Ankar.

Ankar.
Algarvekusten i Portugal och Lagos gör ingen besviken, fast det är off-season.

lördag 2 oktober 2010

Höstäventyr Furusund-Uppsala

 STÄKET. Här var felet och här jobbades det.
 


Så skulle vädret vara kalas och vi åkte hemifrån på söndagen, för sista gången kastade vi loss från "vår" vik och åkte söderut. Det blåste rätt okej, så vi bestämde oss för att segla, men efter att ha kontrollräknad distansminuter och timmar blev det motor innan vi ens nått till Växlet.

Ålandsfärjorna nosade oss i bakhasorna, men med sju knop och badbryggan under vatten höll vi undan länge, länge. Pelle ville styra mitt i farleden och nästan inte släppa om dem, men när jag blev tillräckligt sur ändrade han sig.
Det är långt kvar till Vasahamnen när man passerar Vaxholm, upptäckte jag. Det blev riktigt kallt innan vi kunde krångla oss in bredvid en trevlig dansk på Djurgården. Det var gott om lediga platser. Skönt när man ska lägga till. Sprang runt en sväng med vilddjuret Milou innan vi störtade iväg till Blå Porten, som tack och lov hade öppet en timme till.
Lammstek med rostad potatis och en driva purjolök, gott. Några starköl, som utökades med några till på haket bredvid. Vi  var de enda gästerna. Djurgården är inte det mest "happening" stället i sjutiden på en höstsöndag. Men nu hände det i alla fall något. Precis utanför ölstället trampade jag snett på trottoarkanten och stukade foten nåt infernaliskt. Haltade hemåt stödd på Pelle. Höjdläge. Stillhet.
Upp i ottan för att slippa betala hamnavgift och duscha varmt. Vid Danvikstull kunde vi knappt lägga till för att det blåste 9 sekundmeter snett bakifrån, men till slut låg vi där vi skulle. De hade inte bråttom med att öppna bron. Efter en halvtimme kunde vi passera och förfasa oss över Hammarby sjöstads ghetto-liknande arkitektur. Och dyrt är det visst också!
Så blev det slussning och mer broöppning vid Skanstull. Spännande. Soligt och fint. Blev också släppta genom Liljeholmsbron - förlåt, bilister i stressens innerstad.
Sen var det lugnt, förutom många sekundmeter, tills vi kom till Nockebybron där vi försökte påkalla brovaktens uppmärksamhet genom att lägga till vid en av "armarna" där knappen sitter. Ringde istället när vi inte nådde fram, och så, Sesam! öppnade sig bron. Och nu blev det riktigt dragigt. Pelle letade sjökort under däck medan jag snörde kappan hårdare. På fjärden förbi Kallhäll var det riktiga vågor med vita gäss. Ingen skönhetsupplevelse. Vi drog oss ner i kabinen. Ringde Micke Blom och fotograferade deras hus från vattnet.
I Stäket var det trångt och STOPP! Lilla/gamla bron hade varit sönder "sedan i fredags".
Jag stannade kvar som båtvakt och Pelle fick lift med de andra strandsatta vid bron till Uppsala och sin tandläkartid. Natten blev lugn, förutom när jag skulle rasta lilla Milou och balansera på stocken bort till bron och stegarna. Men det gick.
10.15 öppnades bron så äntligen på tisdagen, jag kastade loss och passerade ytterligare broar i Stäket. Det blåste nästan ännu mer på tisdagen. Upp mot 12 sekundmeter enligt vår konstiga vindmätare. Förbi Sigtuna, hade date med Pelle i Erikssund, åkte igenom och försökte undvika de fetaste näckrosorna närma bryggan där han stod. Inte var det djupt. Lermoln när man backade...
Stora fina vikabrödsmackor till lunch. Och kaffe! Halleluja.
I Flottsund ringde vi för broöppning in i Fyrisån, vilken service! Det var 3,6 meter djupt nästan hela vägen upp till Uppsala, förutom vid bryggan vid Ultuna, där det plötsligt var 1,2 meter. Vilket gupp! Båten liksom hävde sig, men tack och lov for vi bara rakt över. Lade till ganska nära Flustret, husbåten, vars plats vi ska hyra, hade inte flyttat sig så vi höll oss på avstånd... Skönt att vara framme! Snällaste Henrik i hela världen stod och väntade och skjutsade oss ända hem! Underbart!
Gud vad långt det här blev, men, som det heter: den som har gjort en resa har nåt att berätta.
mw

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar