev aldrig riktigt bökigt. På nära håll verkade det som det fanns en ny hamn, några bojar på ställen som inte fanns i piloten, fast vi har den senaste, så vi åkte in i den gamla hamnen i alla fall, lurigt och grunt var det på sidorna på vägen in. Ett gäng båtar låg på svaj i hamnen, några fiskebåtar och motorbåtar mot den gamla kajen, som skulle rymma en färja också, men när vi kom närmare och frågade så var det ingen färjetrafik längre. Verkade det som. Vi försökte lägga till med fören först, men det var i grundaste laget, och inte riktigt plats nog. En av motorbåtsägarna sa att det fanns en ny hamn, och vi åkte dit på skälvande ben. Tillbaka en bit, ut i det grunda och dåligt utmärkta området. Vi kom i alla fall in mellan bojarna och si: här fanns det ju en utmärkt EU-hamn! Alla låg långsida, utom längst ut på betongkajen, en rejäl träbrygga längs piren där man kunde ligga och den gamla fiskehamnen längst in, full av gamla mooringlinor kors å tvärs.
Vi slängde i ankaret och backade in mot betongkajen, fortfarande undrandes om inte nån färja borde få plats här, vi fick hjälp med linor av en italienare, och så låg vi ganska så bra och skyddat. Visserligen var hamnen ordentligt öppen mot ost, men man får ju hålla tummarna ibland...
Det visade sig att alla båtar i hela hamnen var italienska. Och innan kvällen var slut var den mer än proppfull med ännu fler italienska båtar. Massor av familjer, små hundar, grejor till sommarstugan (eller vad tusan det var) forslades i land. I byn som låg vid den gamla hamnen var allt på italienska och grekiska, personalen i affären pratade italienska, menyerna var mer italienska än grekiska. Lite vemodigt var det att lämna Grekland, men när man såg sig omkring så förstod man att det hade man faktiskt redan gjort...
En av våra italienska båtgrannar, motorbåt och vit minipudel, övertygade oss om att man visst kunde köpa diesel i de italienska marinorna, i alla fall dem vi tänkte besöka. Phu.
Innan solen gick upp, 6.15, drog vi upp ultra-ankaret och styrde kosan rakt västerut mot Sta Maria de Leuca. 50 nautiska mil.

Santa Maria de Leuca, Italien
Hade medvind men sjö från sidan, lite jobbigt några timmar mitt på dagen, men lugnade sig när vi kom närmare klacken. Åkte genom en dumpningszon, där man tydligen kunde slänga vad man nu ville. Funderade på att göra oss av med den franska gasoltuben, men avstod.
I Italien är det dyrt, det fick vi genast klart för oss, men lite glassigt, sådär. En tjusig trappa som tydligen Mussolini byggt ståtade öster om hamnen. Där kopplar man på vatten nån gång i veckan som forsar ner på ett imponerande vis, kan man tänka. Vi köpte hem pizza efter att ha försökt bunkra i nån mystisk affär på ett hörn. "D'apportare a via" var det första vi fick lära oss. Det betyder "take away", på renaste svenska. Gott var det, och vinet som vi hittade i affären hette Pantagruel och var JÄTTEGOTT. Jag tog det vinet eftersom jag på nåt dimmigt vis kom ihåg att någon någon gång skrivit om Pantagruel. Såhär efteråt, i den googleska verkligheten så var det Rabelais som nedtecknade de hemska och otäcka dåd och ord som jätten P och hans far Gargantua gjorde 1532. Tydligen väldigt roliga, dråpliga och satiriska böcker.
Nästa dag blev ännu en långdistansare, 72 sjömil till

Crotone
Helt stilla överfärd, lite med- och motström för att förvirra oss, bara, och klockan, vad är den? Men en timme hit eller dit ska väl en seglare kunna hantera? GPS-en tappar tiden om man kommer för långt från kusten, verkar det som. Då återgår den till vintertid eller nåt. Dagens I-landsproblem.
Stora gasplattformar mötte utanför stan, men en marina med sjysst pris och internet och trevlig marinapersonal. Jag spankulerade in mot stan för att hitta nåt ätbart, och på vägen stötte jag på en svensk båt som just kommit in. Det var föräldrar med en dotter som var på väg mot Grekland, jättetrevliga, i en fin, lite äldre OE 32:a. Vi handlade tillsammans och tack och lov fick jag veta att grädde heter "panna" på italienska så vi kunde få lite god mat på kvällen.
En stor italiensk segelbåt kom och lade sig gravt klumpigt bredvid oss, inga fendrar ute eller nånting, det verkade som de siktade och försökte genskjuta oss, liksom. Lyckades nästan. En familj med flera generationer. Verkade som endast en av dem seglat förr. Rätt vanligt på italienska båtar. Det går så länge det går.

Le Castella
Fick lite sovmorgon men dönade på västerut efter att ha tankat fullt till den här resans högsta dieselnotering: 1,7 euro per liter, drygt! Man blir i alla fall rånad när man tankar här, om man nu inte blir utan alldeles...
Söder om Crotone ligger ett stort område som är naturskyddsområde, och vi hade lite svårt att begripa hur man fick röra sig mellan alla bojarna, eller om man fick lägga till vid dem eller inte. Fint väder och fin natur! Mil på mil med badstränder och parasoll, men så är det ju överallt här i Italien har jag märkt. Folk är som galna i att sitta på stränder under parasoll och bada och packa upp picknickmat. De små Fiatarna är proppade med bord och stolar och parasoll och kylboxar och lekmojänger. Och hela familjen så klart. Det är ju trevligt.
Le Castella hade en jätteskyddad hamn, uråldrig, smal infart som nog, om man går efter pilotböckerna, avskräcker ungefär alla att våga sig in hit. Men inte vi, inte! Vi har ju fattat att de nya upplagorna av piloterna inte direkt är gjorda i går, och mycket kan ha hänt fast boken publicerades förra året. Se bara på Othoni, som hade en helt ny fin hamn som inte nämndes med en stavelse i vår pilot som folk ibland verkar lita på som tio guds bud i Bibeln. Man får ju tänka lite själv också. Och naturligtvis kom vi in i hamnen utan problem. Djupet i infarten var minst tre meter, i piloten stod det två. Även här finns mudderverk. Som används.
Hamnen var rätt full, av lokala båtar. Ett fåtal platser fanns för såna som oss, priset samma som i Crotone, men inte så bra service.
Stan var het och full av italienska turister som badade och festade runt. Goda billiga pizzor fick vi och strövade runt i kvällen och tittade på en byst på det lilla torget. En snubbe med ett granatäpple på skallen. Det var stadens son, adopterad av en turkisk piratkung, som gjorde karriär i Turkiet för länge, länge sedan. Själva kastellet var stans clou, man nådde det över ett smalt näs, och det hade allt man kunde begära: högt torn, skyttevärn, murar runt om, en fd vallgrav, vindbrygga, en kyrka osv. En hel by hade legat innanför murarna.
Vi låg här några nätter, bunkrade, hittade ett internetcafé (Vi är i ett nytt land nu. Nya stickor, nya avgifter för gigabyte. Oh EU, här finns ett och annat att stöka i.), väntade på att ett oväder skulle blåsa över. En kvällning när jag gick med Milou ut på udden på andra sidan hamnen kom en segelbåt farande in i hamnen. Det var bara det att de körde så nära den högra, oerhört grunda delen av inloppet. Med otäcka, hårda klippor. KLONG! så satt de fast. Jag såg det hända, jag ropade, men det var försent, de kunde i alla fall inte höra mig. De kunde inte komma loss, utan körde och körde med motorn. Till slut kom en Lega Navale-båt ut och drog loss dem. Då fick de in sin tamp i propellern också, så Lega-båten fick dra dem ända fram till en brygga. Been there, done that. Men ibland så är folk lite obegripligt slappa. Man måste väl ändå kolla om det är grunt någonstans när man går in i en hamn? Men. Nej.

Roccella Ionica
Fick en fartfylld och blåsig start på dagen, medvind och snabbt ordentliga vågor i baken. Det lugnade sig, men dyningarna var massiva hela dagen ända fram tills vi svängde runt piren i Roccella Ionica. Här var det sand överallt, och vi fick ta ut svängen ordentligt för att ha fyra meter vatten under vattenlinjen...  Den sista biten mot hamnen såg vi en strandad båt, och kom ihåg nyheter om 15 drunknade flyktingar här i trakterna. Mycket skräp i vattnet emellanåt.
Fingerpontoner mötte oss i hamnen, blev riktigt krångligt, man har helt kommit ur vanan hur man gör... Ganska billigt att ligga här, men ingen el. Marinan hade en superstor restaurang som tog emot hundratals gäster varje kväll, dock. Pizza per meter. Gott. Träffade på ett österrikiskt par som också hade ultra-ankare, Jutta och Leo. De skulle också till Licata! Otroligt! De hade köpt båten i Trieste, "ett år för tidigt", och tog ner den till Sicilien. De hade fått ett erbjudande de inte kunde tacka nej till, fast pensionen inte skulle infalla förrän nästa år. De hade halvbråttom för de skulle hem till sina jobb i Linz som lärare på en gymnasieskola för byggteknik eller nåt sånt.
Trevlig och genuin stad en bit bort efter stranden som var LÅNG, en fin borg på en klippa bakom stan.

Taormina, Sicilien
Nära 70 sjömil igen, inga bra hamnar alls på vägen, det enda alternativet VAR som piloten skrev helt förstörd, men tydligen pågår reparationsarbeten. Den hamnen ligger mot Messinasundet, långt söderut. Vi fick alltså köra rakt mot Taormina från tåspetsen på Italiens stövel, och det gick lugnt och fint, tills vi mötte en massa vågor, omotiverat. På håll såg jag mörkt vatten och en hel del långa vita vågor. Snabbt upp med storen, stödseglet, innan vinden kom. Och det gjorde den, 9-10 m/s över Messinasundet, och den kom som en vägg! Mystiskt. Rätt trötta kom vi fram till Isola Bella neranför Taormina, men det var så fullt med småbåtar och solbadare så vi gav upp och åkte söderut in i viken nedanför stan. Där var det rätt så lugnt, när vi kollade på de utlagda bojarna fick vi beskedet "60 euro". Per natt? Ja. Otroligt. "Men ni kan ligga gratis där vid tågstationen." Snällt råd i alla fall. Vi lydde det.

Taormina. Här är allt vackert.

När vi lagt ankar så märkte vi att det var en ganska stark ström där, så vi fick dyningarna i sidan ändå. Gungeligung. Nåja, det är gratis... Jutta och Leo kom lite senare och ankrade också. De gjorde lite sightseeing till Blå grottan osv, men vi kände oss lite trötta... Jag tror att Leo faktiskt sprintade uppför backen mot Taormina på morgonen. Otroligt spänstigt. Vi tänkte att vi "gör" Taormina från land i vinter. Det var faktiskt vackert nerifrån vattnet också. TIll och med de fula hotellen var snygga på nåt vis. Men amfiteatern såg man inte.