Blåsväder efter två dagars finsegling

Milou kråmar sig i exklusiva Village resort på Kos.

Tillbaka i Turkiet vid välkänd brygga för turkietseglare: restaurang Aurora. Och nu har vi smakat på den godigoda mezen. Det var smaskens! Men det kostar lite, förstås. Bryggplatsen verkar dock vara gratis eller till "symbolisk kostnad".
Sedan sist har vi legat i vackra viken vid uråldriga staden Knidos, så fortsatte vi makligt till hamnen i Datca i medvind - hurra! Där handlade vi en del och kollade faktiskt på UEFA-cupfinalen. Vi såg ju semin Barcelona - Chelsea så vi var tvungna att se "hur det gick". Chelsea vann ju lika obegripligt igen.
Sedan lade vi upp kursen till en vik utan hamn, som verkade ha fin lä. Men, det var kastbyar och lite oroligt på eftermiddagen, och trots att vi såg att ankaret låg fint i sandleran på botten så var man ju lite skrajsen över hur natten skulle bli. Brallar det i från fel håll i tvåtiden på natten är det bara att flytta sig eller åka ut på öppet vatten om ankaret skulle få för sig att "flyta", som vi säger i familjen.

Knidos med båda hamnarna och teatern lite lätt till vänster.

Sedan stack ju de få andra båtar som låg för ankar i viken framåt kvällen, vilket inte direkt gjorde saken bättre. Men vid halv sju-tiden var det som om någon vridit av vinden. Pang, så var det lugnt, bara lite krusningar här och därifrån. När mörkret lade sig tändes lampor utefter stranden, det fanns nån semesterby där i närheten, och strålkastare lyste upp den jättestora turkiska flaggan på näset... Ständigt dessa flaggor.

Nästan ensamma i viken, praktiskt att ligga på svaj. Kuruca Bükü.

Natten blev kav lugn. Helt stilla, morgonen likaså. Vi drog i halv elva-tiden och fick upp gennakern, för det blåste samma medvind som dagen innan. Det gick finemangs, ett par knops fart är ett par knops fart och vi hade ju inte bråttom. Planen var att gå bara tolv distansminuter, just ingenting. Efter ett kom det lite mer vind, och innan vi var framme hade vi varit uppe i dryg fyra knop emellanåt. Helt ok. Gennakern skötte sig själv. Med spirbommen blev det ännu bättre. Den slutade "rassla" som den annars gör.

Ibland vrenskas gennakern...

Här i Selimiye fanns det många bryggor att välja på, vi tog Auroras, eftersom vi ville kolla hur det var, innehavarinnan är nämligen svensk, så det verkade spännande. Men inatt vid tretiden började det blåsa på, jag hade glömt rätta till några av fallen, så de väckte mig och jag gick upp och drog om dem. Och idag har det varit lite cirkus här. Vi ligger bra skyddade vid bryggan, alla båtar ligger kvar.  Men en stor gulet försökte gå in vid den stora bryggan lite längre ut, den lade ankar och skulle försöka backa in till bryggan med sidvind - det gick ju inte. Upp med ankaret igen och jag vet inte vart den tog vägen sedan. I byarna är det fortfarande upp till 15 m/s. Men det verkar lägga sig en del nu.

...men så sköter den sig!

Nya rostfria ankaret "in action".

 Skönt med en dag i hamn med god uppkoppling! Trevliga grannar - Mats från Täby i Taifun och ett gäng tyskar, bland annat Astrid från Sverige som bott drygt 40 år i Tyskland men gärna pratar lite svenska. Ska ta en liten promenad och sedan kommer nog Milou att utsättas för klippning både här och där...