Ankar.

Ankar.
Algarvekusten i Portugal och Lagos gör ingen besviken, fast det är off-season.

tisdag 14 februari 2012

På promenad

Längst där borta kan man se Bosporen!
Tünel. Kort men intensiv tunnelbana.
Litet torg i en av passagerna utefter Istiklel Caddesi. Fika!
Igår satsade vi och stressade mot bussen som vi trodde skulle komma vid 11. Den kom mer strax efter halv tolv. Men, vi såg två andra bussar som vi annars kunde ha åkt med...
Vid Taksim-torget gick vi en ny väg, ner från stora shoppinggatan och hamnade väl i det som kallas Pera, området mellan Bosporen och shoppinggatan Istiklal caddesi. Väldigt branta gator och tomter, men stora och ganska så välskötta hyreshus, en prydlig gata hittade vi med rosor i neon och små träd och buskar på trottoarerna. Den hette Baskurt.
På vägen till Taksim såg vi ett antal helt urblåsta hus, flera kvarter med totalt tomma höga fastigheter, inget glas i fönstren. Förhoppningsvis blir det renovering. Men mest troligt är väl att det blir nåt bankpalats i blått glas.
Jag har precis läst Orhan Pamuks "Istanbul" där han berättar om sin uppväxt i de här kvarteren, om melankolin i stan och sin egen sinnesstämning när han ser kvarter och hela staden förändras, från att ha varit ganska storslaget och pampigt, i alla fall på sina håll, till att bli nedgånget, slitet, uppbrunnet, ersatt med rivningstomter eller moderna fulheter. Han är ganska ledsen när han tänker på sin stad, och påstår att stans invånare lider av nåt som heter "hüzun", vilket betyder melankoli. Att man känner saknad efter stadens storhetstid och obehag inför dagens skräpighet och riktningslöshet. Tror jag.
Jag kan i alla fall förstå det, det är så mycket fattigdom och stan ser ju för jävlig ut här och där, men det gör ju alla städer i och för sig. Men med tanke på vilken historia som finns här, de fantastiska byggnader som fanns och fortfarande finns kan man kanske tycka det är ironiskt att det är som det är.
Men stan är ju intressant, stadsdelarna har karaktär, på gott och ont, och identifierar man sig inte för mycket med stan så behöver man inte bli ledsen... Det är nog annorlunda om man är född här. Pamuk beskriver sin uppväxt och staden i boken, mycket charmigt och nära. Massor av bilder, både på honom och staden, i svartvitt. Fina foton och teckningar, en av Corbusier.
Vi åkte Tünel-tåget, världens (?) första tunnelbana med bara två ändstationer. Upp och ned, ned och upp. 573 meter. 90 sekunder. Så har man gjort det också.
Vid övre stationen: ambassader, tjusiga affärer och dyra fik. Där nere: trottoarbutiker med rostfritt, kranar, slangar, kopplingar, verktyg, båtgrejor, spön, handlar man nåt är det dammigt. Vi köpte två ryckdämpare för 80 kr styck cirka. Gick genom en liten "park" där det garanterat pågår andra businessar när mörkret faller på. Sedan köpte vi ingen fisk när vi gick igenom fiskmarknaden närmare Galatabron, för man vet inte vad det är för fisk och den är inte filead, men det kan man säkert få ordnat... Vi har handlat lax här förut. Gott och fett.
Sedan över bron och alla galna fiskare. Hur orkar dom?

Vi sprang på ett svenskt par också. Jag såg dem genom fönstret där vi satt och åt lite döner till lunch och tänkte att "så där ser vi ut". Alltså medelålders turister. Sedan kom de in och vi hörde på engelskan att de var svenskar, så vi sa "Är ni svenskar?" "Ja!" Och så sa vi hej och letade oss tillbaka mot shoppinggatan. Många och trevliga kvarter. Hittade blomsterpassagen och gick in i gränden som blir ett litet torg med serveringar där vi köpte vårt backgammonspel första veckan vi var här. Tyckte vi blev lurade, men det blev vi kanske inte. Det är ett okej spel. Vi vinner varannan gång...





4 kommentarer:

  1. Tjena på er.

    Jodå vi lever och mår bra, jag kommer inte att skaffa facebook nu heller!
    Men mail och telefon går bra, nu på söndag är det isbana i Årsunda så det ska jag nog på och den 11/3 är det i Östhammar!
    Sen ska hojgänget till L.Ekvall på bastuafton den 24/2 för lite bärs , mat och snödopp.
    I övrigt så händer väl inte så mycket här i svedala, men livet tickar vidare och vi mår prima!

    Hoppas ni gör detsamma, hälsa Marie och skriv mer på egna bloggen för den följer jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack gode gud (Berkan) för din kommentar! Ibland tror man att det man skriver ramlar in i det stora svarta hålet, men, se, det gör det kanske inte jämt i alla fall. Tack! MW

      Radera
  2. Thomas Hedmalm o Marianne Flynner-H20 februari 2012 kl. 00:12

    Nejdå..du skriver inte rakt ut i svarta hålet! Här finns vi, Marianne och Thomas, som skrattar och njuter åt era irrfärder..underbart bloggande av dej och väldigt lärorikt för oss som nu är på väg att hoppa ner i samma galna tunna:
    Sålt huset? Jepp!
    Köpt segelbåt? Jepp!
    Kanalerna till Medis? Jepp!
    Käka turkiska Köftor? Jepp
    Vara borta länge? Jepp!
    Hur länge? Jepp!
    ...ja, alltså, vi hoppas kunna vara borta ett år..ett liv..eller så. I första skottet drar vi halvåret via kanalerna till trol. södra frankrike..övervintrar där eller hemmavid. fORTSÄTTER tidigt 2013 ner till port saint Louis för påmastning, sen kryssar vi ostadigt mot egeiska övärlden och den turkiska kusten.
    Vi har inte hund ombord utan en tolvårig dotter, Molly, som skall få slippa skolan här hemma för resten av året...Möjligen skall hon få gå på Svenska Skolan på Mallorca, ev. i Rom eller Barcelona from. höstterminen, eller mer troligt, från vårterminen 2013. Knepigt, det där, vi håller på med planeringen...
    Första maj flyger jag ner till Gdansk för att tilllsammans med säljaren segla hem (Sthlm) den nyköpta båten, en alldeles vansinnigt välutrustad och välskött Malö 50, 1979.
    Maj och halva juni seglar vi in, testar och kompletteerar båten i skärgården och ikring Åland.
    -Sen pekar vi stäven mot Kiel eller Travemunde och mot Äventyret!
    Tokigt? Jaaa! Dessutom är vi lite skitgamla, 64 och 58, och skepparn själv släpar omkring sig med en tröttande hjärtsvikt och kräver tex. luftkondditionering i förpiken. Han klarar inte 45 grader vid nån turkbrygga.
    F´låt långrandigheten men vi åker på en semestervecka till Side, ca 10 mil söder om Antalya 5-12 april.
    Är ni möjligen kvar någonstans därnere då?? ..så kommer vi gärna och skakar tass och ställer en miljon frågor.

    O´hoj därute....!
    O tänk så mycket vatten det finns, och då är det ändå bara
    ytan man ser!


    /Thomas
    thomas.hedmalm@comhem.se
    +46768091400
    S/Y Mah-Yann (kommer hon att heta, efter min fru..)
    VHF callsign SE2480

    SvaraRadera
  3. Hej! Jätteroligt att höra av er, det var inte alls långrandigt, bara kul! Vi hinner nog inte ända ner till Side redan i april. Vi kommer att börja röra oss härifrån (Istanbul)i början av april om inte vädret blir kalasfint tidigare. Men vi ses och hörs säkert, ändå. Hoppas jag.
    Ja, det är mycket planerande och koller ut i den ogripbara framtiden - känns konstigt, och inte blir det bättre.
    Ser fram emot flera rapporter om planerna!
    Ha det!
    mw å pelle

    SvaraRadera