Ankar.

Ankar.
Algarvekusten i Portugal och Lagos gör ingen besviken, fast det är off-season.

söndag 13 november 2016

Trivseln kommer krypande

Lite bildgottis från Krakow: Det ena lejonet som vaktar på
stora torget.
Det börjar kännas riktigt trivsamt. Idag har vi vinterkonserverat motorn och Pelle har plastat in akterdäck så vi kan sitta där och ha det vindstilla hela dagarna. Lite tidigt, tycker jag, men det är faktiskt skönt på eftermiddagarna då värmen håller sig kvar lite längre. Men särskilt seglings-estetiskt ser det ju inte ut. Det är alldeles för praktiskt för det.
Det andra stenlejonet som vaktar på Stora torget. 
Min novemberkur för formen börjar ge resultat, magen har krympt kännbart och nu kan jag göra träningen utan att pausa hela tiden. Fast det är trevligare att promenera, förstås. Maten som är nåt slags modifierad LCHF eller vad det heter funkar bra. Jag gillar ju verkligen grönsaker och frukt och äter normalt väldigt lite sötade saker, så det går fint. Dessutom är portionerna gigantiska, så jag är nöjd! Det jobbiga är ju att jag är allergisk mot stenfrukter, så de där jättegoda äpplena och päronen och körsbären och plommonen och ibland kiwin och jordgubbarna får vika för idel citrusfrukter och kanske nån banan. Kiwi brukar gå bra också, så man får väl vara glad.
Pelle petar näsan på Stora torget.
Vi hälsade på våra bekantingar Rob och Amanda häromdagen! De bor strax utanför Petalidi, på en liten ”gård” uppe i bergen, faktiskt! Vi träffades efter en god capucchino nere i byn vid marknaden, handlade lite bio-vin, helt lokalt framställt, 13 euro för fem liter, och skuggade dem uppför de smalare asfaltsvägarna och till slut på steniga grusvägar med gropar och allt!
Vår rätt nyinköpta BMW går överraskande lågt över marken, men den klarade av den petalidiska terrängen utan några värre smällar.
Ja, Rob och Amanda hade slagit till på ett fint litet hus med en helt betagande utsikt över hela, hela Kalamata-viken, bergen där bakom och alla olivodlingarna nedanför. Terrassen var ordentligt tilltagen så det fanns plats för matbord och flera solbäddar och enkla soffor med dynor.
Helt fantastiskt, var omdömet! Det var så s

Det obeskrivligt vackra trapphuset i huset där de gjorde
 blyinfattat glas hade ett rätt fint glastak.
ent som i februari de hade visats stället, och bestämt sig på stående fot efter att ha sett utsikten. Dessutom äger de marken nedanför huset, så det kan inte byggas nåt som skymmer, om de inte själva kommer på idén.
En rumänsk snubbe sköter alla träden, fikon-, och oliv-, och så delar de på resultatet. Han har bott där i tjugo år eller så, energisk som få, och har nu börjat anställa greker för att få jobbet gjort… Lustigt värre. Eller inte.
Vi blev så inspirerade av deras historia, de har tidigare tillbringat åtta år på Medelhavet i båt, så vi började kolla igen på utbudet av hus och lägenheter och saker i Kalamata-området, och kanske speciellt udden sydväst om Kalamata. Sydost är bergen jättehöga och vägarna väldigt krokiga och orterna verkar utpräglat turistiska. Priserna är också höga, men husen fina.

Ja, det är i alla fall spännande att kolla på hus. För om man nu eventuellt skulle köpa ett boende, och inte hyra, så vill man ju ha en liten plätt att gå ut på, och en liten trädgård att påta med, och kanske ett träd eller två att skuggas av. Ja, man far iväg i drömmar… Väldigt lätt…





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar