Ankar.

Ankar.
Algarvekusten i Portugal och Lagos gör ingen besviken, fast det är off-season.

måndag 25 april 2016

Albaniens enda marina

Orikum, Albanien
Albaniens enda marina drivs av en italienare i blank kostym. Ingen  marinero i sikte på bryggan när vi kom, bara en hamnpolis som stod där och en, antagligen, gränspolis som skulle se papper från Sarande. De fattade inget när vi slängde våra tampar iland på bryggan. Pelle fick hoppa från badbryggan och göra fast själv. Men tjock mooringlina fanns det i alla fall.
Marinan funkar fint, wifi ända till vår båt, toa och dusch som såg helt okej ut, restauranger en bit bort, badstränder också, en liten yta där några båtar står på land, ett ”varv” med en slip. Där står just nu en australiensisk båt med trevliga ägare som målar botten i ett fläng. Det ska börja regna några dar. (Det regnade redan inatt.) De har hyrt in en hel jättekärra som de körde upp sin blåmålade Bavaria på, händigt! Så står de där en vecka och grejar. Lite bråttom var det, för han som ägde kärran kom plötsligt på att han skulle hem till Grekland och fira påsk på måndag. Shit happens!
Det ska komma en kallfront från norr, så vi blir kvar här ett tag, sämre ställe kunde man hamna på. Vatten, el och wifi för 26 euro natten. Vi klagar inte. Och natten blev lång och stilla, trots lite regn och nån fiskebåt som sakta drog förbi.
Färden hit gick bra, vi startade från Palermo - en jätteskyddad vik 17 Nm norr om Sarande - dit vi tog oss efter den andra bumpiga natten. Där fanns en gammal militärförläggning utrustad med ubåtar. Viken var bråddjup, med otroligt turkost vatten i infarten, fast det var mer än 100 meter djupt ändrade vattnet plötsligt färg. Spejsat.
Vi startade tidigt som tusan 45 Nm mot Orikum, eftersom det verkade kunna bli blåsväder på eftermiddagen, och inga alternativa landningsplatser finns utefter vägen, allt gick fint, lite vind, en hel del dyningar i nosen, obegripligt turkost vatten igen när vi rundade udden ner mot viken där Orikum ligger. Strålande, helt enkelt. Alla funderingar på att ta färjan till Venedig och strunta i seglandet försvann, på nåt vis…
Ja, nu ska vi uthärda lågtryck och regn och en del blåst här mellan bergsmassiven, hyra en bil, se om vi kan se några avlagda ubåtar i närheten och spåra upp en livsmedelsaffär. Men det är så billigt att äta ute här, så det gör vi ju också gärna…
Ali Paschas borg i Porto Palermo.

En handfull av de bunkrar som pryder Albaniens kust.




SARANDE, ALBANIEN Phu, nästan en hel natt med läskiga svall rakt in i "hamnen" som ju bara är en liten cementvik... Kanske blir det värre under dagen, så vi måste gå ut och lägga oss på svaj. Eller så blir det inte värre. Vi guppar som en kork hit och dit, men det har vi ju vant oss vid i Preveza emellanåt. Det blev ingen bilfärd idag. Vi får se imorgon, blir nog här då också. 




Albanien, min vän
Hm, den där rubriken bara blev. Nu är vi faktiskt i Albanien, i den mest turisttillvända staden, Sarande, längst ner i landet, ett stenkast från Korfus prunkande gröna berg. Allt har gått bra. Färden hit i stillhet, korsad endast av MASSOR av korfu-färjor och en 200 meter drygt lång sak i 23 knops fart från Italien medelst Igoumenitsa söderut. Men vi behövde bara väja en gång, slå av på farten. Det stora fartyget slog inte av på farten, ens i sundet mellan Korfu och Albanien, uj vilka svall, fyra  omgångar, varav tre rätt stora.
Ja, Albanien verkar bra för oss båtturister. Inklareringen gick geschwint, 20 minuter och kostade 50 euro. Vi slapp träffa en enda myndighet, bara trevliga agenter med sevärdhetstips. Det är varmt, shortsvarmt.
Strandpromenaden är laddad med barer och restauranger och en lokal öl kostar 10 kronor, en jätte-greksallad (country style) tog de 20 kr för. ”Hamnen” är extremt välbevakad, här kommer ingen jävel genom spärrarna. Flera övervakningskurar gick vi förbi på vägen ut, och inga problem var det på vägen tillbaka.
Språket är ju en historia för sig. ”Tack” heter så klart ”faleminderit”. Busenkelt att komma ihåg. ”Hej” heter ”mirupafshim”. Förutom det kan man ana spår av italienska och franska. Här så nära Grekland finns säkert en massa grekiska inblandat också. Phu.
Och här vill styrman hyra bil!? I vår bil-gps finns tydligen en del vägar inlagda, så det ska inte vara några problem. Hm. Vi får väl se. Men vi lär väl kolla vad en hyrdag kan kosta, antar jag.
Ett par minaret-ylanden har vi hört hittills, men inga som helst antydningar till muslimsk klädedräkt. Här har de väl knappt några religioner. Var inte landet ateistiskt sist jag hörde? Eller? Ja, man får väl erkänna att kunskaperna om landet är så gott som noll. Men det lär bättras på.




SYVOTA, GREKLAND Första benet klart mot Venedig. Vi ligger sedan några dagar i en kalasfin vik med ett sandrev i mitten, vindarna är mycket lätta och allt är finemangs. Man hoppas att det kan fortsätta så här ganska länge... I morgon drar vi vidare mot Albanien, inklarering och nya pengar. Om det inte tillstöter något. Våra lanternor vill inte fungera, till exempel. Visserligen planerar vi ingen nattsegling på ett tag, men man vet ju aldrig. Det SKA ju fungera. 

Igår fungerade jag som bottenskraperska, ett annorlunda sätt att tillbringa en dag, typ... Nu ser man att propellern är gjord av brons igen, och bogpropellern har fått det totala skatboet borthackat. Ibland gör man lite nytta ändå.
En badbåt full med fransmän med färggranna armband kom intuffande när jag låg där  i min våtdräkt och skrapade. De hade badbyxor och bikinis på sig. Men de badade inte så länge som jag. Efteråt satt jag i långa mysbyxor och fleece-tröja resten av dagen. I solen. Händer och fötter behövde tinas upp, och inte blev det nån "firar-öl". Jag var tillräckligt omtöcknad som jag var. Tyckte jag.
Det har inte hänt så många gånger att vi haft en - två vikar helt för oss själva. Det är innan eller efter säsongen det händer. Här kommer att bli rena infernot om några veckor, badbåtar, kanoter, windsurfingbrädor, ja allt, kommer att trafikera dessa stilla vatten. Vi ser ställningarna för grejor på stränderna. Och hotellen uppe i backen lär rymma rätt många gäster. Fint ser det ut, många små stenlagda promenadvägar mellan tallarna. 
Milou är i sitt esse, badar och gräver i sanden och jagar kottar och har sig. Dessemellan sandar hon ner soffan i båten och vilar och torkar.
Men det är inte särskilt varmt när solen går ner. Inatt var det 13 grader varmt ute, men det blir fort varmare på morgonen. 
En rätt överlastad hyrbåt med utombordare och engelsk familj som besättning försökte korsa sandrevet här, men körde fast. Hihi. Så går det när man kajkar runt utan sjökort. Två matroser hoppade i vattnet och drog båten av sanden, så kunde de köra vidare.
Har precis mailat en agent i Albanien om att vi kommer imorgon. Tydligen är det så de vill ha det gjort. Nu försöker vi spendera alla GB vi kan innan vi lämnar Grekland. Valuta för pengarna vill vi ha. Kanske ska vi ladda ner nån film, rent av! Det känns helt bisarrt härligt att sitta på båten i en turkos lagun och lägga ut texter i Uppsala. Wifi och internet rular OK!

Jag relaxar i Sarande med en bersabira.


Olof Palmes platan i Preveza.


PREVEZA Jupp, nya äventyr hägrar. Men först har vi gjort en minitripp bort till stadskajen för att fylla diesel. Jäklarns vad priset har gått ner sedan sist! Halleluja!
Imorgon bitti blir det purrning så fort det börjar gry, så vi hinner upp till Sivota 40 sjömil innan landbrisen suger i. Men den kanske inte gör det där uppe innanför Korfu. Propellern kändes lite luddig på vägen från marinan till stadskajen så trippen kan nog ta en stund, funderar vi.
Nu en sista matbit i stan innan vi kryper till kojs! Vi var ute och käkade igår kväll också, med nya och lite äldre vänner ända från Örnsköldsvik. Jojo, man får känningar! 
18:55 | 16-04-15 0 | Kommentera!







PREVEZA Idag har vi gjort vad vi gör bäst - shoppat! I flera marina-butiker, minsann!
Vi hade en lång "önskelista" med oss, men det blev flera halvfelsinköp i alla fall, och inte hittade vi allt vi behövde heller!
En albansk flagga nosade vi upp i alla fall, courtesy flag, heter det, och det måste man ha, annars blir myndigheterna kränkta. Typ.
Vi köpte tio meter svart 8 mm tjockt gummirep - ser ut som lakritsrem (ni som kan ert edsbymål vet hur det uttalas) - eftersom de hade ingen vit. Till dessa gummiband ska fogas röda plast-"oliver” - clips - för att fästa vad det nu är som behövs fästas.

I ett antagligen futilt försök att återge våra solskydd dess regnavstötande funktion har jag köpt en dyr flaska spray. Den lär inte räcka långt.
Vi har oerhörda förväntningar på en svart plastflaska med ett innehåll vid namn "marine liquid wax". Vi ser framför oss hur vi medelst en bomullstrasa applicerar detta magiska på båtens mellanblå och helmatta sidor och huru borden lysa upp och gnistra i sin fordom mörkblå glans. Om man säger så här: Det kan inte bli sämre.
Eftersom våra däcksborstar under årens lopp har upplösts i sina molekyler (och det är inte pga överdrivet flitig användning) så har vi investerat i en ny! En med ett fiffigt skaft som man kan koppla vattenslangen i! Så att vattnet sprutar ut ur borsten! Kanske är det för bra för att fungera, men det var inte så himla dyrt i alla fall.
Vi har upptäckt att det ramlat bort en dryg decimeter nåtmassa mellan ett par teakstavar på däck, så vi kollade om det fanns nåt att trycka dit i stället. I vår mest besökta affär, hos en liten intensiv grekisk man bakom sin räknedosebelamrade disk, hittade vi med hjälp svart sikaflex (naturligtvis, ständigt detta sikaflex) som skulle funka på ett litet område, sa han. Under ideliga förklaringar om hur det skulle ske, denna applicering av sikaflexen, till och med med penna och papper, tvingade han på oss en tub. Det går säkert bra att laga, bara man drar spateln liksom baklänges över den i förväg tejpade teaken.
Det mest magiska med hela dagen var emellertid att vi till slut, efter sjuttiarton besök på olika bensinmackar och MINST lika många välvilliga vägbeskrivningar och tips verkligen HITTADE en bensinmack där de kunde fylla vår fina 10-kilos gasolbehållare! Kors i taket!
Tydligen är det strängeligen förbjudet att hålla på och slabba med sånt där farligt i Grekland, det är därför vi har fått nej överallt. Men på somliga ställen, lite bortom allfarvägarna, så visste vi ju att det skulle gå. Det gäller att åka tillräckligt långt bort och få råd av dem som sedan barndomsdar där lekt, typ. Det var en fråga om tid. Och uthållighet.
Själv hade jag gett upp för länge sedan och siktade på Albanien, där skulle de säkert ha en slang i ett uthus nånstans där de kunde pytsa ner lite gasol i burken för en acceptabel penning. Men nu slapp vi den chansningen och kan hålla på och brassa käk i godan ro nåt år framöver i alla fall. Vi blev så tagna av att mackägaren kunde lösa vårt problem så vi lånade ut vår sprojlans nya hittills ickefungerande EU-gasol-flaske-adapter till honom, för han ville verkligen ha den. Vi skulle få tillbaka den nästa gång vi kommer förbi. Vilket väl antagligen aldrig kommer att inträffa. Men - vem vet? 
18:44 | 16-04-11 0 | Kommentera!







PREVEZA Äntligen gick vi förbi Olof Palmes platan (eller plan) med en kameragrej i fickan. Vi förevigade men vet fortfarande inte varför Olof Palme har en plats i Preveza. Ska försöka kolla runt en del. Plätten under den jättestora platanen var i alla fall nyröjd. Färskt gräs låg i en stor hög bredvid på trottoaren.


Jag har köpt lite extra kapellväv, den gamla har tagit slut pga alla småprojekt som man måste sy till, och nu skulle mesankapellet sprättas upp och få kardborrbandsknäppning i stället för det strejkande blixtlåset. Det gick fint och snabbt att åtgärda.
Vi har också tillverkat en barkspade med en båtshake och en bit skärbräda som egg och rensat alla små djävla musslor som satt i en svart spets runt vattenlinjen. Det gick ganska lätt att skrapa rent, trots att yttersidan av båten rensades av person sittandes i en gummibåt.
Man blir riktigt taggad av alla nya båtmänniskor som kommer och går i marinan. ”Men vi, då?” liksom. Om nån dryg vecka smäller det om vädret och allt annat håller. Ska bara ditt och ska bara datt dessförinnan.
Fendrar tvättas och träs på nya skydd. Överbyggnad putsas på. Dörren fernissas minst en gång till. Det rostfria putsas. Förhoppningsvis ska vi waxa på borden också, alltså yttersidorna av båten, ett jobbigt jobb när båten ligger i vattnet. Jobbigt på land också, så det så. Men nu är den ganska matt i lacken, så det BORDE fixas. Hm.
Motorn är filterbytt och provkörd. Den nya landgången har fått ett ställe på badbryggan där den är fast och ur vägen. Seglen ska upp, förstås, och en del mekanik där har fettats in.
Nu verkar sommaren ha kommit i alla fall, det är varmt som sjuttsingen på dagarna. 24,5 grader i skuggan klockan halv fyra på eftermiddag. Lagom!

14:30 | 16-04-05 0 | Kommentera!


Här är jag i Korfu stad förra sommaren, en lagom presentabel bild på mej, tycker jag.
Kaféet ägdes av svensk-greker, upptäckte vi strax innan vi skulle gå. Det var HETT!













PREVEZA Mitt i det knallgröna prunkandet i marinan kan man höra ett hastigt prassel, lite överallt, faktiskt.
Det är ödlor, små och stora, och olika intensivt gröna beroende på ålder tror jag. De stora är limegröna med stora svarta prickar i två band utefter ryggen. De små är lite mer olivgröna och har knappt några svarta prickar. De är jäkligt snabba, nu när jag fotade så försvann de medan jag lyfte kameran till ögat. Snopet.
Ödla på favoritplatsen på en gammal trädklyka.
Men det verkar finnas oändligt av dem i vår. Kul.
Svalorna är också oändligt många, stora och små sitter de runt vattenpussar och pickar i leran. Lärkor drillar också i skyn igen. Duvorna kommer i stora flockar, det har de gjort hela vintern, förresten, och så en del måsar, men inte tokmycket.
Trist är att några skarvar också finns här och står och inkräktar på måsarnas revir och fläker upp sig stående på pollarna med vingarna i värsta statsvapenstil. Ser lite illa ut.

Men symbolen verkar populär i många länder. Förutom nazi-Tyskland nuvarande Tyskland, Polen, Österrike, Mexiko, Irak, Egypten, Armenien och Ryssland. Men alla ståtar inte med den på flaggan som Albanien, som vi siktar på om några veckor. Redan!? Oj! Vi ska visst ut och åka i år igen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar