Ankar.

Ankar.
Algarvekusten i Portugal och Lagos gör ingen besviken, fast det är off-season.

tisdag 8 november 2016

Ros å ris i Kalamata

Kalamata ser inte mycket ut för världen, platt och långt och utsträckt, fyrkantiga kvarter och bilar mest överallt, men det tar sig!
Stranden är oändlig och kantad av hur många små fik och restauranger som helst, och åt andra hållet (västerut) är det också strand. Jag har hört att man kan gå till nästa by utefter stranden och ”ta bussen tillbaks”. Ska prova det nån dag.
Upp emot gamla stan och stora torget är det riktigt trevligt med promenadvägar och andra trottoarer som mest av allt tas upp av soplårar, träd, lerpölar och annat man måste väja för. Det är liksom sällan riktigt genomtänkt eller gjort för gående… Men så dyker det upp ett fik i nåt hål i väggen och så känns det mysigt istället.
”Stans bästa gyros-ställe” har vi hittat också, och en Public-affär där de reparerar elektroniska apparater som behöver fräschas på. Billigt. H&M finns också, men det är mest för folk i tonåren, precis som i Aten. 
Bästa mathaket var vi till idag igen, ganska nära marknaden och gamla stan, man pekar på det som ser godast ut och så kommer de och serverar. Man betalar när man går. Idag testade jag ”beef” och okra. Båda i nån oljig, rödaktig sås. Väldigt gott. Köttet rasade isär, mört så det gnägga’ eller hur man nu sa på 1900-talet…

Ett helt annat, mycket segare, kapitel är Marina Kalamatas ”exekutiva ledning”. Jag har egentligen ingen lust att skriva om det alls, men nu när vi fått lite distans, så kanske. Vi är inte så förtjusta. Mer i chock.
De får inget plus i kanten av oss. Av alla marinor som vi kommit till för övervintring, både förbokade och spontant, tar de här bottenpriset.
Det verkar som att personalen, marinerosarna och hon på kontoret, är bra att ha att göra med, trevliga, alltså. Men gubbarna som ska föreställa chefer eller nåt; Ursäkta mej, men är det nån kampanj mot yachtisar de för? Eller är det mot oss icke-greker de haver aggressioner? Eller förstår vi inte att det grekiska uttryckssättet som ibland går över i vad vi tror är kaskader av ve och förbannelse egentligen är värsta charmattacken? Det är svårt att säga.

Vi ska hålla oss ifrån kontoret i fortsättningen. Det blir nog lugnast så. Men inte har det varit roligt och inte har vi känt oss välkomna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar