Blåsväder efter två dagars finsegling

Milou kråmar sig i exklusiva Village resort på Kos.

Tillbaka i Turkiet vid välkänd brygga för turkietseglare: restaurang Aurora. Och nu har vi smakat på den godigoda mezen. Det var smaskens! Men det kostar lite, förstås. Bryggplatsen verkar dock vara gratis eller till "symbolisk kostnad".
Sedan sist har vi legat i vackra viken vid uråldriga staden Knidos, så fortsatte vi makligt till hamnen i Datca i medvind - hurra! Där handlade vi en del och kollade faktiskt på UEFA-cupfinalen. Vi såg ju semin Barcelona - Chelsea så vi var tvungna att se "hur det gick". Chelsea vann ju lika obegripligt igen.
Sedan lade vi upp kursen till en vik utan hamn, som verkade ha fin lä. Men, det var kastbyar och lite oroligt på eftermiddagen, och trots att vi såg att ankaret låg fint i sandleran på botten så var man ju lite skrajsen över hur natten skulle bli. Brallar det i från fel håll i tvåtiden på natten är det bara att flytta sig eller åka ut på öppet vatten om ankaret skulle få för sig att "flyta", som vi säger i familjen.

Knidos med båda hamnarna och teatern lite lätt till vänster.

Sedan stack ju de få andra båtar som låg för ankar i viken framåt kvällen, vilket inte direkt gjorde saken bättre. Men vid halv sju-tiden var det som om någon vridit av vinden. Pang, så var det lugnt, bara lite krusningar här och därifrån. När mörkret lade sig tändes lampor utefter stranden, det fanns nån semesterby där i närheten, och strålkastare lyste upp den jättestora turkiska flaggan på näset... Ständigt dessa flaggor.

Nästan ensamma i viken, praktiskt att ligga på svaj. Kuruca Bükü.

Natten blev kav lugn. Helt stilla, morgonen likaså. Vi drog i halv elva-tiden och fick upp gennakern, för det blåste samma medvind som dagen innan. Det gick finemangs, ett par knops fart är ett par knops fart och vi hade ju inte bråttom. Planen var att gå bara tolv distansminuter, just ingenting. Efter ett kom det lite mer vind, och innan vi var framme hade vi varit uppe i dryg fyra knop emellanåt. Helt ok. Gennakern skötte sig själv. Med spirbommen blev det ännu bättre. Den slutade "rassla" som den annars gör.

Ibland vrenskas gennakern...

Här i Selimiye fanns det många bryggor att välja på, vi tog Auroras, eftersom vi ville kolla hur det var, innehavarinnan är nämligen svensk, så det verkade spännande. Men inatt vid tretiden började det blåsa på, jag hade glömt rätta till några av fallen, så de väckte mig och jag gick upp och drog om dem. Och idag har det varit lite cirkus här. Vi ligger bra skyddade vid bryggan, alla båtar ligger kvar.  Men en stor gulet försökte gå in vid den stora bryggan lite längre ut, den lade ankar och skulle försöka backa in till bryggan med sidvind - det gick ju inte. Upp med ankaret igen och jag vet inte vart den tog vägen sedan. I byarna är det fortfarande upp till 15 m/s. Men det verkar lägga sig en del nu.

...men så sköter den sig!

Nya rostfria ankaret "in action".

 Skönt med en dag i hamn med god uppkoppling! Trevliga grannar - Mats från Täby i Taifun och ett gäng tyskar, bland annat Astrid från Sverige som bott drygt 40 år i Tyskland men gärna pratar lite svenska. Ska ta en liten promenad och sedan kommer nog Milou att utsättas för klippning både här och där...

Leros



Minimalt kök, golvplattorna importerade från Italien.



Här ligger vi nu vid stadskajen och lyss till ungdomarnas gallskrik från den gallerförsedda skolgården på andra sidan boulevarden. Utanför står 100 mopeder/skotrar i varierande form av trimning. På kvällarna är det fartsträcka förbi kajen. Hur fort går det att köra med maxgas egentligen? Tack och lov verkar ungdomarna åka hem och sova en stund på natten i alla fall så man får lugn och ro.

Den lilla stad vi ligger i heter Lakki, har två marinor, en gratis (?) stadskaj, några riktigt välförsedda båtshopar och en el-butik som fick oss att stanna några extra dagar. Det är nämligen så att långsegling är ett annat ord för "underhåll/reparation av båt på exotiska platser". Alltid är det ju något som måste åtgärdas eller lagas.



Här står Christine, jag och Johan och beundrar utsikten.



Just innan vi anlände hit, på Patmos, upptäckte vi att ölen var varma! Varmare än vanligt, alltså, hela kylen var faktiskt varm! Felsökning vidtog och det visade sig att termostaten lagt av. En tjuvkoppling (brygga på fackspråk) senare och kylen funkade igen. Men nu gick den ju hela tiden så vi fick knäppa på och av säkringen i elskåpet. Men sånt kan man ju leva med. Det är mycket som är provisoriskt i livet.

När vi nådde kajen i Lakki träffade vi vår nya vän Johan från Höllviken igen, han har en obeskrivligt fin fransk båt som nästan sköter sig själv. I alla fall behöver man inte vara fler än en för att köra segel och allt. Den har till och med automatisk avsköljning av ankare och kätting när man hissar upp det! Vi höll på att få dåndimpen.



Daphne som seglade med Schildts.



I alla fall är Johan också en sån där praktiskt utbildad kille, och när vi upptäckte att vår generator inte laddade mer så bistod han med råd och uppmuntran, en rutten säkring spårades, och också en havererad kondensator. Den var inte lika lätt att hitta. Nu måste vi ju leta upp en affär som har såna här saker, så ut på promenad, Johan i spetsen. Efter ett par kvarter (Lakki har många byggnader i art deco-stil, lite paradgator, palmer och helt raserade byggnader också, i en vild blandning) på en hörna fann vi elshopen - som hade allt! Till och med en innehavare som pratade superbra engelska. Vad mycket lättare allt blev!



Sagt och gjort, kondensatorn bytt och allt var frid och fröjd, generatorn puttrade på som aldrig förr. Så då kanske det var läge att fixa kylen också, när nu en så lysande välsorterad elaffär fanns på armlängds avstånd. Vi har nämligen en helt ny kylapparat med oss, nedpackad under en soffa. Den är så fiffigt gjord att man nedsänker kylspiralen i vatten (saltvatten/Medelhavet 10-28 grader, eller sötvattencisternen i båten 10-30 grader) så att det går åt mindre ström för att kyla kylskåpet! I luften, särskilt i en båt utsatt för sol från morgon till kväll kan det ju bli mycket varmare än så.



Så nu pågår detta arbete. Jag, skribenten, bistår med promenader till elshopen eller båtshopen då det behövs mer råvaror, lagar lunch och middag och "håller" något som behöver hållas. Igår skrubbade jag teakräcket ytterst försiktigt, det sitter kvar lite Uppsalamossa på det, så nu är det ljust grått och jämnt i färgen. Tydligen är saltvatten "bra" för teaken, så jag tvättade med det. Vi får väl se. Saltvatten och mossa lär ju i alla fall inte gå så bra ihop.





Snyggingar på väg. Efter fika i Alinda, Leros.



Snart ska kylvarorna flyttas över till frysen och den nya "kylklampen" monteras in i den gamla tvåvåningskylen. Den kommer att hålla en jämnare kyla och spara många sköna ampere.

Träffade ett uppsalapar på Patmos som bodde där! Roligt, det blev ett långt utbyte av erfarenheter, både av utlandsboende och uppsaladito. Här i Lakki träffade vi ytterligare en trevlig uppsalafamilj. De har en båt som de hyr ut med skeppare under somrarna. Nu putsade de som bäst på den vinterkonserverade kärran och seglade söderut igår. Förvånande att träffa så många "hemifrån", men otroligt roligt att kunna säga "Luthagen" och bli förstådd!



Men cloun hände ju faktiskt den första dagen vi var här. Johan och vi hyrde varsin skoter och med oerhört oklädsamma hjälmar spruttade vi iväg upp och ner och hit och dit efter vägarna. Vi skulle försöka spåra upp Göran Schildt, eller det som han lämnat efter sig, han dog nämligen 2009. Han har skrivit skildringar av sitt segelliv i Medelhavet, från 40- och 50-talen. Han är väl känd för de som intresserar sig för Medelhavet och segling. Vi åkte till närmaste lilla by, frågade vid en restaurang, och - otroligt nog - tog mannen fram sin skoter och lotsade oss upp för backar som inte vår dubbelt lastade skoter klarade av och kringelikrokade sig till ett hus bland många andra, pekade och vinkade adjö.



Vi blev lite fundersamma - skulle vi våga klampa in så här? Vi ropade, hallå är det nån som pratar svenska här? och fick svar att jo, sitt ner i trädgården en stund så kommer jag! Det var Göran schildts änka Christine, och hon var så trevlig och generös och visade oss runt i de obeskrivligt gulliga husen, trädgården och på terrasserna. När de köpte huset, 1965, fanns inga andra hus i närheten, nu var det byggnader runt precis hela tomten. Till och med nedanför huset, där det gått en allmän väg, hade husägarinnan satt upp en stor stålport! Men det var ett paradis, minst sagt! Det finns en stiftelse och en hemsida och en segeltävling till Göran Schildts minne om man vill kolla på mer info på nätet. Han fick också till slut erkännande av Leros ö för sitt arbete. Ön har inte alltid haft så bra rykte i Grekland. Här har funnits stora institutioner för mentalsjuka och många politiska fångar internerades här under juntatiden.



Utsikt över gamla huset och bukten på Leros.

Vi kom också fram till att vi hade en gemensam bekant: Jan-Krister Bohman, som gick bort så hastigt för några år sedan. Han var liksom Schildts finlandssvensk och arbetade bland mycket annat för att uppmärksamma Alvar Aalto internationellt. Han hade också under en tid en fantastisk skärgårdskryssare som hette Daphne, lika som Schildts båt, som jag hade turen att få åka med under en dag. Ja, det var ett oförglömligt möte, tyckte både jag, Pelle och Johan.



Ska försöka lägga in lite bilder, men vi får se hur det går idag, då. Jag får pallra mig bort till ett café för att få tillgång till internet, nämligen. Tjingeling!

















Samos

Jaha, så var vi i Grekland! Det är ju trevligt. Grekland. Jag har aldrig varit på Samos, men tydligen har alla andra varit där, enligt kommentarer på fejsbocken. Det är i alla fall riktigt trevlig, jag kan nästan be om notan på grekiska, upptäckte jag (logariasmo, parakalå), och känner igen massor av ord och uttryck. För några gånger har man ju varit hit tidigare.  Imorgon ska vi våga oss på en tur med bil, hittills, fyra dagar, har vi bara hängt i hamnen, nästan.
Sedan sist har vi varit till kompisarna i Kusadasi, Janneke och Reinder, trevligt, bror och svägerska var där också, så vi var ett helt sällskap ibland. Vi träffade också svenskar som hade lägenhet och allt där. Kusadasi var mycket turistigt, men praktiskt för oss, Migros-affär precis vid marinan. Det är mycket billigare med mat och allt sånt i Turkiet, så vi bunkrade en smula innan Samos-färden. Men hamnavgiften är inte så blodig här, å andra sidan.

Bibliotek. Efesos.

Vi for till Efesos, vilket kan vara en av orsakerna till att Kusadasi alls existerar som turistort, det var mycket fint och enormt stort, gator hit och dit, biblioteket hade de byggt upp på något vis som ska visa ungefär hur det sett ut. Maxat! Enorm teater, där det varit gladiatorer, och en gång fanns det vattenväg dit, men när den torkade upp förlorade stan sin funktion. Paulus har varit där och satt sina spår, man tror att Jesus-moderen Maria bodde där sina sista år, och Maria Magdalena också. Cleopatra och Antonius (?) ska också ha besökt stan. Historiens vingslag var öronbedövande.
Värmen var också på. Svårt att ta in allt när man letar skugga.

En av "huvudgatorna" i Efesos.

Men i Samos latar vi oss bara... Pelle gick och tittade lite på fiskargubbarna en bit bort som putsade på sina båtar. Han anmärkte på deras frisyrer: Hockeyfrilla... Gårdagens strandpojkar blir ju äldre dom också.

Pelle under korkek. Nä, turkisk tall. Efesos gata till hamnen bakom.

Vi har träffat en ensamseglare, Johan, som hade världens finaste och lite för stor båt. Pelle ska nu byta båt. Med Johan. Det var faktiskt bland det häftigaste vi har sett. Oerhört genomtänkt och fint. Namnet var Super Maramu 2000, på typen av båt, alltså. Den mindre varianten, som Johan nog hellre egentligen, så här i efterhand, borde ha valt, sa han själv, heter Santorini. Ska googla.
Idag har vi i alla fall testat gummibåten och utombordaren för första gången efter vintern. Det gick fint. Pluttrade runt hamnen och "friliggarna" i bukten utanför. Det var lite blåsigare och vågigare där. Vi har inte legat på svaj ännu, är lite försiktiga, vädret är inte helt stabilt ännu, skyller vi på. Och så är det ju praktiskt med el och vatten och en planka till land som Milou kan traska över...
Just det, vi klippte oss också i Kusadasi - 60 turkiska lira för två, ungefärligen 220 skr. Lagom. Så här kort i skallen har då inte jag varit på evigheter. Praktiskt att slippa hår i ögonen när man ska vara på sjön.