Det händer saker

...eller också inte. För tillfället känns det segt, snön som kom för några dagar sedan ligger kvar, och de östliga och sydliga vindar som försöker blåsa på har inte haft nåt direkt inflytande över nollan-temperaturen och snösmältningen. Till mitt förtret. Men, det kanske ger sig endera dan. Imorgon ska det bli varmt, lovar prognosmakarna.
Sedan sist har vi varit på utflykt till Finike, förhoppningsvis vår nästa vinterhamn. Det var mycket mysigt och välorganiserat, en liten och välförsedd stad med både jordgubbar och apelsiner på marknaden. Varmt blev det också, när regnet väl slutade vräka ned. Trevliga svenskar träffade vi också. På väg tillbaka mot Antalya stannade vi till i Olympos, ett ställe där det tidigare (medeltid och romersk tid) fanns en stad med tempel och slott. Det var mycket fint och stillsamt. Turistströmmen på sommaren består av folk som vill bo i "tree-house" och halvligga till bords med kuddar och persiska mattor runt om. Riktigt alternativt. Massor av småstugor under apelsinträden, restauranger och barer. Fast nu när vi var där var det mesta stängt. Sympatiskt ställe i alla fall. För att komma dit var vi tvungna att korsa floden ett antal gånger. På det första stället fanns ingen bro, så det var bara att hoppas att det inte var nåt stort hål i vägen under vattenmassorna! Jag var rädd. Pelle tyckte det var kul.
Vi är i alla fall friska nu, men så har det så klart blivit kallt så vi inte känt för några större turistprojekt på ett tag. Alltid är det nåt!
Bloggen i UNT (www.unt.se/blogg) har tagit det mesta av skrivtiden, att upprepa allt här känns inte så inspirerande, och så har man ju Facebook också att hålla sig á jour med. Ja, det är ett ståhej. Nu var jag ironisk, vi har ju massor av tid, det är bara att "get yourself organized", som det heter på ett utrikiskt språk.

Jordgubbar! Ett halvt kilo!

Nu har vi i alla fall fått kortare frisyrer, även om de inte är så konstnärliga som sist. De är i alla fall kortare, Pelles clownfrisyr är borta, t ex.
Milou har fått sin rabiesspruta och sitt piller mot dvärgbandmask, och vi ska dit om några veckor igen för blodprov och test så att vi ser att rabiesvaccinet har "tagit". Ordning och reda.

Finikes hamn.

 

 

En tråkig sak är att Turkiet inte längre, verkar det som, tillåter turister att stanna längre än 90 dagar per 180-dagarsperiod. Då måste man ut, om man inte söker uppehållstillstånd, och det verkar som man måste ha en fast adress för att få uppehållstillstånd - tror vi. Allt är mycket oklart än, inga som helst detaljer finns att informera sig om. Sist som den här regeln skulle införas så drogs den tillbaka efter en tid, så man vet inte. Och varför vi seglande turister inte kan få bidra med landets välstånd med våra pengar är lite underligt. Vi har ju t ex denna transitlog som vi fått betala dyrt för när vi klarerade in för att myndigheterna ska kunna hålla koll på oss. Men den kanske inte har någon funktion?
Så som det verkar nu kommer vi att tillbringa sommaren i Grekland och inte i Turkiet. Men, vad tusan, vi är flexibla, men många, många seglare är sura på de här reglerna och tänker strunta i Turkiet hädanefter. Det är inte heller så svårt att förstå. Byråkrati och svårbegripliga regler i kombination med myndighetspersoner utan någon som helst känsla för service eller kunskaper i utrikiska språk kan ju till slut ta ut sin rätt.
Nu blev det gnälligt här, men ibland så måste man. Tror jag.