Ankar.

Ankar.
Algarvekusten i Portugal och Lagos gör ingen besviken, fast det är off-season.

torsdag 12 april 2012

För blåsigt

Nu har vi varit på fri fot från Ataköy marina i flera dagar, närmare bestämt en vecka, faktiskt. Vi har hälsat på ön Marmara i Marmarasjön, det var ett underbart dammigt och godlynt ställe. Sedan fick vi tvärmotvind i infarten till Dardanellerna och lyckades tränga oss in i den lilla hamnen i Lapseki, framför kustbevakningens båt. Resten av hamnen var gå-på-grund-djup... sedan till Canakkale, där vi blev ordentligt inblåsa i flera dagar, vind i baken, upp till 14 sekundmeter. Isch. Men stan var hemskt trevlig, förutom marinan som var under uppfräschning: ingen toa, ingen dusch, ingen internet, ingen tvättmaskin, bara damm, betonggjutningar som vi snubblade över, vassa kajkanter. Men fullt betalt skulle de ha för vatten, el och båtplats. Vad ska man göra? Man betalar.
Massa turister var det där, för Troja ligger nästgårds. Hästen stod där från en filminspelning. Bild följer.
Sedan lade sig vinden och vi fick sova i lugn och ro en natt. Så då dönade vi till Bozcaada, en ganska grekisk ö, och faktiskt det första riktigt pittoreska vi sett i Turkiet... Helmysigt. Här har odlats vin i urminnes tider, det var ju greker här som på många andra ställen i nuvarande Turkiet, men här har traditionerna behållits. Det verkar vara rätt turistiskt här under säsong. Det är ingen säsong nu. Vi är ensamma på piren.
Tyvärr är det inte riktigt säsong för bra väder heller, nog för att det är varmt och soligt, men det började blåsa som fan i morse från helt fel håll där vi ligger. Men, det ska lägga sig om några timmar (?) och imorgon bitti ska det vara okej att kasta loss. Innan nästa blåsväder drar in. Vi siktar på en ort som heter Ayvalik, nära till den antika staden Pergamon. Ayvalik ligger i en typ av insjö av öar, så vi hoppas på en fantastisk naturupplevelse...
Sitter nu i ett rejält sunkigt fik på piren, några ungdomar spelar alfapet snett bakom mig. En utmaning på turiska... Nej, nu ser jag, de har kortnummer och spader och hjärter på plastbitarna. Det är nåt annat.
Annars har vi sprängt backgammonvallen och spelat spelet offentligen som alla andra på ett litet träbord på en trottoarkant under ett träd. Vi vann varsin gång. Tur för husfriden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar