Städastädastäda!

Blomsterpojke på Monemvasia.

Och huj! Så var vi i Galatas! Sedan mitten av april har vi legat här på vår kajplats i lä av stora Socaire och Pegasus och en och annan Poros-färja. Trippen hit gick fint, ganska spännande på sina ställen, bland annat lossnade en slang under diskbänken när vi som bäst for runt i dyningarna ner mot udden sydost om Kalamata så vi trodde vi sprungit läck… Mycket ska man vara med om. Det var tack och lov lätt lagat där på kvällen bland en del beslagtagna segelbåtar från Turkiet i en pytteliten hamn som just ingen går in i.

Medelhavsdieten, den äkta.

Ibland är man snyggare än annars.

Svenskkolonin i Galatas.

Poros från Galatas.

Promenadkompisar! Agneta å Runo.

Monemvasia var fint som vanligt och gott om plats var det ju också i hamnen och strålande wifi genom en alldeles egen sändare på betongpiren! Sedan tog vi en kortare titt på snajsiga Spetses där vi varit förut, men åkte raskt vidare genom grå och total bleke till Galatas i sundet mot Poros. Det var hemskt roligt att träffa Lena och Gordon och Runo och Agneta igen. Firades med Agnetas goda kålpudding på kvällen!

Sedan har tiden gått, vi har hittat tvätterier, skomakerier, köttaffärer, grönsaksstånd och allt man kan behöva i närområdet. Stränder, promenadvägar, varv och pitagyrosställen. Vi har också gjort oss skuldfria genom att betala för våra två månaders kajplats. Kommunkontoret ligger (som allt annat) ett stenkast bort, och formaliteterna gick geschwint. När vi väl bestämt oss för hur vi vill ha det vill säga.

För nu har planerna modifierats igen, sedan senaste blogginlägget i alla fall. Nu ska vi ta upp båten strax och åka hem med bilen fylld av pick och pack. Utflyttning. Väl hemma ska jag jobba i Sundsvall över sommaren! Och förhoppningsvis får jag jobb till hösten och vintern också nånstans. Det är dyrt att bo i Sverige, förstår ni! Båten får stå på land i Chalkoutsi, dit vi ska snart, (80—90 Nm) tills en köpare löser ut den. Så är det tänkt! Önska oss lycka till!

Vi försökte få något varv här i närheten att ta upp båten, men antingen hade de fullt, eller var dyra eller kunde inte ta upp vår båt pga för lång köl eller så var inte varvet färdigt… Så vi biter i det syrliga äpplet och får draga vidare.

Det känns både roligt och sorgligt att lämna denna tillvaro, mycket för- och emot, liksom. Men konstigt nog så känns det roligt också att komma ”hem”, vart nu det blir, för de första tre månaderna blir i husvagn i Sundsvall (med havsutsikt). Sedan får vi se. Vår flygande holländare-tillvaro fortsätter med andra ord i Sverige ett tag till. Och nu är man ju van!

Vi har närmat oss Sverige väldigt mycket på sistone, faktiskt. Vi är ett tuppfjät från gränsen känns det; Våra grannar är svenskar. Vi lyssnar nåt obegripligt mycket på svensk radio och poddar. Svensk TV ser vi på nästan varje kväll. Vi hejar på den ende svensken som kör speedway i GP-serien. Vi har svenska telefonnummer och en svensk bil på parkeringen. Så det fattas bara att också befinna sig på svensk mark, inte sant?

Naturligtvis kommer vi att sakna det här. Mycket. Men, det finns mycket man vill göra. Eller inte. Den där bucket-listan börjar se mer ut som en fuck-it-lista. Tids nog ser man vart det bär av. 

Just nu känns det helt spännande att utforska Sundsvall, där jag aldrig i livet har varit. Tror jag. Jag behöver en cykel där uppe. Nån som har nån billig att sälja? Vi kan för första gången kanske sätta upp och använda förtältet till husvagnen — förra sommaren hann vi aldrig. 

Ja, det är saker på gång, färjan till Sverige går från Gdansk den 12 juni och då ska vi vara där. Sedan är det midsommar och bröllop och bilbesiktning och… och… jobb. 

Men först städa ur båten! Vi har för stor båt!? Eller så har vi bott i den för länge!? Det är mycket som kan slängas. Vattenlinjen höjs för varje dag...