Münster!

Kom ihåg var ni läste det först! Tja, kanske inte riktigt, men för oss har det varit en superplats - gratis kajplats mitt i Münster med spottavstånd till krogar och massor av folkliv runtomkring. En cykeltur in till den urgamla stadskärnan med en kyrka i varje kvarter och butiker och kaféer som man inte hinner kolla in. En korsning mellan hansastad och italiensk stad med svalkande pelargångar och fasader mot gatan.
Men - inget internet. Inte i hela Tyskland, faktiskt! Vår nya, bästa kompis tv-reportern precis här bredvid på kajen berättade att gratis internet i Tyskland inte riktigt "slagit igenom" ännu. Synd för oss. Nu kanske vi måste investera i en minirouter för 1000 spänn! Vi får väl se. Kanske vi hittar till nån marina som har tillräckligt djup för oss att kava oss in där de erbjuder inter-nätet.
Problemet sedan Polen för oss är nämligen att kanalerna erbjuder marinor, men mest bara för motorbåtar med ett maxdjup på 1.30. Och vi har 1.80 under oss. Så det har varit lite flygande holländare, vi har passerat marina efter marina som sett fina och inbjudande ut, men där vi inte kommit in.
Passagen från Bornholm till Swinemünde var allt annat än mysig. Alldeles för höga vågor, även om motvinden var hanterlig. 13,5 timmar tog eländet. Men vi kom fram. De sista fyra timmarna var helt uthärdliga. Carole King och åtskilliga andra skivor gick varma i CD-spelaren. Swinemündes marina var underbar. Sedan Stettin. Avmastningen gick finemangs, men gudars vad jobbigt det var! Nu ser båten ut som en bättre brädgård...
Sedan kanaler - mer som buskar och träd och hägrar i mängder genom Polen, sedan den första kanalen, och vi hade dålig koll på hur vi skulle bete oss, en massa pråmar låg i vägen och tyskan som kanalvakten pratade över VHF-en var inte begriplig. Det är den aldrig har vi nu lärt oss, så vi kör ungefär när vi tycker att vi borde, eller kollar på "de andra" i slussarna.
Slussning är ett ganska stort spänningsmoment, eftersom vi sällan vet hur högt (eller lågt) vi kommer att åka, dvs hur långa linor vi behöver, eller hur fästena i slussarna är. Hittills har vi slussat en gång med ett fäste som åker upp och ned med vattnet - men annars får man flytta själv. Under tiden som man rör sig lite fram, bak, hit, dit och upp/ner. Iiiiih! Sedan när man är uppe eller nere (det kan vara 12 eller 20 meter) så drar pråmskepparen framför en på gasen och då blir det lerig bubbelpool framför båten så det är bäst att hålla i tamparna så man inte snurrar iväg. Hittills har det gått hur bra som helst. Utom i en sluss, men det gick bra till slut det också.
Väggarna på slussarna är skitäckliga och leriga eller mossiga, så idag har jag tvättat fendrarnas tygöverdrag. Det är ingen idé att ha några, vi satsar på att skölja av fendrarna i framtiden, utan tygskydd.

Turistbåt efter slussen i Magdeburg.

Natthamnar: Oranienburg, Spandau, Wusterwitz (vid sluss), Haldesleben (fin affär), Peine (bredvid skrotupplag - det hördes), Minden (fin stor stad med kanalkorsning, bröllopsdagsfirande), Osnabruck marina (tillhandahöll både vatten och diesel, vår smutsdisk hade nått rekordhöjd), åsså Münster, då, en universitetsstad med Natobas, berättade en norrman som cyklade förbi igår kväll. Massor med folk, unga, ute och myser i värmen, men som sagt, det är visst idag sommaren är i år.

Pelle har gjort lite småtvätt.

Skitväder har det varit, vi har haft värmaren på ibland på nätterna och fleecetröjor när vi kört. Ofta har vi stått inne och beskådat de fagra lantliga tyska omgivningarna. En ko lite då och då, Volkswagens jättekontor och fabriker, buskar i tre timmar, träd och pråmar, pråmar, pråmar. Ibland kör vi om dem, men då dyker det upp en sluss strax och då blir vi omkörda igen... Pråmarna för naturligtvis företräde, vi hänger ju med gratis om det finns plats. Men hittills har vi inte behövt vänta mer än nån timme, faktiskt.
Jag har lite svårt att förstå att tyskarna måste åka till Skandinavien för att uppleva natur och skogar. Vi har inte sett något annat av Tyskland, faktiskt. Idylliskt. Joggare. Nitiska cyklister. Metare i kamouflagekläder och vindskydd. Verkar vara en tuff sport.  Ja, så går dagarna, förhoppningsvis hittar man en "liegeplatz" där man får övernatta när mörkret faller på.
Men nu närmar vi oss de stora städerna och Rhen, så idylleriet och de enstaka pråmarna kommer väl att changera.
Kvällen ser ut att utmynna i ett tv-inslag i tysk lokal-tv! Vi ska fem i åtta berätta på engelska, en snabb fråga bara, om vädret vi upplevt. Så nu måste jag kamma till frillan och putsa brillerna. Huvva! Och TACK, VIELEN DANK for the excellent connection to internet that you wonderful people provided! Thanks to Kaj and wife Andrea - tv-reporter, who helped us so much!

Johan Bäckander: Slarvade bort er adress! Skriv igen!

Milou i sin lilla korg utanför rökeri i Hasle, Bornholm.

Jähäää! Marcipanbröd i form av glass! Danmark=kärlek.

Pelle beredd att lämna skutan halvvägs till Polen...

Skönheten Catten med mast på sniskan i polsk marina.

och Pelle showade för de lätt uttråkade tyska turisterna.

I gigantisk sluss i Magdeburg, fick vi lägga fast oss vid tourbåt,

Elbe när vi passerar ett antal meter ovanför - akvedukt, heter det, den första på resan.